En gång i tiden klippte jag ut en artikel av feministikonen och litteraturvetaren Nina Björk. Jag arkiverade den innanför någon bokpärm enligt ett renodlat associativt system som sedermera föll på att jag aldrig mindes mina egna associationskedjor och det är mycket möjligt att den finns nånstans i min bokhylla än idag. Kontentan av artikeln, som […][...]

Rubriken ovan är en av avsnittsrubrikerna i Coffee at Luke’s. An Unauthorized Gilmore Girls Gabfest. Den säger en del både om centrala teman i teveserien och antologin och om den charmerande organisationen i de här antologierna. Trivsamhet och språkliga kvickheter kommer i första hand. Den inställningen råkar passa som hand i handske ihop med Gilmore […][...]

Chick-lit är en genre som fullkomligt exploderat de senaste tio, femton åren. Bridget Jones dagbok betraktas ofta som något av startskottet för trenden, men ska man dra upp släktträdet längre tillbaka – och det vill man ju ofta – tycks de flesta kännare överens om ett namn: Jane Austen. När Smart Pop-serien för ovanlighetens skull […][...]

Litteraturhistoriskt sett levde Austen på gränsen mellan upplysning och romantik och sällan märks det så tydligt som i Förnuft och känsla. Själv hör hon mycket mer till upplysningen än exempelvis de senare systrarna Brontë. Hennes torra humor och förkärlek för sarkasm, hennes vakna öga för tillvarons krasshet, alltsammans är drag man förknippar med upplysningen. I […][...]

Det är när jag kör bil som jag äntligen kan ta till mig Fanny Price. I trafiken kan jag känna mig som den sista moraliska människan, med relativt nytaget körkort och en naiv föreställning om att trafikregler, säkerhet, miljötänkande och vanligt folkvett faktiskt betyder något. Överfört på det tidiga 1800-talets sociala regler är det Fanny […][...]

Emma Woodhouse är onekligen den av Jane Austens hjältinnor som har det bäst förspänt. Hon är söt, rik och populär, en förmögen änklings enda hemmavarande, bortskämda ögonsten. Två hundra år senare hade hon onekligen spenderat sina eftermiddagar i någon finare galleria och vävt sina kärleksintriger per glitterosa mobiltelefon av senaste modell. Austens Emma är inte […][...]

Jävla sjuttiotalister. Ni är ena förbannade snorungar hela högen. Ni vet inte ett skit om någonting och ändå är ni så fulla av er själva att ni håller på att spricka. Något fel gjorde vi när vi monterade ihop er. Normala människor tar det lite lugnt och ägnar en tanke åt någon annan ibland. Men […][...]

Jag blir förvånad när jag inser att John Cardinal är en återkommande kommissarie i Giles Blunts kriminalromaner. Cardinal har inte alls den typiska slätstrukenhet som en huvudperson burkar ha i en series fjärde roman. I stället verkar det som om John Cardinal är en ny person för Blunt då det är ett så ömsint och […][...]

Den här boken har den något skrytiga undertiteln "The English you need and how to use it". Som översättare från bl.a. engelska var jag ju tvungen att se efter om det stämde, och minsann, det gjorde det! Jag fick samma vecka som jag läste den nytta av mina nya kunskaper, till och med! Författarna vänder […][...]

Johanna Nilssons debut Hon går genom tavlan ut ur bilden från 1996 gjorde mig under gymnasiet till en Johanna Nilsson-junkie. Den minns jag för det poetiska språket, ont i magen-känslan och någon slags igenkänningskänsla (tonårsdeppen, vi var alla där?). Bokstaven N på biblioteket drog ofta till sig mina steg, men hennes böcker var ständigt utlånade, […][...]