Recension

: När du läser detta
När du läser detta Giles Blunt
2008
Albert Bonniers förlag
7/10

När allt inte syns vid första anblicken

Utgiven 2008
ISBN 9789100116408
Sidor 424
Orginaltitel The Fields of Grief
Översättare Jan Järnebrand
Först utgiven 2006

Om författaren

Giles Blunt är kanadensare. Han har bott i New York under en längre tid men har nu åter flyttat till Toronto. Efter ett antal år som bartender började han arbeta som författare på heltid och har bland annat skrivit avsnitt till Law & Order. Debuterade 1989 men det riktiga genombrottet kom 2000 med Fruset offer.

Sök efter boken

Jag blir förvånad när jag inser att John Cardinal är en återkommande kommissarie i Giles Blunts kriminalromaner. Cardinal har inte alls den typiska slätstrukenhet som en huvudperson burkar ha i en series fjärde roman. I stället verkar det som om John Cardinal är en ny person för Blunt då det är ett så ömsint och arbetat porträtt som framträder av kommissarien och av det liv han lever. Men jag har som sagt fel, detta är romanhjälten och det är han som är hjärnan bakom det fall som sakta nystas upp i boken.

Vanligtvis brukar jag bli irriterad över att författaren låter olika karaktärer i boken komma till tals i olika kapitel. Det blir så lätt skolboksexempel av hur en deckare bör skrivas och det brukar medföra att jag som läsare har svårt att komma någon av karaktärerna in på livet. Här får vi som läsare ta del av olika karaktärers vardag, både Johns, hans kollega Lises men även flera andra personer framträder. Det sker utan att jag först lägger märke till det och utan att jag alls retar mig på det. Jag är på det hela taget mycket nöjd med mina nya bekantskaper. Jag gillar att John inte är en hårdkokt polis med ett buttert yttre och med bristfällig kontakt med sitt känsloliv. Det gör mig som van deckarläsare visserligen en smula förbryllad men det är välkommet.

Vad det gäller fallet som så småningom framträder vet jag först inte alls vart det är på väg. Det känns till en början smått generande att den rutinerade poliskommissarien kan uppbåda en närmast rättshaveristisk envishet men ju längre jag läser desto mer förfärlig ter sig historien. Sista halvan av boken läser jag med avsmak.

När du läser detta är inget trevligt deckarmysterium som ska lösas. Brotten är inte avskalade utan framträder på ett sätt som gör mig rädd och äcklad. Jag tror att det är bra. Det har väckt mig ur min deckarlunk som på senare tid angränsat till slummer. Det har inte hänt på länge och jag känner mig både lite skakad och arg över sakernas tillstånd. Det är alltid nyttigt.

Textutdrag (Visa/göm)

Åsa Pettersson

Publicerad: 2008-08-14 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-08 08:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3007

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?