Recension

: Mansfield Park
Mansfield Park Jane Austen
1997
Norstedts
8/10

Växer obemärkt i skuggan

Utgiven 1997
ISBN 9119719426
Sidor 377
Orginaltitel Mansfield Park
Översättare Maria Ekman
Först utgiven 1814

Om författaren

Jane Austen (1775-1817) skildrade med både skärpa och värme livet i den engelska medel- och överklassen. Mest kända är kanske romanerna Stolthet och fördom, Förnuft och känsla och Övertalning. Hennes berättelser har också filmatiserats ett otal gånger.

Jane Austen – Massiv sida om författarinnan – inklusive många av hennes verk.

Republic of Pemberly – Diskutera Austen på nätet.

Sök efter boken

Det är när jag kör bil som jag äntligen kan ta till mig Fanny Price. I trafiken kan jag känna mig som den sista moraliska människan, med relativt nytaget körkort och en naiv föreställning om att trafikregler, säkerhet, miljötänkande och vanligt folkvett faktiskt betyder något. Överfört på det tidiga 1800-talets sociala regler är det Fanny Price i ett nötskal.

Fanny har en stark inneboende moralisk kompass, men är samtidigt den tristaste, musigaste och ängsligaste av Austens hjältinnor. Det har för all del sina socioekonomiska skäl: som den fattiga släktingen vistas hon på nåder hos den rika familjen Bertram på godset Mansfield Park. Hon växter upp som en skuggestalt få har särskilt mycket uppskattning eller ens uppmärksamhet till övers för. Av de fyra kusinerna Bertram är det bara Edmund som envisas med att behandla henne drägligt.

Medlidande är inte den snabbaste ingången till en huvudperson, men precis som den till en början ynkliga Jane Eyre i Charlotte Brontës roman med samma namn växer Fanny långsamt in i läsararnas – och en och annan medkaraktärs – hjärtan.

När husets herre, sir Bertram, reser bort i affärer i Västindien (hans eventuella inblandning i slavhandel hör till romanens mer omdebatterade teman – varför nu det skulle vara så kontroversiellt, vad tror ni den här sysslolösa samhällsklassens pengar kom ifrån egentligen?) får godsets ungdom fritt spelrum under överseende av den mjäkiga lady Bertram och hennes inbilska syster mrs Norris – den sistnämnda hör med sitt snåla, manipulativa sätt till de främsta av Austens många underbart förfärliga karaktärer. Fria från patriarkens bevakande öga ger sig ungdomarna på det moraliskt tveksamma nöjet att spela teater, vilket snabbt ställer sällskapets många kärleksintriger på sin spets.

Fannys misstro för det depraverade teatermediet hör onekligen till det som får Mansfield Park att kännas en smula daterad, men tänker man efter är misstänksamheten kanske befogad? Från Hollywood till den lokala amatörteaterklubben, hur många hjärtan har inte både upptänts och krossats sporrade av teaterns storvulna men bedrägliga känslor?

Mansfield Park har för all del sina förespråkare (till dem som håller romanen högst av Austens produktion hör enligt Karen Joy Fowler bland andra Virginia Woolf, Vladimir Nabokov och Edward Said), men det brukar heta att det går åt en bunt omläsningar för att riktigt lära sig älska den. Märkligt nog översattes Mansfield Park inte till svenska förrän 1997. I gengäld har denna oförtjänt styvmoderliga behandling resulterat i en charmerande och fräsch översättning, signerad Maria Ekman.

Bland de omdömen Austen själv samlade in bland släkt och vänner finns en mrs Bramstone som ”föredrog den framför de andra – men misstänkte att det kunde bero på hennes brist på smak – eftersom hon inte förstår sig på humor”. Det stämmer att Mansfield Park är mindre underhållande och mer melankolisk än de tidigare romanerna. Den har emellertid en fin lyhördhet för Fannys tillbakadragna personlighet och för hennes hemlöshet, outsiderskap och socialt utsatta mellanläge.

Ur den aspekten är Mansfield Park lika aktuell som någonsin. Vid sidan av fördelaktiga giftermål är den sortens påtvingad, intern välgörenhet som Fanny utsätts för när hon som tioåring skickas till de främmande släktingarna en av få möjligheter till social mobilitet i det austenska samhället. Som många klassresenärer har Fanny svårt att finna sig till rätta både i sin snorkiga nya miljö och i den hon flyttat ifrån. Bara hennes eget omdöme kan avgöra vilka hon egentligen kan lita på och med henne växer insikten att ett riktigt hem bygger på annat än den obligatoriska förekomsten av gemensamma gener.

Textutdrag (Visa/göm)

Ella Andrén

Publicerad: 2008-08-16 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-30 22:32

Kategori: Recension | Recension: #3016

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?