Fannys kille heter Johan, men hennes vänner kallar honom Mister P. P som i Perfect. Alla är avundsjuka och underförstått finns den där känslan av att hon borde vara tacksam hela tiden. Fastän Johan egentligen är långt ifrån perfekt, håller Fanny fasaden, masken utåt. Att vara del av ett lyckligt par. Hon är livrädd att förlora honom, det är hon ju.

Och kanske har hon sina skäl, sin vana att hålla fast vid den där fasaden. Hemma gömmer mamma sprit bakom böckerna i bokhyllan, och Fanny håller desperat fast vid allt som är tryggt och ordnat, om så bara på ytan. Ändå föregår båda situationerna, mammans drickande och förhållandet med pojkvännen, på ett alltmer sluttande plan. Och plötsligt finns han bara där, Fannys samhällskunskapslärare Finn, som erbjuder en famn att gråta ut i – och kanske mer än så?

I Räcker det om jag älskar dig? har Katarina von Bredow verkligen fångat tonårstjejens vacklande integritet, den stora sårbarhet och osäkerhet som verkar göra Fanny till ett tacksamt byte. Hon beskriver skickligt hur Johan manipulerar Fanny, hur till och med hans otrohet blir en fråga om att hon är för krävande och gnällig, något hon får be om ursäkt för.

Själv tänker jag bara kasta ett öga på romanen innan sängdags, men ligger kvar hela natten med hjärtat i halsgropen och väntar på att polletten ska ramla ner och Fanny be grabben dra åt helskotta.

Ändå är romanen långt ifrån svartvit. Relationerna är nyansrikt beskrivna och trovärdigt sammanvävda. Fanny trasslas in i ett nät av omvärldens förväntningar, av väninnornas krav och av Johans och Finns – och så naturligtvis av mammans alkoholism. Det är nästan överväldigande, men någonstans i alltsammans hittar Fanny ut på andra sidan, växter upp en smula, växer in i någon sorts integritet och egenvärde. Blir en hjältinna, en riktig.

von Bredow har väl gjort sig känd som en ungdomsförfattare som inte väjer för knepiga, kontroversiella frågor. Här är det kanske framför allt relationen mellan Fanny och läraren Finn som är svår att förhålla sig till. Visst, hon går sista veckorna på gymnasiet, men han är hennes lärare. Hennes lärare. Det är ett förtroende man absolut inte får svika eller utnyttja.

Ändå är det svårt att inte bli själaglad när Fanny väl inser att hon förtjänar bättre än den omogne, otrogne Johan. Och kanske bättre än Finn också?