Yesim Bilgic tar oss med på en svindlade resa i Stureplans hyperytliga mode- och kändisvärld i och med sin debutroman Pause/Play. Vi får följa den världsberömde, manschauvinistiske och knarkande modefotografen Mac R. Hielte, som verkar som någon slags anti-hjälte i sitt känslokalla beteende mot omvärlden. Han missbrukar allt vad relationer heter och ägnar sig istället […][...]

Carl Johan De Geers självbiografiska roman (undertiteln är "En roman om mig själv") inleds med en slags snabbspolning genom barndomen i punktform, där intryck blandas med stora skeenden. Det är, ska det visa sig, också en innehållsförteckning till boken; redan här pekas på en mängd teman som senare utvecklas. Det är svårt att inte bli […][...]

Svarta Serien är Galagos nya satsning på långnovellformatet. Två gånger om året ska en serieskapare teckna en långnovell som publiceras ensam som en snygg, svart liten bok. Först ut i Svarta Serien är Mats Jonsson med I detta satans rum. Serien är föga förvånande självbiografisk och utspelar sig under de fem veckor som Jonsson och […][...]

Det finns mycket skrivet om Stockholms historia. Av den anledningen kan det vara svårt att hitta en ingång som på något vis är nyskapande, och inte bara upprepar vad andra redan har gjort. I den här boken vill författarparet Helena Friman och Göran Söderström, precis som bokens titel också säger, presentera Stockholms historia i kartor […][...]

Lasermannen, ett misslyckat försök till allsång i Rinkeby, apatiska flyktingbarn och avvisningar som firas med tårta och champagne på Migrationsverket. Det är några nedslag i de senaste decenniernas svenska flyktingsituation – de som genom sina grälla färger och sin massiva mediebevakning fastnat på näthinnan. Men sen då? Vad hände till exempel med de apatiska flyktingbarnen? […][...]

Kate Hollis har ett bra liv. Hon har en bra karriär, goda vänner och ser bra ut. Utifrån sett är allt som det ska, men inuti är hon fortfarande samma tjej som blev lämnad utan ett ord till förklaring elva år tidigare. Inte blir det bättre av att hennes ex-pojkvän Jake Sharpe numera är superstjärna […][...]

Hans Hammarskiöld är en fotografins stålfarfar. I över sextio år har han fångat verkligheten på film och papper. Och han är dag, åttitre år gammal, fortfarande igång med nya utställningar och böcker. Fortfarande arbetar han i mörkrummet. Han började fotografera redan under fyrtiotalets första år. Tillsammans med några kamrater levererade han omslagsbilder till veckotidningar som […][...]

Att fiktionen speglar verkligheten kan i allra högsta grad sägas om Joshua Ferris debutroman Så fick vi se slutet. Lågkonjunktur härjar, och en reklamfirma í Chicago går på sparlåga. En efter en av de anställda kallas in till chefen för att sägas upp, eller gå på spanska genom korridoren, som det kallas. De som är […][...]

Jag var beredd att älska Sista berättelsen om oss genast när jag fick den i handen, inte för det platta fotografiet på unga killar och träd eller för intrigen som lyfts fram på baksidan, utan för titeln. Det är något med den som väcker något hos mig. Något med att fortfarande vara ganska ung, men […][...]

Bakhåll fortsätter med sina snygga nyutgåvor av Sture Dahlströms romaner. När man nu kommit till den ovanligt fridfulla titeln Stilla dagar på floden från 1996 rör det sig om en mörkare och långsammare berättelse än vad som annars kunde förväntas av landets främste beatförfattare. Borta är de galopperande eskapaderna och den frustande sexualsurrealismen. Istället råder […][...]