Mamman och Pappan är ovanliga. Innan de träffat varandra är de vilsna, ingen förstår deras ovanlighet. Men som tur är möts de, och deras ovanliga möbler och ovanliga husdjur flyttar ihop i en ovanlig lägenhet. Snart får de två små ovanliga barn med de, nej inte helt vanliga, namnen Duddwig och Bamseflor. Att Duddwig och […][...]

Är det dags? börjar i ett tomt lekrum. Man ser två bilar i ett hörn, ett antal klossar med siffror på, en boll, en låda, ett bord med tekoppar dukat för två och en stol med några böcker liggande på golvet framför. Det finns en dörr som står på glänt. Det finns ett fönster som […][...]

Sommarlovet är nästan slut för Herman, och därefter börjar skolan för första gången. Hur det ska gå när man inte har någon lös tand och inte vågar doppa huvudet under vattnet, det vet inte Herman, och därför oroar han sig. Det är dock en brytningstid inte bara för Herman utan också för de tre tanterna […][...]

Matildas katter är, vilket står klart för alla läsare redan från första sidan, inte helt vanliga katter: det handlar om ett lejon och en tiger. Matilda själv nämner dock inte detta faktum, för henne är de bara väldigt stora, och att alla blir rädda när de går på stan framstår för henne som lite av […][...]

Lussi är så duktig att hennes liv utspelas med skolbokssidor som fond. Hon är söt och rar och mammas och pappas ögonsten – eller skulle vara om de någonsin la märke till henne. Hon är så tyst att hon till slut försvinner, och ingen märker att hon är borta. Hon sjunker in i väggen och […][...]

Titelns Flora är en liten flicka, lik en blomma inte bara till namnet. Hon är ett slags naturväsen och hon söker en grind och en trädgård hon sett i en dröm. Hon har också drömt att hon är vän med djuren, hör myror räkna barr och igelkottar humma visor, och simmar i dammen med grodan […][...]

En blommas liv är en cyklisk berättelse som skildrar årstiderna och naturens olika skeden genom ett humleblomster. Blomman slår ut och vissnar, sträcker sig mot solen och hukar i regnet under lite mer än ett år. Parallellt med detta betraktar blomman en liten flicka som leker i närheten, och önskar hett att hon ska lägga […][...]

Fias mamma är en sådan där som tar plats. Hon är impulsiv och orädd, har rött lysande hår och blommiga klänningar, pratar mycket och är väldigt glad. Nästan jämt. För det finns också dagar när mamma inte orkar gå upp ur sängen, inte vill göra någonting och Fia får ta hand om allting hemma. Ibland […][...]

Pim möter Pom på Moderna museet, och sedan springer de runt bland välkända konstverk. Det är handlingen i denna fåordiga bok, där färger och former spelar huvudrollen. De raka linjerna som bildar rum och tavelramar, men också de ostyriga mobilerna i taket och de abstrakta färgkaskader som vissa tavlor utgör. Oavsett om man varit på […][...]

Eva Lindström prenumererar närmast på Augustprisnomineringar. Inte så konstigt eftersom hennes böcker alltid är såväl intressanta och vackra som utmanande. Och årets Lindström är faktiskt än mer komplex än hennes tidigare. Det handlar om Maggan, Snuten och Trim som bor i skogen. Och det handlar om skogen själv, som fyra sidor in i boken bestämmer […][...]