För ett par år sedan kom Caroline Malmberg Willfox självbiografiska bok Våldtagen – men jag är fanimej inget offer. Jag har inte läst den – och Andrea, som recenserade den här, tyckte väldigt mycket om den – men jag hade svårt att skaka av mig en viss irritation över titeln. När blev det så jävla […][...]

En sak gör mig illa berörd i Märta Tikkanens roman om den ensamstående tvåbarnsmamman och bibliotekarien Tova Randers som går på dansrestaurang på eftermiddagen på sin 40-årsdag och tar ett glas likör. Mer illa berörd, det vill säga, än den brutala våldtäkt som hon utsätts för av mannen hon följer med hem från restaurangen. Det […][...]

Rör dig inte i fel miljöer, på fel tidpunkter eller kring fel personer. Klä dig inte för provocerande, var för all del inte för full, eller kåt, eller pryd, eller naiv. Skyll alltid dig själv. Kvinnorna i Rädslans geografi har känt sig instängda i de där strukturerna hela livet. De har varit snälla döttrar, snälla […][...]

Problemet är inte att hinna överblicka flera dimensioner på en liten yta. Det lär vara möjligt till och med i haiku. Med sin korta berättelse lyckas Vénus Khoury-Ghata vidröra både ett olyckligt livsöde, en skoningslös hederskultur och frågor kring gränsen för en arbetsgivares ansvar för sitt tjänstefolk. I krigets Libanon blir tjänsteflickan Hafia våldtagen med […][...]

En stor filmstjärna svävar mellan liv och död, huggen i magen med en avslagen flaska i sitt eget lyxiga badhus samma kväll som han inkasserat sin första, hett efterlängtade Guldbagge. Med ens börjar ryktena om Jack Rappes brutala förhållanden till kvinnor, gärna mycket yngre kvinnor, att flyta upp till ytan och kvällstidningarna håller förstås på […][...]

Snart är jag borta börjar i efterdyningarna av en gruppvåldtäkt. Lina släpar sig hem genom staden, på alla fyra, eftersom det gör så ont i hennes underliv att hon inte kan gå. Hon klandrar sig själv, för att hon var så obetänksam och klantig att hon följde med fyra killar på efterfest. Så gör man […][...]

Var är alla? utspelar sig i en riktig jävla håla. Alla vet allt om alla och antingen hänger man på vägkrogen eller på pizzerian. Tessan jobbar på vägkrogen. Benne hänger framför teven för att kolla någon match. David och Alex kommer dit och super med Tessan. De är någonstans i övre tonåren. Alex är ledaren, […][...]

Ulf Lundells 6 pjäser innehåller sex separata dramer (”Kejsardyk”, ”Backstage”, ”Offpist”, ”Como”, ”Oriental” och ”Cristallo”) som också bildar en helhet. Den mest påtagliga känslan som de här sex pjäserna förmedlar lästa i en följd är känslan av klaustrofobisk instängdhet. Det beror inte först och främst på att huvudpersonerna i några av pjäserna är inlåsta i […][...]

”Har du hört talas om några vackra kvinnor som har varit lyckliga?” Claire är sexton år och råkar höra en väninnas mamma trösta dottern. Du ska inte vara avundsjuk på Claire, säger mamman. Hon kommer att få det svårt. För Claire är så väldigt vacker. Hon är en begåvad violinist – åtminstone så länge hon […][...]

Någon har beskrivit övergrepp som att plötsligt bli dumpad mitt i en labyrint. Alla idiotiska vägval efter det är på samma gång ditt eget ansvar och ett resultat av den plats i labyrinten du haft att utgå ifrån. Ulrika Olsons plats i labyrinten hör till de värsta man över huvud taget kan föreställa sig. Sexuellt […][...]