Där är Laura och där är Anna, med Karl Peter och Bård. Eller är det Bård och Karl Peter? Flera gånger måste jag bläddra tillbaka någon sida för att komma ihåg var jag är, vem i berättelsen vi är hos. Det är Laura som är dottern och Anna som är mamman, men jag rör hela […][...]

Först är det bara några bokstäver. Ljud. Ett O som täcker hela sidan. Ett Iii! Ett vi. Det lilla barnet för vilket mamman och inte minst bröstet är hela världen. Så växer barnet. Språket. Världen. Först är det mamma och pappa som får namn. Lampan. Katten. Enkla substantiv, men också nya världar att utforska. Lite […][...]

Medelålders herrar som jag själv, kanske inte så där jätteförkovrade i litteraturens värld, brukar iallafall titta intresserat på en, när man antingen nämner ”Paul Auster” eller ”Tintin”. Några av dessa medelålders män har kanske traskat i Austers fotspår och givit sig ut på exakt samma promenad som Quinn tar, när han skuggar Stillman i den […][...]

Den chilenska nationalblomman copihue är återkommande i Lizette Romero Niknamis debutbok De försvunna. Det är en blomma med röda (eller ibland vita) klockor, hemmahörande i den Valdivianska regnskogen som finns i södra Chile och på gränsen in i Argentina. Att just en slingrande klätterväxt är en av de saker som väver samman den här prosalyriska […][...]

Det som berättas i boken Analfabeten handlar inte om läs- och skrivsvårigheter. Tvärtom. Jaget lär sig läsa som 4-åring. Hon minns känslan och hur världen öppnade sig. Livet tar fart med växande läshunger. Hennes mormor är en av de viktiga personerna som lyssnar till de egna påhittade berättelserna. Därefter en lillebror som tror på alla […][...]

Henrik Brandão Jönssons senaste bok har ett tydligt koncept: att presentera sju länder utifrån de sju dödssynderna. Det de sju länderna har gemensamt är att de alla tillhör den så kallade lusofona världen, alltså den portugisisktalande. Sex av dessa länder är alltså före detta kolonier och det sjunde landet är den forne kolonialmakten Portugal. Enligt […][...]

Den bok som kom att bli Björner Torssons sista består av tre olika delar: först själva huvuddelen, dikterna, som utgör större delen av boken, sedan ett PS och därefter ett PPS. PS:et är ett minst sagt intressant inslag, ett slags fiktiv dagbokstext. Nåväl, det är inte första gången i litteraturhistorien som en fiktiv text tagit […][...]

Ocean Vuongs debutroman En stund är vi vackra på jorden (2020) handlar om honom själv och hans mor och mormor. Det finns något poetiskt vackert i titeln och Vuong lyckas just skildra skönhet i att minnas. Hela romanen är egentligen ett enda långt brev till ett ”du”, till hans mor Rose – arbetande på en […][...]

Maries barndom var inte vad den borde ha varit men i lägenheten nedanför fanns en ensamstående och barnlös kvinna som såg henne och gav henne trygghet. Nu är rollerna omvända. Michka har blivit gammal. Det kommer smygande men ändå plötsligt: orden sviker henne, kroppen sviker henne, minnet sviker henne. Snart kan hon inte klara sig […][...]

De flesta böcker med vidhängande ljuddel, ni vet: en kant i plast med knappar på, brukar säljas på barnavdelningen. Det här är dock i högsta grad en bok för äldre personer, åtminstone textmässigt – underhållande i klassisk Fredrik Lindström-stil, men samtidigt med vetenskaplig förankring och väl avgränsade detaljer för den som vill nörda in sig […][...]