Först är det bara några bokstäver. Ljud. Ett O som täcker hela sidan. Ett Iii! Ett vi. Det lilla barnet för vilket mamman och inte minst bröstet är hela världen.

Så växer barnet. Språket. Världen.

Först är det mamma och pappa som får namn. Lampan. Katten. Enkla substantiv, men också nya världar att utforska. Lite mer abstrakt: Natt. Dag.

Orden blir fler och fler. Tingen kan tillskrivas egenskaper: Saxen vass.

Som en förlängning av Lotta Olssons alltmer ordrika, uppfinningsrika, charmerande rimmade textrader blir Maria Nilsson Thores bilder mer sammansatta. Inte längre enskilda ting, utan små världar och berättelser.

Barnet växer. Lär sig saker som att ”Finska pinnar går att äta”. Kaka är inte längre bara kaka, utan kan ha en massa olika namn för olika sorter. Regnet kan vara ösregn, duggregn, störtflod eller skur. Hundar pudel, schäfer eller collie; växter pelargon eller yuccapalm. Orden är heller inte längre bara ljud och ting, utan ord på papper – eller med bokstavsklossar – också. Ord som går att stava, jämföra och rimma.

På andra sidan dörren väntar grannar
och granar, grindar, Grönland, Grisslehamn.
(Och GRANNAR blir till GRANAR om man stannar
vid första N:et.) Allting har ett namn.

När man kan läsa öppnar sig ytterligare världar. Här är det bara fantasin som sätter gränser. Faktiskt öppnar sig hela bilderboken, med en extrasida att fälla ut och öppna själva boken i boken, ett uppslag som fullkomligt väller över av fantasiskapelser och möjligheter. Böcker kan besvara alla frågor och ta en till alla tider och platser, också utanför verkligheten.

Där lämnar vi barnet, hopkurat med en bok, i denna ljuvliga bilderbok om språkets utveckling och möjligheter.

Man sitter på sin pinnstol eller pallen
Och tar sig bortom världen bortom hallen.

En väldig värld där andra nätters andra stjärnor blänker,
där man får leva andras liv och tänka som de tänker.
Vår värld är allt som orden lyckas fånga,
och den kan bli oändligt stor – och många.