Recension

: Konstiga djur
Konstiga djur Lotta Olsson
2011
Bonnier Carlsen
8/10

Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal

Utgiven 2011
ISBN 9789163868801
Sidor 107
Illustratör Maria Nilsson Thore

Om författaren

Lotta Olsson föddes 1973 i Helsingborg. Hon debuterade som poet 1994 med sonettsamlingen Skuggor och speglingar. Som barnboksförfattare debuterade hon 1999 med Prata Persilja. Förutom som författare till böcker på vers och prosa för både barn och vuxna är Olsson verksam som översättare.

Sök efter boken

Är det bra att vara konstig? Är det trist att vara normal? Och är inte alla ganska konstiga egentligen?

Det är ju knappast frågor med en åldergräns. Önskan att på en gång sticka ut och att vara som alla andra följer nog de flesta av oss hela livet. I Konstiga djur har författaren Lotta Olsson och illustratören Maria Nilsson Thore gestaltat det där på ett tydligt och lekfullt sätt i en bok ”att läsa själv eller tillsammans med hela familjen”. Den familjen skulle nog egentligen kunna se ut hur som helst, även om någon form av barn kanske känns mest naturligt att ha med.

I Konstiga djur är det jättemyrsloken som är lite bekymrad och ledsen över att alltid uppfattas som konstig. Hans kompis hasselmusen föreslår att det är bra att vara konstig; själv skulle hon då inte ha något emot att vara lite konstigare. Jättemyrsloken blir entusiastisk. Kanske är han konstigast av alla? De borde hålla en tävling.

Hasselmusen lägger ut en förfrågan på ”nätet” (på en gång vad du tror det är, och ändå inte) och snart strömmar svaren in från olika djur som menar att just de är det allra konstigaste. Hur ska hasselmusen och jättemyrsloken kunna avgöra vem som ska vinna?

I boken finns infogat en rad brev från de konstiga djuren, från näsapan, myrkotten, jordsvinet, tordyveln, nakenhunden … ja, även kon, marsvinet och myrorna presenterar starka argument för sin konstighet. Till slut finns det ju liksom ingen kvar som är direkt okonstig och normal.

Det är ett allmänmänskligt (allmändjuriskt?) tema, charmerande gestaltat både i Olssons språkliga vändningar och Nilsson Thores söta illustrationer. Särskilt jättemyrsloken är otroligt fin och fler böcker om det lite udda radarparet utlovas.

En annan bra sak är ju att man lär sig och vill veta mer om alla skumma djur. Det känns lite som en egen genre nu – jag tänker till exempel på Olivia Judsons galna Dr Tatianas råd om sex och samlevnad för hela skapelsen och jourhavande biolog Lars-Åke Janzons Hur mycket blåst klarar en fluga? Visst är det ganska häftigt att naturen själv hittar på minst lika mycket knasigheter som någon författare skulle kunna göra?

Ella Andrén

Publicerad: 2011-11-21 00:00 / Uppdaterad: 2011-11-16 12:34

Kategori: Recension | Recension: #4422

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?