Det är något som skaver i Hans Gunnarssons noveller, som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Jag upplever att han skildrar rätt trötta och bitvis bittra människor någonstans mitt i livet, på en plats eller i en livssituation där de alls inte trivs. Och det kan ju låta som jag vill slå […][...]
























