Recension

: Obehaget om kvällarna
Obehaget om kvällarna Marieke Lucas Rijneveld
2021
Tranan
8/10

Detaljerat obehag

Utgiven 2021
ISBN 9789189175143
Sidor 307
Orginaltitel De avond is ongemak
Översättare Olov Hyllienmark
Först utgiven 2019

Om författaren

Marieke Lucas Rijneveld, född 20 april 1991 som Marieke Rijneveld i Nieuwendijk i Nederländerna, är en nederländsk författare och poet. Rijneveld vann 2020 International Booker Prize för sin debutroman Obehaget om kvällarna.

Sök efter boken

Jas ber gud ta hennes storebror Matthies i stället för hennes kanin. Matthies sa att hon inte fick följa med och åka skridskor, men hennes kanin är helt oskyldig. Så går Matthies under isen och kommer aldrig mer igen.

Marieke Lucas Rijneveld växte upp med föräldrar som var lantbrukare och medlemmar i den strikt kalvinistiska Återupprättade reformerta kyrkan. Det är under dessa premisser som också Jas växer upp: hon lever på en gård någonstans i Nederländerna, med kor, syskon, mamma, pappa och en ständigt närvarande, sträng gud. När Matthies dör blir Jas och hennes syskon ensamma, medan sorgen gröper ur deras föräldrar allt mer. Jas kallar dem De tre vise männen, utsända för att hitta Matthies igen, om de så måste färdas långt och lämna gåvor. För att blidka gud och hålla deras föräldrar vid liv måste vissa offer göras, vissa åtgärder vidtas.

I Obehaget om kvällarna får vi som läsare helt gå in i barnets värld, där reglerna för verkligheten ser annorlunda ut. Jas samlar in paddor och väntar på att de ska para sig, då kommer hennes föräldrar att para sig med varandra igen och allt kommer bli som vanligt. Hon slutar ta av sig sin jacka och samlar minnesföremål i fickorna, för att det är det enda sättet hon kan hålla ihop sig själv och hålla fast vid det som är viktigt. Hon stoppar in ett häftstift i naveln och vågar inte ta ut det, då kan hon förblöda och dö. Överallt finns döden, den sipprar in allt mer och stänger in Jas i ett hörn. Den enda vuxna som ser henne är veterinären som kommer och tar hand om korna, men han ser henne med helt fel blick, säger att hon är den vackraste flicka han någonsin sett.

Rijneveld är fantastisk med detaljer. Tiden i boken nämns aldrig, men tycks utspela sig någon gång sent 90-tal/tidigt 2000-tal, då barnens värld består av pokémon, sims och längtan efter att kunna köpa sin egen portabla musikspelare. För barn av samma tid finns här en hög grad av igenkänning. Samtidigt finns där en spänning mellan sammanhanget och platsen som är nästan tidlöst. Barnens referenser kommer inte från pokémon utan gud, och livet på gården är på många sätt likadant så som det har sett ut i århundraden. Det är långt ifrån mångas verklighet idag, men Rijneveld tillåter oss verkligen att kliva in här och i Jas huvud: dyngan nästan osar från sidorna, och Jas fantasibild av verkligheten som målas upp enligt barnets logik är tydlig och sann för mig som läsare. Vi får följa förfallet på nära håll, ensamheten, desperationen, lika värnlösa som Jas inför de vuxna som på olika sätt inte tar sitt ansvar, inför storebrodern vars lekar blir grymmare och grymmare, inför döden som bara kommer närmare. Ångesten är så påtaglig att läsningen kräver pauser, något som kan anses vara det yttersta beviset för att Rijneveld lyckats förmedla sitt budskap med bravur. Obehaget om kvällarna är obehaglig.

Nadja Gollbo

Publicerad: 2021-05-09 00:00 / Uppdaterad: 2021-05-08 21:04

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8459

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?