Fördelen med att försöka slå in skallen på Jesus Kristus är att han är odödlig. Och att han förlåter en. Även om det är villkorat. Men börja från början; Nikolaj är en väldigt Dålig Människa. Hans riksälskade popstjärna till mor och hans trista far dog vid unga år, så han är uppfostrad av sin storasyster […][...]

Tove har ett glassigt jobb på en reklambyrå i Göteborg. Det är bara lite för mycket att göra. När hon rent bokstavligen tror sig få en hjärtattack över att datorn inte fungerar ger hon efter för makens påtryckningar, säger upp sig, blir frilansare och flyttar till Varberg. Nu ska de ta det lite lugnare. Gå […][...]

För något år sedan läste jag Javier Marías roman Alla själar. Den handlar om en spansk akademiker som under ett år är gästlärare i Oxford, där han upplever universitetsmiljön med alla dess mer eller mindre bisarra personligheter i form av tankspridda eller arroganta professorer, institutionaliserade vaktmästare, kavata studentskor etc. Men han upplever också en kärlekshistoria med […][...]

Karl-Ove Knausgård bestämde sig för att skriva en serie på sex böcker och målet från början var att det skulle ta ett år. Han lyckades inte helt, det tog ett och ett halvt. Varje bok är på över 300 sidor. Det är inte mänskligt att lyckas med något sådant. Jag slukade den första delen runt […][...]

I sista delen av Suzanne Collins Hungerspelstrilogi är Panem, det framtida nordamerikanska riket som styrs från den rika huvudstaden på den fattigare omgivningens bekostnad, skakat i grunden. För andra gången har deltagarna i Hungerspelen, symbolen för huvudstadens makt över de förtryckta distrikten, överlistat spelledarna. Mer än någon annan har Katniss Everdeen blivit symbolen för regimens […][...]

Mängder av upplagor, omslag prydda av rekommendationer av författare som Stephen King och Stephenie Meyer och naturligtvis redan en filmatisering i faggorna. Suzanne Collins Hungerspelstrilogi har i snabb takt erövrat världen, och på svenska finns lämpligt nog alla tre delarna i pocket lagom till sommarlovet. Hungerspelen utspelar sig i ett dystopiskt framtida nordamerikanskt rike vid […][...]

Det är härligt att direkt efter en bok bara kunna dyka ner i fortsättningen. Att få följa de där karaktärerna man lärt känna och få svaret på den där kliande cliffhangern. Därför njuter jag när jag slår ihop Vredens tid och i nästa andetag öppnar Nirvanaprojektet, som är del två av Stefan Tegenfalks ambitiösa kriminaltrilogi. […][...]

Det var kallt och hon låg med ansiktet ner i den leriga marken. Ögonen var täckta med lera. Benen och armarna spretade lealöst åt olika håll. Hon såg inget. Kände inget. Hjärtat hade för länge sedan slutat att slå. Det är tioåriga Cecilias liv som tar slut just som boken börjar. En höstmorgon dödas hon […][...]

Det finns en fantastiskt rolig och oroväckande scen i Christina Herrströms Glappet – eller, ja, det finns ganska många, men den jag tänker på är förstås den där tonårskillen Odin sitter hos skolsyster och säger att han blivit våldtagen. Hon är oerhört försiktig och förstående – ända tills hon inser att det ska ha varit […][...]

För ett par år sedan kom Caroline Malmberg Willfox självbiografiska bok Våldtagen – men jag är fanimej inget offer. Jag har inte läst den – och Andrea, som recenserade den här, tyckte väldigt mycket om den – men jag hade svårt att skaka av mig en viss irritation över titeln. När blev det så jävla […][...]