Det var kallt och hon låg med ansiktet ner i den leriga marken. Ögonen var täckta med lera. Benen och armarna spretade lealöst åt olika håll. Hon såg inget. Kände inget. Hjärtat hade för länge sedan slutat att slå.

Det är tioåriga Cecilias liv som tar slut just som boken börjar. En höstmorgon dödas hon i en trafikolycka. Fem år senare får kriminalkommissarie Walter Gröhn ett mystiskt fall på halsen. En taxichaufför har blivit dödad och ingen har en aning om varför. Det första mordet följs snart av fler, lika brutala och tillsynes lika oförklarliga. Tillsammans med sin ambitiösa praktikant Jonna de Brugge från Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet börjar Walter en utredning som leder både bakåt i tiden och rakt in i det svenska rättssystemets innersta kretsar. Sanningen de närmar sig är både osannolik och otäck. Och vad är det för en drog som figurerar? Som gör folk galna av vrede?

Det är en ambitiös ansats författaren gör. Att debutera med en tegelstensthriller som dessutom är första delen av tre. Wow liksom. Jag tycker att Stefan Tegenfalk gör det bra. Historien är rakt berättad och rör sig i flera av samhällets lager. Vi får möta flåbusar, slipade gangsters, journalister, poliser, även korrupta sådana. Karaktärerna är ganska klyschiga men det stör mig inte nämnvärt. Snarare får det mig att svälja historien snabbare, och jag slevar i mig den digra boken som den rekorderliga deckare den faktiskt är . Den är för övrigt full av galghumor, och får mig att skratta högt flera gånger, särskilt när den otursförföljde, tvålfagre journalisten Jörgen Blad är i farten. Hans totala brist på självinsikt parad med en överdos av självförtroende gör honom till en riktig pajsare.

Det här var grävande journalistik på hög nivå. Till och med Wallraff skulle ha blivit imponerad över med vilken skicklighet och precision Jörgen Blad arbetade. Vad var lite undercover bland turkiska gruvarbetare mot den psykiska press Jörgen Blad fick utstå under Ulrika Melins skrivbord? Han gav sig frivilligt i kast med ett heterosexuellt fruntimmer och bäddade för dataintrång vid en svensk domstol. Allt för att nå sanningen och det stora avslöjandet. Det här krävde nerver av Svenskt Stål.

Huvudkaraktärerna Walter Gröhn och Jonna de Brugge är en dynamisk duo som fint kompletterar varandra. Han närmare pension, vresig och ständigt balanserande på gränsen till lagen. Innanför den skrynkliga skjortan bor ett varmt och ensamt hjärta. Hon ung och begåvad med en stor tilltro till rättvisan. Tillsammans ser de mer, och för utredningen framåt. Något säger mig att detta är början på en djupare relation av karaktären far-dotter.

Dialogerna är rappa och ivriga. Trots att det är ett digert persongalleri att hålla reda på blir det aldrig något problem. Människorna grundas i historien genom små bihistorier. Lösa trådar räknar jag optimistiskt med att de ska knytas samman i kommande delar. Detta är en deckare att hålla i handen i hängmattan eller under filten en regnig dag. En trygg kompis som inte sviker, och som dessutom slutar med en cliffhanger som gör att jag vill läsa del två på en gång. Så då gör jag det väl det…