Först streckläser jag. Sen börjar jag om från början. Direkt. Men istället för att sluka, konsumera allt från pärm till pärm, smakar jag på orden, tuggar och sväljer – låter det ta tid. Jag plockar precis som jag vill – som chokladpraliner, en ask där alla är lika goda. Läser huller om buller, fram och […][...]

När man har tunnelbanan som sin primära läsplats är det lätt att de böcker man läser blir indelade i två kategorier: Den första kategorin, som lyckligtvis är den allra vanligaste, består av böcker som man läser helt öppet och inte döljer för sina medpassagerare. Den andra kategorin består av böcker som man helst läser i […][...]

Pindaros? Är inte det poeten som översattes alldeles nyligen? Visst är det han. 2008 och 2010 nådde Sveriges flitigaste översättare av klassiska poeter, Ingvar Björkeson, till slut fram till Pindaros, antikens främste lyriker, verksam i Grekland under 400-talet f.Kr. Det var därför med viss förvåning jag möttes av nyheten att ännu en översättning av den […][...]

Mörk jord är stämningsmässigt väldigt lik sitt omslag. Det har en nästan lite sjukaktig vitgul färg som bakgrund, och högst upp finns orosmoln i brunaktig ton. Den stora grå spaden som dominerar framsidan ger ett intryck av att vara mycket gammal och ganska tung, och minner om ett samhälle och en samhällsklass där livet gick […][...]

En kvinna dör och hennes barn träffas för begravning och fördelning av arvet. De två yngre syskonen Anders och Maja har inte haft någon kontakt med sin storasyster Eva på flera år, inte heller har de haft något bra förhållande till sin mamma. När arvet ska skiftas är det en sak alla siktar in sig […][...]

Någon gång på gymnasiet när jag kikade runt bland böckerna i vardagsrummet hittade jag en bok som hette K-dagen. Som de flesta andra i bokhyllan kom den från någon av Bra böckers bokklubbar, men i motsats till de flesta andra var detta ingen deckare eller spionroman. Istället var det en fiktiv dokumentär där de två […][...]

öppnar man ett getingbo har man ansvar för getingarna och Murakami verkar nästan fega ur och tveka att gå på djupet. Säger “verkar”, eftersom detta som sagt inte är den kompletta romanen, och det finns mängder av krokar att hänga upp vändningar på, gott om teman att spela motmelodier på. Om Murakami vill kan volym […][...]

Det påstår sig vara Mircea Cărtărescus självbiografi. Han föddes 1956, samma år som sovjetiska tanks rullade in i Ungern, växte upp i Ceaușescus Rumänien med allt vad det innebär, där han beslutar sig för att börja skriva Mircea Cărtărescus självbiografi där han föds 1956, samma år som… Det är tre volymer, med undertitlarna Vänster vinge, […][...]

Det är sent 1800-tal på det norska Vestlandet och tre fiskarsöner förlorar sin far i en storm på havet. Det är så män brukar dö här, förstår man snart. Här, i en byggd där yrke och hem gått i arv från generation till generation i flera seklers tid. Med denna bakgrund inleds Brobryggarna, den första […][...]

När jag berättar för min farmor att jag ska skriva om Trettiotvå poeter tjugohundraelva (32/2011), en antologi över svensk lyrik under 00-talet, säger hon att det inte går, för en sådan bok måste man läsa långsamt, en liten bit i taget. Självklart har hon rätt i det. Men vi som befinner oss bland bloggar, medieflöden […][...]