När jag var liten fantiserade jag om pysslingar, småfolk som bodde i hemliga, osynliga samhällen mitt ibland oss. Jag kan fortfarande fundera på om det finns dessa osynliga människor, varelser mitt ibland oss. I verkligheten finns förvisso de hemlösa männen och kvinnorna som knappt någon tar notis om och i fiktionen finns Mia Ajvides bortglömda […][...]

”Mitt skrivande är ett utredningsarbete. Jag måste ta reda på varför så mycket är så konstigt.” Så inleder Lena Andersson sitt förord till textsamlingen Förnuft och högmod och det är någonting med det som fångar mig direkt. Precis som första gången jag hörde henne prata, på någon bokmässa, och sedan gick raka vägen och inhandlade […][...]

Historia, precis som livet, avgörs i de stora ögonblicken, av stora personer. Eller små personer i stora roller. Vanligen män. Ledare som går över is, som förklarar krig, som inger hopp, som blir skjutna. Inte minst i USA, där ju hela idén om framgång bygger på människans förmåga att resa sig över mängden och göra […][...]

Hur recenserar man Thomas Manns Bergtagen, en av 1900-talets centrala romaner, jämbördig med Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt (för att nu bara ta ett exempel)? Vad är möjligt att säga som inte redan är sagt? Ett bidrag vill jag åtminstone göra. Jag vill slakta en helig ko. Jag hävdar följande: Bergtagen […][...]

Väldigt bra och väldigt hemsk. Det är de två enkla omdömen som jag kan sluta mig till efter att ha läst den här boken. De hänger ihop på flera sätt också – boken blir hemskare av sättet den är skriven på, så obönhörligt registrerande och vackert att man får en känsla av en historiens oundviklighet […][...]

Berättelser har alltid haft en stor dragningskraft och har fängslat människor i årtusenden. När skrivkonsten uppfanns blev det lättare att sprida ordet och ännu lättare blev det när boktryckarkonsten uppfanns på 1400-talet. Intresset för berättande kvarstår: på senare tid har intresset ökat lavinartat för skrivandet som hantverk och som konst, men även som ett sätt […][...]

Lillemor Troj är författaren som har gett ut böcker under 52 år på Albert Bonniers förlag. (Kerstin Ekman gav också ut sin första roman på Albert Bonniers förlag för 52 år sen, det var 30 meter mord som gavs ut 1959.) Lillemor Trojs debut gavs ut i oktober 1960. En dag kallas Lillemor till förläggarens […][...]

Det är svårt att recensera en antologi som består av ett antal texter från olika författare. I det här fallet 20 elever från Skurups skrivarlinje. Varje skribent har i snitt 10 sidor till sitt förfogande och det är inte helt lätt att fånga en läsares intresse på så få tecken men många har lyckats och […][...]

Det förvånar mig att en så duktig och provocerande författare som Unni Drougge väljer att skriva en kollektivroman tillsammans med sina läsare, för det är precis vad Karriärmammans dotter är. Men är man hatad så är man också älskad. Och jag upplever att Unni Drougge har ett starkt och nära band till många av sina […][...]

Torget (en kärlekshistoria) är en explicit politisk roman. Den rör vid ett av Europas mest brännande men samtidigt mest osynliggjorda problem: situationen i Vitryssland, ofta kallad ”Europas sista diktatur”. Torget (en kärlekshistoria) har som sitt själva epicentrum presidentvalet i Vitryssland (eller ”Belarus” som det genomgående kallas i romanen – jag återkommer till denna språkliga markering, […][...]