Lillemor Troj är författaren som har gett ut böcker under 52 år på Albert Bonniers förlag. (Kerstin Ekman gav också ut sin första roman på Albert Bonniers förlag för 52 år sen, det var 30 meter mord som gavs ut 1959.) Lillemor Trojs debut gavs ut i oktober 1960. En dag kallas Lillemor till förläggarens kontor, framför sig har han en tjock manusbunt. Manuset har skickats till Rabben & Sjabben (känns det igen?) och har av en oärlig förläggare som hoppas få jobb på Albert Bonniers förlag istället vidarebefordrats dit. Det som Lillemor Trojs förläggare undrar är varför hon vill överge dem och varför hon har skrivit en sådan annorlunda roman, det här är ju underhållning? Det undrar Lillemor Troj också men allt uppdagas för henne när hon stjäl med sig manuset ut från Albert Bonniers pampiga lokaler på Sveavägen i Stockholm. Det som förläggaren säger sig tro är en pseudonym Lillemor har använt för att kunna skriva romanen är i själva verket den skrivande människan bakom författarnamnet Lillemor Troj. Vad som avslöjas i boken får inte komma ut i offentligheten.
I Grand final i skojarbranschen blandas avsnitt av det manus som Lillemor snor med sig från Bonniers kontor med Lillemors reflektioner över händelserna i den boken. Den handlar om hennes och Babbas liv. Här för Kerstin Ekman en intressant och angelägen diskussion om författarrollen och författarsubjektet. Författaren som vara är ständigt omdiskuterad i bästsäljarlistornas kölvatten och Karl Ove Knausgårds Min kamp i sex band, Lars Noréns En dramatikers dagbok och Alexandra och Alexander Ahndoril som ligger bakom den bästsäljande deckarpsedonymen Lars Kepler, är exempel där frågeställningar om författarrollen och personen bakom författaren är centrala. Grand final i skojarbranschen har också blivit en av höstens mest omdiskuterade och bäst säljande romaner.
Lillemor Troj är litteraturvetaren med det vackra ansiktet som jobbar i nöjesbranschen och är författarnamnet som möter läsarna, som säljer böckerna. Babba, eller Barbro Andersson som hon heter, är bibliotekarien som skriver den största delen av Lillemor Trojs böcker. Allt börjar med en novelltävling som Babba vill ställa upp i utan att riskera skammen i att refuseras och hon ber sin bekanta Lillemor att ställa upp på en tjänst. Om de vinner får Lillemor äran och hälften av prissumman som delas ut i Stockholm.
Författaren är delad i två roller. Dels är det den skrivande människan, producenten som i sig är anonym, och dels ansiktet utåt, författarnamnet. Skribenten kan vara skicklig men är inget utan sitt författarnamn.
Lillemors (sic!) hade för var månad i Uppsala utvecklats. Numera sa hon lunginflammation, inte lunginflammaschon, och hon lät ingen oböjd norrländsk predikatsfyllnad slippa ifrån sig. Ja, norrländsk var ett ord hon börjat använda. Det skulle ha retat henne som gymnasist; ångermanländsk skulle det heta.
Babba irriterar sig på att Lillemor förnekar sitt (och hennes) ursprung, men med sitt ordval, hon skriver att Lillemor har ”utvecklats”, bevisar hon samtidigt vad det handlar om att vara ansiktet utåt. Att vara ”författarnamnet” innebär att slipas för offentligheten, vilket Lillemor med sin bildning och sitt söta utseende har gjort.
Att vara en känd författare har sina fördelar men också sina nackdelar:
Nu dyker en kvinna upp. Har hon hela tiden suttit bakom ryggen på henne? Hon böjer sig fram och lägger handen på Lillemors arm. Det gör de nästan alltid. De gör det på ICA eller i Hallen eller i Hedengrens eller rentav ute på gatan. Även fullständiga främlingar lägger sin hand på hennes arm. De vill väl förvissa sig om att jag är verklig, tänker hon. Men det är jag inte.
Lillemor är inte den verkliga författaren, det är Babba som är det, och det är säkert många stora författarnamn som ofta drömmer om att få vara den anonyma skrivande människan. Problemet i det är att det inte främst är deras romaner som säljer utan deras namn.
Grand final i skojarbranschen är en intelligent roman som gör stor underhållning av en intressant diskussion kring författarsubjektet, en diskussion som kan pågå länge. Kerstin Ekman skruvar diskussionen lite till genom att dra paralleller till sitt eget liv när hon formar Lillemor Troj och Barbro ”Babba” Andersson.
Jag hoppas att ni vill fortsätta diskutera författarrollen med mig i kommentarsfältet.
Publicerad: 2011-12-17 00:01 / Uppdaterad: 2011-12-17 13:11
2 kommentarer
Recensionen känns lite otydlig. Vad är det vi ska diskutera?
#
Ja, det är en intressant sak att diskutera, idag när det ständigt läggs så stor fokus på det personliga, faktan bakom fiktionen. Såg årets sista Babel häromdan o där pratade de om att läsare alltmer sällan nu, år 2011, köper att ordet ”roman” i sig hänvisar till att något är fiktion. Hm, nu kändes det som att jag ev kom ifrån ämnet lite, men jag tänker att det är lite samma sak. Att Knausgård är svårt att läsa som enbart fiktion. Att böcker nu mer än tidigare har en förmåga att hamna bakom sina författare, för all fokus på det privata. Facebook som lanserar människor eller snarare låter oss lansera oss själva. Låter oss berätta den lyckade romanen om vårt liv.
#
Kommentera eller pinga (trackback).