Vad är en kropp? Ett kärl för själen som vi vandrar runt i tills det inte längre håller? Den mer triviala delen av ett motsatspar som åtminstone i västerländskt tänkande är nästan omöjligt att göra sig av med – kropp och själ, materia och ande? Att huvudpersonen i Daniel Pennacs roman Dagbok om min kropp […][...]

Det finns ingenting att vara rädd för är Johan Heltnes debutroman och handlar om hur det är att växa upp inom det religiösa samfundet Livets ord. Handlingen är hämtad ur författarens egna erfarenheter även om romanen inte ska betraktas som självbiografisk. Huvudkaraktären Jonatan är 16 år och mitt i den känslostormande brytpunkt det innebär att […][...]

Kvinnan i Therese Bohmans bok, den efterlängtade andra efter trollbindande Den drunknande, har inget namn. Hon är i tjugoårsåldern, mellan studier, mellan det inrutade och de där vuxna kliven en själv måste ta för att få sig ett liv. Med timanställning på ett sjukhus som kökspersonal i deras restaurangavdelning drömmer hon om att bli författare. […][...]

atombomben finns Hiroshima, Nagasaki Hiroshima den 6 augusti 1945 Nagasaki den 9 augusti 1945 140. 000 döda och sårade i Hiroshima ca 60. 000 döda och sårade i Nagasaki siffror som står stilla någonstans i en avlägsen vardaglig sommar sedan dess är de sårade döda, först många, de flesta, sedan färre, men alla; till sist […][...]

Boken är skriven i Tyskland 1932. Ett år innan Hitler kom till makten. Den svenska titeln, översatt för första gången 1933, är lite pilsnerfilmsaktig; originalets Kleiner Mann, was nun? (Och nu då, lille man?) känns egentligen mycket bättre. Men samtidigt gillar jag den; det skapar en annan känsla, mindre av en varningsskrift (som det ju […][...]

Mats Wahl är en väletablerad författare med sina 48 böcker, fem teaterpjäser och lika många tv-serier. För mig är han mest känd som författaren till Vinterviken, som står i min bokhylla och samlar damm. Jag har bara läst det första kapitlet. Varför? Ren och skär lättja, eftersom jag redan hade sett filmen. Det var således […][...]

Jag var en av dem som med stor behållning läste Håkan Axlander Sundquists och Jerker Erikssons kriminaltrilogi Victoria Bergmans svaghet (Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar). Nu har duon under en förkortning av sina namn (Erik Axl Sund) påbörjat en ny trilogi som fått namnet Melankoli. Den första delen, Svart melankoli, heter Glaskroppar. Som namnet antyder […][...]

Femtonåriga Nola försvinner 1975 i en stad som på ytan påminner om en scen ur Edvard Hoppers motivvärld; den tysta småstaden som vid en hastig anblick verkar så lugn och harmlös. Stressfri. Målad i dagsljus eller åtminstone varmt gatuljus. Hoten verkar långt borta. De idylliska scenerna, som genom årtionden kitschats sönder av miljoner billigt tryckta […][...]

Livet är inte så lätt för huvudpersonerna i Willy Vlautins roman De fria. Värst är det kanske för Leroy som ligger i koma efter ett misslyckat självmordsförsök han utfört i ett ögonblick av klarsyn. Han har levt som i dimma de senaste sju åren, ända sedan han blev allvarligt sårad under tjänstgöring i Irak. Hans […][...]

Vad händer med ett barn som växer upp med känslomässigt dysfunktionella, föräldrar? Vad gör det med en människa att under hela sin uppväxt ständigt mötas av tystnad, ointresse, kyla? Att genomgående känna skam över sin existens? Detta stora svåra tar sig Åsa Grennvall i kast med i sin senaste serieroman, Deras ryggar luktade så gott. […][...]