Recension

: Det finns ingenting att vara rädd för
Det finns ingenting att vara rädd för Johan Heltne
2014
Natur och Kultur
7/10

Religiöst tyglat vuxenblivande

Utgiven 2014
ISBN 9789127138360
Sidor 274

Om författaren

Johanheltne-författarfoto
Foto: Rikkard Häggbom

Johan Heltne debuterade 2014 med romanen Det finns ingenting att vara rädd för. Förutom författare är han verksam som skribent och musiker.

Sök efter boken

Det finns ingenting att vara rädd för är Johan Heltnes debutroman och handlar om hur det är att växa upp inom det religiösa samfundet Livets ord. Handlingen är hämtad ur författarens egna erfarenheter även om romanen inte ska betraktas som självbiografisk.

Huvudkaraktären Jonatan är 16 år och mitt i den känslostormande brytpunkt det innebär att vara på väg in i ett vuxenblivande. På ett sätt skildrar romanen med en vanlig tonårings fokus: den första kärleken och utforskandet av sin egen sexualitet. Men tillvaron för Jonatan är särpräglad eftersom han samtidigt tvingas handskas med svåra och återkommande epileptiska anfall.

Den påstådda epilepsin och Jonatans förälskelse i Nina, vars familj är nykomlingar inom den religiösa rörelsen, är tätt sammanlänkade. Det förstår läsaren inte minst i bokens kapitel som beskriver en sjukhusvistelse som mynnar ut i läkares konstaterande att det inte finns några indikationer på epilepsi hos Jonatan, utan att anfallen istället orsakas av grav psykologisk stress. Samtidigt känns ingenting säkert; läsaren smittas av Jonatans och Livets ords misstänksamhet mot omvärlden.

Det som länkar förälskelse och anfall samman är den skam och rädsla det innebär för Jonatan att behöva kännas vid sin egen kropp och sexualitet och hur driften att vara kroppslig ibland övermannar honom. Hela hans tankesätt och förhållningssätt mot sig själv och sin omvärld är så djupt präglat av Livets ords budskap att man under romanens drygt 270 sidor upplever ett ständigt, hetsigt och kraftfullt inbromsande, tyglande av alla upplevelser Jonatan inhämtar. Det är dels Jonatan själv som bromsar, dels församlingens pastorer som verkar vara omöjliga att undgå.

Den centrala konflikten i romanen är den att pastorer och föräldrar är övertygade om att Jonatans anfall kan botas av Gud om Jonatan lever rent och tror tillräckligt mycket. Anfallen blir därför dubbelt skamliga för Jonatan, eftersom ansvaret över deras upphörande läggs på honom själv samtidigt som det uteblivande tillfrisknandet vittnar om bristande tro och karaktär. Att anfallen inte upphör blir ett bevis för Jonatans felande.

Romanen är välskriven på så sätt att den aldrig viker från sitt inifrånperspektiv. Eftersom det är ur Jonatans inre texten berättas präglas varje beskrivning av Livets ords värderingar och tankesätt. För honom finns inga alternativ och han har svårt att se bortom sin egen övertygelse om hur världen är formad. Därför blir romanens upplösning både talande och gripande.

Det finns ingenting att vara rädd för skildrar psykologiskt insiktsfullt speciellt i dialogerna mellan Jonatan och Nina. Det är i dessa texten blir levande. Förutom att romanens psykologkaraktär inleder varje ny fråga med ”men” vilket tvärtom inte känns särskilt psykologiskt insiktsfullt lämnar inte formen något väsentligt att önska. Den är funktionell och tar inte fokus från skeendet, vilket gynnar texten.

Heltnes roman är en lovande debut och jag ser fram emot eventuella kommande romaner.

Christina Skagert

Publicerad: 2014-09-05 00:00 / Uppdaterad: 2014-09-03 17:58

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5812

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?