Jag tänker på Magritte. Hans tavlor visade en värld jag kan känna igen mig i. Mannen i hatt och rock som står rak och stel som en lyktstolpe i nattens blå månsken och ser ut över ett fält, mot hus med släckta fönster, hus där alla sover. Med det kan jag identifiera mig. Felix är […][...]

När jag tar upp Min är hämnden för att berätta om boken har den svällt och det rinner vit sand ur den. Läste den nämligen mestadels på stranden i Espana för ett par veckor sedan. Det är det som är det härliga med böcker. De hänger med en i livet och följer med dit en […][...]

Mördarens apa är en fristående fortsättning på den Augustprisvinnande Legenden om Sally Jones. Även i denna bok är huvudpersonen den mycket begåvade, mångsysslande (och otursförföljda) gorillan Sally Jones, och detta är hennes egenhändigt skrivmaskinsknackade berättelse. Sally Jones kan inte tala men har tack och lov inga problem med att skriva ned sin historia. Handlingen utspelar […][...]

Natur & Kultur har nyutgivit ett av den europeiska diktkonstens stora verk; Baudelaires Det ondas blommor. Den kom ut första gången 1857 och ses numera som ett portalverk och som ett verk som föregriper den lyriska modernismen och symbolismen. Jag har älskat Baudelaire sedan vi läste hans dikter på lektionerna i litteraturvetenskap. Jag har en […][...]

En sökning på ordet förlossningsdepression på Google ger bara en tiondel av det antal träffar man får om man söker på ordet förlossningsberättelse. Nu är det förvisso inte fler än så som drabbas av depression efter en förlossning av alla som föder barn, men det tyder ändå på att vi kanske inte är så bra […][...]

Jag har aldrig läst något av Brøgger förut. Det är lite märkligt egentligen, eftersom jag alltid blir så förälskad i henne när jag läser intervjuer och ser inslag med denna fantastiska kvinna på teven. Till T har ett av de vackraste omslag jag sett, den är liten och fin, som ett smycke på min sängbordsstol. […][...]

När Japan villkorslöst kapitulerar i augusti 1945 är det bokstavligen en nation i spillror och ingenstans är det tydligare än i Tokyo. Även om några atombomber aldrig fälldes där så har tre års flygbombande reducerat befolkningen med hälften och ersatt kvadratkilometrar av bebyggelse med ingenting. Det är en tidpunkt där många berättelser slutar. Men för […][...]

Min sommar på landet gav mig tid att läsa. Bortsett då från andra krav, en krävande installation av en robotgräsklippare och kriget mot örnbräken, tuvor och tistlarna – det roboten inte klarar, naturens skitväxter. Nässlor och ja så vidare … Men har även fjantat omkring och kikat på fåglar. Korpen som närmsta granne och fiskgjusarna […][...]

Jag ska erkänna att jag är lite nervös när jag börjar läsa den här romanen. Jag oroar mig för att Annika Lantzs sylvassa och supersnabba ordflöde, det som är så kännetecknande för henne, ska tappa kraft i skrift. Att det ska märkas en skillnad i tempo, och kanske även i skärpa, när orden formuleras (och […][...]

Jag skulle vilja hjälpa honom men allting har blivit så svårt att förklara, det jag säger blir varken mottaget eller förkastat, bara något som en gammal människa har sagt. När Tove Jansson besökte USA i början av 70-talet fick hon se en av ”solstäderna” – de där nybyggda städerna i Florida, där alla nyinflyttade har […][...]