Maryse Condé är en av Västindiens största författare. Hennes författarskap har hittills lett till ett tjugotal romaner, och hon finns nästan alltid med bland de namn som det surras om inför tillkännagivandet av nobelpristagaren i litteratur. Fyra av hennes romaner har översatts till svenska – Färden genom mangroven (2007), Segu (2008), Desirada (2009) och Tills […][...]

Den börjar som inledningen till en saga, Nova Gullbergs Zetterstrands andra bok I utlandet. Det är en tillbakagång till en plats ”Långt borta härifrån/ där fortfarande ingenting hänt mig.” En återgång till en blank punkt i diktjagets liv, då det fortfarande var möjligt att forma sin berättelse. Sedan tar det fart. Från barndomsrummet med hisschsakt […][...]

Jag kan inte låta bli att associera tjejgänget i Eva Sussos och Moa Eriksson Sandbergs 8 saker du aldrig skulle våga till Spice Girls, en generationstung referens som möjligen inte säger bokens verkliga målgrupp ett dugg. Fast de är ju så uppenbart Sporty Spice och Posh Spice och, eh, Retro Spice och Queer Spice, baskettokiga […][...]

En otursdrabbad kvinna, Wariinga, irrar omkring i Nairobi och försöker begå självmord. En okänd man räddar henne och ger henne ett inbjudningskort till Djävulens fest i Ilmorog. Under färden till Ilmorog träffar hon en samling människor som tillsammans beger sig till festen. Djävulen på korset är en roman med stora inslag av skrönor och folkdiktning. […][...]

Varje kväll vid läggdags är det samma historia: pappa vill inte gå och lägga sig. Sonen försöker med att vara snäll och att vara bestämd, det gäller att stå emot alla övertalningsförsök som går ut på att pappa inte är trött och helst av allt vill leka bara lite till. När pappa väl blivit lugn […][...]

Min bekantskap med den norske författaren Tomas Espedal inleddes i och med att hans roman Mot konsten gavs ut på svenska 2013 (min recension av den finns här). Min inledande skepticism gentemot en författare som skriver böcker om att skriva böcker försvann i samma stund som jag invaggades i den poetiska rytm historien berättas på. […][...]

Det är knepigt, det här med att vara romanförfattare och då och då få ur sig kortare historier. Om en var en sån där som skriver noveller, OK, då kan man släppa en samling sådana. Men så är det alla de där styckena som är lite för långa för noveller och för korta för att […][...]

Om Tusen tranor varit skriven av Jane Austen hade den otvivelaktigt inletts ”Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en dyrbar teservis måste vara i behov av en hustru.” Nu är den ju långt ifrån det, skriven av Austen, men det är åtminstone den sanning teceremonilärarinnan Chikako tycks handla efter […][...]

Jag är bara en halv sida in i De yttre boulevarderna när jag inser att min inre berättarröst håller på att glida över i en dålig Hans Villius-imitation. Den börjar ju faktiskt precis som något sådant där gammalt pausprogram på SVT: ”Mannen på bilden…” …är min far. Murraille lutar sig fram mot honom, som för […][...]

Runaway är originaltiteln på Alice Munros novellsamling från 2004 som nyligen översatts till svenska. Runaway. Av någon anledning hakar jag upp mig på huruvida den svenska titeln, På fri fot, verkligen är en översättning med samma valör, samma undertoner. I mina öron är detta att rymma, att vara en rymling något mer negativt, problematiskt, än […][...]