Jag läser ju att den är rolig. I recension efter recension, faktiskt. Stefan Norrthons debutroman, Det är alldeles för få som ger upp, om skådespelaren Jocke som bara fått mindre och mindre roller på den stora Stockholmsteater där han arbetar, men som inte desto mindre lägger en oerhörd prestige i det han gör. Jocke spelar […][...]

När jag hör personer som säger att de ser fram emot, eller bara är bekväma med tanken på, sin egen ålderdom, blir jag alltid skeptisk. Ålderdom är ju praktiskt taget ingenting annat än kroppsligt förfall. De sista stegen inför livsresans oundvikliga slutfas, där det inte ens finns några garantier för att ens samlade livserfarenheter ändå […][...]

En dialog mellan en fiktiv författare och hans fiktiva skapelse Angela. Meningar som är som aforismer. Utger de sig för att betyda något, är där något som är dolt bakom det som sägs? Finns det en innebörd att utlocka i sambandet mellan meningarna – eller mellan dem? Rent av en filosofisk konstruktion? Nederländska – det […][...]

Det var en vacker aprildag och den fyrtioåriga Mia ”Rabbit” Hayes – Molly och Jack Hayes älskade dotter, Grace och Daveys syster, tolvåriga Juliets mamma, Marjorie Shaws bästa vän och Johnny Fayes stora kärlek i livet – var på väg till ett hospice för att dö. Det är inget snack om saken. Både i titel […][...]

Ett tvillingpar, förbjuden kärlek, ond bråd död. En uppgörelse med kastsystemet. Brytandet av politiska och religiösa tabun. En skildring av det indiska samhället. I Arundhati Roys roman De Små Tingens Gud ryms allt. Rahel återvänder till barndomens hem och översköljs av minnen. I Ayemenem i södra Indien bodde hon med sin familj. Där älskade hon […][...]

Hedin tar sig an projektet att i romanform försöka beskriva problemen i dagens skola. De där problemen som vi som utomstående kanske inte riktigt ser och förstår när vi alla unisont skakar på huvudet och undrar vad som egentligen är galet i den svenska skolan av idag. Vad beror det på att resultaten sjunker i […][...]

Tyskland, 1923. Fem år efter världskriget ligger ekonomin i spillror; inflationen rusar så till den milda grad att de riksmark (hundratusentals, miljoner, miljarder) man får utbetalat på förmiddagen är värdelösa på eftermiddagen. Allt är pantat, allt är sålt. En hel generation går fortfarande i vapenrockar – det bästa plagg de någonsin ägt – med obehandlad […][...]

Patrik Lundberg debuterade 2013 med självbiografiska romanen Gul utanpå. Boken har sedan dess varit min konstanta gå bort-present. Han har utöver en stark historia och ett drivet språk också en humor jag gillar, en humor som är svart men aldrig hånfull. Smart men aldrig mästrande. I Lundbergs andra roman, Onanisterna, följer vi Kim och Simon […][...]

” … hur ska man bära sig åt för att leva livet minst olyckligt och mest intressant, innan man dör?” Det frågar sig huvudpersonen i Suzanne Brøggers självbiografiska roman Crème fraîche. Boken, som först gavs ut 1978 och brukar räknas som en ”feministisk klassiker”, har nu getts ut som en del i Norstedts klassikerserie, med […][...]

Accdordern i bokens titel är en stor röd fågel (ungefär fyra fot mellan vingspetsarna) och ett nytt bidrag till kryptozoologin (det vill säga ett sagodjur snarare än en verklig fågel). Boken inleds med en relativt vetenskaplig text om dessa eventuella fåglar. en accdorderflock kan förmodligen bestå av tiotusentals individer, men uppgifterna är osäkra och rapporterna […][...]