Min svensklärare på högstadiet berättade att om en bok inte höll måttet efter drygt 50 sidor så lade han den åt sidan eftersom det finns så många fler bra böcker som måste hinnas med att läsas och att man inte då bör ödsla sin tid på något halvdant. Har anammat den doktrinen några gånger och […][...]

Oj. En sak kan man i alla fall inte beskylla de sexderton för: de har inte fegat den här gången. Vi möter fyra ungdomar i Wien i slutet på 50-talet, påpassligt nog från olika samhällsklasser. Vi har Sophie, adelsflickan som drivs till ”smutsen” av leda och förakt för sina neurotiska föräldrar. Har aldrig behövt kämpa […][...]

Det här är inte en bok som berör. Det går att lägga ner den tio sidor innan slutet utan att känna saknad. Den väcker inga som helst känslor. En hårt medicinerad depressionspatient skulle kunna läsa den med oförminskad behållning. Inte heller förmedlar den några intellektuella ståndpunkter. Den sår inte ett enda frö som kan lägga […][...]

Malva har en framgångsrik karriär, dyr lägenhet och snygga (opererade) bröst. Vad hon inte har tid med är känslor eller riktiga vänner. Hon är för upptagen med att hetsäta och kräkas. Malva är sina föräldrars perfekta dotter. Som många omkring henne sätter de likhetstecken mellan lyckad och lycklig. Malva är både oändligt rädd att göra […][...]

låt dina känslor vara en följd enbart av din högaktning. Utforska först, högakta sedan, älska därefter. Låt dina ögon vara blinda för alla yttre behag, dina öron döva för alla smickrets och det ytliga småpratets lockelser. De är ingenting, och värre än ingenting - Så lyder mosterns råd till unga Helen i Främlingen på Wildfell […][...]

När bokhandlaren Giambattista Bodoni är sextio får han sin första stroke. Men det vet han inte när han vaknar; han vet inte ens vem han är. Hjärnblödningen har huggit av hans minne på mitten, och han minns allt han läst men ingenting som han upplevt själv. Han kan citera Shakespeare, Joyce och Poe, men vet […][...]

Horla är berättelsen om den alltför självinsiktsfulle. Eller om ett parallellväsen med litterära skor på fötterna, som tvingar fram texten ur tomheten. Berättelsen kom till under författarens relativa sinnesförtvining, och driver fram tvåsamheten ur ensamheten, så att en helt ny art uppstår. Det är först stilla, sedan som om en bandspelarknapp tryckts ner inträder så […][...]

Artur Lundkvist blandar i sin Krigarens dikt fiktion och fakta. Efter att ha läst boken verkar det dock som om endast författarens skönlitterära berättarlust har hindrat honom från att skriva en mer renodlad historiebok. Undertiteln ”En sannolik framställning av Alexander den stores handlingar och levnadsöden” skvallrar om det. I stilen påminner den här framställningen om […][...]

Bagoas, kung Darius unge enuck, som efter dennes död hamnar i Alexanders tjänst, minns tillbaka sitt liv. Han minns den kärlek och vänskap som kom att råda mellan honom och den makedoniske kungen. Berättelsen är fiktion men mycket av det som beskrivs går att härleda historiskt. Bagoas öde finns dokumenterat, om än fragmentariskt. Att han […][...]

Den sista striden är den avslutande delen i trilogin om den agrianske ynglingen Janus. Janus bröt upp från sitt liv som fåraherde för att följa Alexander på hans tåg mot Asien. Tillsammans med två kamrater Troj och Kaleb deltar han i flera stider och i takt med den makedoniske kungens framgångar blir de dock alltmer […][...]