Gästrecension

: Horla
Horla Guy de Maupassant
2004
h:ström
7/10

Horlan och textorcisten

Utgiven 2004
ISBN 9189447204
Sidor 118
Orginaltitel Le Horla
Översättare Stefan Hammarén

Om författaren

Guy de Maupassant (1850-1893) hör till de franska naturalisterna. Han debuterade med novellen ”Fettpärlan” i antologin ”Les Soirées de Médan”, där också Émile Zola medverkade. Till de Maupassants romanproduktion hör ”Ett liv” (1883), ”Bel-Amí” (1885) och ”Pierre et Jean” (1888), men mest känd är han kanske för sina många noveller.

Gästinformation

David Uppgren är född 1978 och bosatt i Malmö. Han är litteraturvetare och förlagschef på bokförlaget Textur och sägs tillbringa höstarna i Jean Cocteaus gamla venetianska semesterlägenhet vid Ponte s.s. Apostoli.

Sök efter boken

Horla är berättelsen om den alltför självinsiktsfulle. Eller om ett parallellväsen med litterära skor på fötterna, som tvingar fram texten ur tomheten. Berättelsen kom till under författarens relativa sinnesförtvining, och driver fram tvåsamheten ur ensamheten, så att en helt ny art uppstår.

Det är först stilla, sedan som om en bandspelarknapp tryckts ner inträder så ljudet. Den dubbade rösten ligger lite utanför, som om meningen är att det ska märkas att man synkroniserat illa. Men på vilka goda grunder det sker! Den Hammarénska Horla ligger lite snett ovanför Maupassants: En helvetesdörr står på glänt och berättaren begriper sig inte på varför ingen stänger dörren. Själv är han förlamad av sjukdomen, som häftar honom mot stolen eller som står att läsa som ett plakat i drömmen, med en text på någon obehaglig dialekt som han tvingas stencilera till sin dagbok. Men rebusen kommer ut korrupt, dekorerad med både dödskallar och jordgubbar. Det blir svårt för den sjuke att läsa händelserna som inträffar, allt svårare att se vad som faktiskt sker och vad som är det vansinnigas teater. Och hela tiden flyter Seinen förbi, så tyst att man nästan tror att den vet nåt, eller i själva verket är ursprungets onda.

Maupassants språk kan upplevas någorlunda kodat, men punkterna på stjärnatlasen (den vecklas faktiskt ut) är oftast ganska lätta att följa. Förslagsvis bör man inte underskatta till exempel herr doktorns inflytande på berättelsen: en kusin till berättaren genomgår tidigt i boken en hypnos, vars konsekvenser återklingar boken ut. Frågan ställs klar och tydlig: vilken är verkligheten? Vilka händelser äger faktiskt rum och vilka måste vi förneka? Magin, eller magikern, finns hela tiden omkring oss och gestaltar människans fruktan och önskan, men är så svårtolkad att vi förskräcks över att inte riktigt komma åt den. Doktorn står gränsvakt någonstans mellan metan och fysiken.

Hammarén tolkar vidare texten, så mycket kan vi säga, och amplifierar därmed originalskriften, som hittills hållits gisslan på svenska. En lysande idé från H:ströms förlag, vilket i praktiken innebär att den blodförtunnande vätskan som det svenska språket genom tiderna utsätts för, äntligen tagit slut och tillåter språket att återetablera sig, litteraturteoretiskt som berättarmässigt. Möjligtvis är detta ett tilltag som redan för länge sen borde ha iscensatts. Genom att klä, och ibland klä upp, språket, får vi helt nya och kanske till och med unika miljöer som, trots den Maupassantska enkelheten får ett par ytterligare, beundransvärda attribut. Som en popup-bok för vuxna blir föremål och stämningar synnerligen påtagliga: En nattsvart himmel blir genomlyst av ett ännu starkare mörker, och lämnar svåråtergivna mönster och nyanser på duken, detta en vardaglig natt då inte ens månen orkat visa sig.

Det kan avslutningsvis tyckas spännande att snoka i etymologin när "horla", sett till ett par hjärtskärande skri framemot slutet, kan ställas mot franskans rop – tjut – vrål, som i passé simple blir "hurla". Tål också att jämföras med Ginsbergs titel Howl. Oavsett vilket, det viktiga är som bekant vad som skrivs, måste kanske overkligheten ibland betraktas som det mest oförfalskade vi har. Någonstans i hjärnan formuleras språket, men det samsas också med våra drömmar, rädslor, inbillningar och tvångstankar. Så när bokstavsfostret kommer ut ska man kanske inte bli så förvånad över att det är täckt med flottig text, från någon helt annan stans. Och visst ser man, att det är Hammarén som är den stolta pappan.

David Uppgren

Publicerad: 2004-11-27 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-08 13:49

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #1435

45 kommentarer

Det här måste vara ett skämt.

P Oregistrerad 2004-11-27 00:52
 

"Titeln utgången ur sortimentet" står det på AdLibris. Inte för att jag tänkt köpa den efter denna recension, men ändå…

Q Oregistrerad 2004-11-27 04:48
 

Det här ser ut som såna där texter man fnissande pifflade ihop med sina kompisar när man var 14 för att se om litterära tidskrifter tog vad som helst bara det var pretentiöst nog. Och det hänger inte ens ihop! Den ena inadekvata metaforen avlöser den andra och äpplen jämförs glatt med symaskiner. David kan inte svenska nog för att leka med språket. Stjärnatlas som vecklas ut? En (singularis) magiker som finns "runt oss"? Konsekvenser som återklingar? En blodförtunnande vätska? Ett bokstavsfoster täckt av flottig text…??

Det borde finnas obligatoriska seminarier på litteraturvetenskapen som skoninglöst tar upp och dissekererar texter som den här. Underbetyg, David!

Inte får man veta mycket om boken, heller…. fast, som sagt, recensionen måste vara ett skämt.

P Oregistrerad 2004-11-27 08:07
 

Kom igen, David! Bättre kan du!

P - PS Oregistrerad 2004-11-27 08:32
 

Tycker den är kul.
Och språk är till för att användas.

momo Oregistrerad 2004-11-27 13:28
 

recensionen är helt okay, tycker jag

John Oregistrerad 2004-11-27 13:53
 

En ovanligt poetisk recension, skönt att läsa! Frågan är varför P anstränger sig så hårt för att kritisera David Uppgrens recension???

E Oregistrerad 2004-11-27 14:31
 

Av ovanstående skäl – språk som inte funkar och , som sagt, för att det är en recension och man inte får veta något om boken.

P Oregistrerad 2004-11-27 15:10
 

P som i provocerad kanske? Ovanstående recension må vara en smula oortodox. Själv tycker jag dock att det är sympatiskt med en person som går i dialog med boken istället för att bara pricka av dess egenskaper, enligt ett kritikerns heliga formulär. Dessutom så här välformulerat.

L Oregistrerad 2004-11-27 15:23
 

Provocerad? Nja… dels vill jag faktiskt veta något om boken av en recension. Gå i dialog kan man göra i en essä eller kulturartikel – det finns väl plats för sådana här också! Dels har jag respekt för språket, vilket inte betyder att man inte kan pröva nya tag, men det ska inte vara ofrivilliga vurpor på grund av bristande språkkänsla. Jag får opassande bilder av en magiker som studsar upp och ner som en duracellkanin och mera i den stilen. Och det var väl inte meningen?

P Oregistrerad 2004-11-27 15:29
 

A? D? H? D?

P Q E L Oregistrerad 2004-11-27 16:10
 

Haha – menar du mig eller recensenten?

P Oregistrerad 2004-11-27 16:19
 

P? Q? E? L?

A D H D Oregistrerad 2004-11-27 17:02
 

P. kan ju själv recensera boken så får vi det enligt koncept "P". Klart personen menar P. Och om Bonniers köpt AdLibris förvånar det inte mig om urvalet blir än mer massprodukternas.

M. Oregistrerad 2004-11-27 17:12
 

Fint konterfej av Maupassant för övrigt

P. Oregistrerad 2004-11-27 17:21
 

För det första skrev jag inte det där om Maupassants konterfej.

För det andra – jag menar inte att dagensbok inte skulle ta in recensionen. Tvärtom!

För det tredje – jo, det skulle nog bli olika om jag recenserade, eller om M recenserade, eller om P. nr 2 gjorde det. Det är ju poängen.

Och sist – nej, jag tycker inte att vare sig Adlibris eller Sandrews ska köpas upp.

P Oregistrerad 2004-11-27 18:03
 

Jag skrev en kommentar med länkar här men den togs omedelbart bort igen.

P Oregistrerad 2004-11-27 19:21
 

P: Länken var för lång, den förstörde layouten. Du måste korta ner den.

Mikael Lehikoinen Medlem 2004-11-27 19:26
 

Rättning i ledet!

Ha Oregistrerad 2004-11-27 21:01
 

P: Jag tror jag vet var du kan hitta det du söker. Du får helt enkelt logga ut ifrån nätet och kolla in bokrecensionerna på TEXT-TV istället!

Johan Oregistrerad 2004-11-27 21:05
 

jag hade tagit med en länk till Blaskan som helt fyrkantigt berättar vad Horla handlar om (för den som är nyfiken) och texten Horla på engelska (för den som vill jämföra). Med risk att det ser fult ut i layouten gör jag ett nytt försök. Alltså: (ngt kortare)
http://www.blaskan.nu/Blaskan/Nummer26. Tryck på Maupassant t.h.

Den andra är Horla:

http://www.classicallibrary.org/maupassant/swgem/6.htm

Kan det få vara kvar, Mikael?

P Oregistrerad 2004-11-27 21:12
 

P, ett litet tips: shorla knasiga urlar.

Dvs använd gärna http://www.shorl.com för att skapa kortare länkar. Väldigt praktisk tjänst.

Björn Waller Redaktionen 2004-11-28 00:00
 

Nå, jag tar mig samman och kommenterar den överambitiösa s.k. kritiken av kritiken, trots att denne P med sina kymiga kommentarer möjligtvis inte förtjänar det. Den subversiva recensionen bygger helt kort på att gå in under textytan, och sedan hämta andan; åter dyka ner under ytan och så åter hämta andan.

Det råkar vara så att P baserar sin kritik på en del felcitat och ett gäng missuppfattningar: det är t.ex. magin som finns omkring oss, inte magikern. Denne är, däremot, det eventuella förkroppsligandet av fenomenet i sig. I Horla förekommer ett visst hypnotiserande, och således även en hypnotisör – poängen med det hela är att genom ett experimentellt språk väcka en nyfikenhet för boken, som kanske aldrig annars hade uppnåtts. Dessvärre jämförs inga äpplen med några symaskiner; det jag talar om är att symbolerna i det korrupta språket uttrycks i form av lingvistiska koder, vilka man bör vara så god att låsa upp (för att begripa innehållet). I detta fall gällde det dödskallar och jordgubbar (vars funktioner var och en själv får föreställa sig), som därtill har täckning i själva novellen. Att sen inte tolerera neologismer är bara löjligt: språket kräver ständigt nya offer, vilket (till P:s stora besvikelse?) ofta sker på bekostnad av den borgerliga jargongen. En god recension är för övrigt en subjektiv sådan. Och vill man vara steril och läsa OM en bok, bör man läsa på bokens baksida.

Men P, dina kommentarer verkar nästan maniska. Din kritik håller inte, utan verkar mer personlig än något annat. Känner jag dig? Har jag knyckt din flickvän? Jag har annars svårt att tro att en simpel recension skulle kunna göra en människa sådär vansinnig. Mitt tips till dig är att du slutar trakassera dagens bok med ditt patetiska litterära peniskomplex och gör något mer kreativt.

david Oregistrerad 2004-12-03 11:40
 

Där fick jag!

Faktum är, unge David, att jag skriver mina maniska kommentarer med en glimt i ögat. Men du har rätt, jag menar faktiskt allvar innerst inne. Jag tycker alltid det är trist med fjuniga och humorfria ynglingar som vill spela upp De löjliga preciöserna i verkligheten. Det du gör med din ambitiösa dykövning och kodupplåsning är att döda glädjen i läsandet, tycker jag. Dessutom är det ganska fräckt att jämföra en recension som berättar om boken med baksidestext. En baksidestext har ingen avsändare i en person som satt sig in i boken och vill förmedla vad hon/han sett genom sina speciella glasögon och genom filtret av sina egna erfarenheter.

Du får bokläsande att låta som en straffkommendering och recensionsskrivande som ett positionsbestämmande av den egna karriären. Jag minns när alla skulle skriva "raster". Alla som skrev om raster var inne, alla andra var ute. Mycket tråkigt. Jag har sett generation efter generation utföra samma dans – ofta på litteraturens bekostnad. Så därför står jag på min lilla dynghög och kuckelikuar och sprätter lite. Jag tycker jag är riktigt kreativ.

För övrigt – hur vet du att jag är a) maskulinum b) inte kreativ på andra områden?

"Har jag snott din flickvän?" var ett riktigt lågvattensmärke stilistiskt – men det var nog mera den riktiga David än tårtan till recension.

P Oregistrerad 2004-12-03 14:04
 

"Hur vet du att jag är maskulinum?" Ha! Bara män kan engagera sig så här mycket i att pissa på lyktstolpar.

momo Oregistrerad 2004-12-03 23:37
 

Det är riktigt festligt att bli så här fjärrdiagnosticerad av folk som inte har en aning om vem man är. Jag har alltså peniskomplex, är borgerlig, man, saknar en arena för mina kreativa behov och trakasserar därför oskyldiga recensenter på dagensbok, är manisk samt pissar på lyktstolpar.

Allvarligt talat – det finns en rubrik med uppmaning att kommentara under recensionerna. Alltså kommenterar jag med såväl ris som ros som allmänna frågor. Jag var inte särskilt snäll mot David, medges, han kanske hade bemödat sig som bara den och så kommer jag och är bitsk. Men hans slutord var ju rätt mycket grövre och rätt avslöjande, tycker jag. Jag ville sticka hål på en viss sorts uppblåsthet, han ville sticka hål på mig. Faktum är att jag helt ärligt undrade om recensionen var ett skämt. Kanske David, utan att nödvändigtvis ta till sig mina åsikter, skulle fråga sig varför?

I princip tycker jag att folk ska skriva precis som de vill (även David!) och andra sedan kommentera precis som de vill. Det är på så sätt kulturen och tänkandet går framåt, med olika åsikter som ställs mot varandra, med tankeutbyte och diskussion. Så gå du frejdigt på i ullstrumporna, David, och lyssna på det du vill lyssna på och strunta i resten. Men försök avstå från de mest primitiva rallarsvingarna – det ser så konstigt ut med denna störtdykning från parnassens mest esoteriska höjder ner i rena drängdyngan.

Och förresten – nej, vi har aldrig träffats.

P Oregistrerad 2004-12-04 11:19
 

Tror P. är hermafrodit, och nu fick du den rätta diagnosen? Ett faktum, att jag inte tror någon är intresserad av P:s kommentarer på Dagens bok oavsett att du kan ha rätt någon gång.

P namne Oregistrerad 2004-12-04 11:54
 

Nog kan du väl hitta på en egen pseudonym, P namne? Inte vill du väl förknippas med en ointressant hermafrodit?

Svårt att veta om någon är intresserad av ens kommentarer. Kanske inte.

P Oregistrerad 2004-12-04 12:22
 

Kan trots allt inte låta bli att citera två satser ur Davids genmäle:

1. Symbolerna i det korrupta språket uttrycks i form av lingvistiska koder, vilka man bör vara så god att låsa upp (för att begripa innehållet).

2. Språket kräver ständigt nya offer, vilket (till P:s stora besvikelse?) ofta sker på bekostnad av den borgerliga jargongen.

Är jag den enda som tycker detta låter fullständigt dött och dessutom mördande för en levande litteratur som andas? Litteraturen och språket på dissekeringsbordet och som plikt.

P (PS) Oregistrerad 2004-12-04 12:31
 

ooh, litterärt beef!! tror david vinner dock. p verkar ha fastnat i en rap av klyschor!!

josué Oregistrerad 2004-12-04 13:39
 

Vinner? Jag ser det inte som en strid, jag trodde det var ett samtal.

Klyschor – nej, däremot är det inte precis någon ny diskussion, Davids ståndpunkt har intagits av många före honom och likaså min. Vi faller båda in i ett mönster som fanns redan på 1700talet. Jag anknyter till 1980-talet, då det stod en strid på dessa fält och man trodde sig kunna tala om texten utan kontext. Vilket är ungefär lika klyftigt som att försöka hitta bussens idé genom att plocka sönder den i bitar och rada upp dem i vägkanten. Resultatet: Död buss. Men bussens idé är ju att köra på en väg. Man kan alltså inte dissekera sig fram till den! Samma med litteratur och språk.

Det är ingen exakt analogi, men för mig faller det här meningsutbytet in i samma kategori. För mig är alltså Davids sida en sorts puritaner, inte rebeller.

P Oregistrerad 2004-12-04 13:48
 

Och återigen, kul rubrik på recensionen. Har David hittat på den själv? Jag har lite svårt att tro det – är det inte han som är textorcisten?

P- PS nr 2 Oregistrerad 2004-12-04 13:51
 

P: jag vet vem du är! Vi träffades på en Tomas Ledinkonsert. Följer för övrigt med nöje hur du trasslar in dig mer och mer för varje inlägg. Så fortsätt du bara leka med ditt lilla nystan Misse!

Johan Oregistrerad 2004-12-05 17:25
 

Icke sa Nicke. Jag går inte på Thomas Ledin-konserter. Hoppas du hade kul.

Tråkigt att du inte kan hänga med i svängarna, men det gör inget. Du är säkert bra ändå.

P Oregistrerad 2004-12-05 19:52
 

Med risk att framstå som borgerlig och överdrivet förtjust i lyktstolpar måste jag bara säga att det här var en outsägligt usel recension. Heja P!

Pontus Oregistrerad 2004-12-06 16:00
 

nu sätter vi p för pessimisterna. recensionen är annorlunda och tänkvärd. bättre än många andra helt vanliga sådana. får lust att läsa boken.

oval Oregistrerad 2004-12-06 16:33
 

Då är alla nöjda och det finns bara ett kvar att säga – All is well that ends well!

P Oregistrerad 2004-12-06 18:37
 

fast vänta lite, jag är trotsallt ganska nyfiken på ett par detaljer. om sanningen ska fram så finns det ett par sympatiska drag till och med i p:s hätska propaganda. jag beundrar, helt generellt, lusten i själva litteraturteoretiserandet och det verkar, alla skamgrepp till trots, som p ändå delar denna egenskap. det finns få saker som är lika spännande som att gå in på pixelnivå och spekulera i vari den textmässiga processen verkligen går igång, var gnistan föds etc. nu råkar det vara så att det oftast är med en sådan nyfikenhet som jag närmar mig en text eller en textsamling, och jag gör det oförberedd och blir liksom styrd av stämningen i språket. men det krävs en del talang för att kunna arbeta på den här nivån, att liksom komma åt alla finmekaniska delar. det kan måhända vara detta som sticker i ögonen på p; att jag tar mig rätten att skriva hur jag vill om vad jag vill och ge blanka fan i effekterna. är det vårdslöst? burdust? nej, det är skitspännande, lite som att balansera något obalanserbart på huvudet.

med tanke på all den tid som p lagt ner på att hunsa mig. jag menar: med den pisstrålen skulle man kunna tvätta bort graffiti, så känner jag mig nästan skyldig att komplettera recensionen med ett par korrekta, objektiva analyspunkter. problemet är bara att jag inte riktigt vågar satsa pengar på var gränsen går för att en recension egentligen ska vara ok. när innehåller den allt en recension bör innehålla? vi är uppenbarligen inte intresserade av samma språk eller närmande av språket.

p pratar om att bussens idé är att köra på en väg, att man inte ska dissekera kroppen för att besvara frågan om livet. det där säger oss ingenting, så jag kontrar. det räcker inte med stela objektsbegrepp (bussen är ingenting i sig, ingenting utan förare, passagerare eller destination, även om bussen råkar vara kapad). Jag förklarar min egen litteraturteori med påståendet att busschauffören skriver minst lika bra poesi som den bäste av oss, just genom att köra sin buss. han har ingen aning om estetiska teorier, han vet inte hur man formulerar sig i imperfekt; fan, han kan inte ens skriva med en skrivstil som inte är den gamla folkskolans: han är fast i normerna, låst till att utföra sitt förbannade jobb. men han skriver den vackraste poesin med sin ratt, det är med hjulen han åstadkommer en text som varken ni eller jag skulle kunna prestera. i dammet och leran skriver han!

så vad var det nu, texter om en död buss, om ett pubertalt närmande av den erigerade texten? det sitter i fingrarna, p, och det känns när du tar på det. det lossnar något från alla texter man rör och skitsamma om det är bläck eller sorokins blåa fett, eller en horlagestalt som pressar det ur mig: jag skulle inte vilja göra det på något annat vis. det är min rörelse, och lika mycket min rörelse när texten kollapsar.

och så har vi sortin: p, recensionen är sönderpratad nu. kan tänka mig att du har retat upp en del personer genom den här offentliga pajkastningen, och det hela kanske skulle kunna ha skötts lite snyggare från din sida. att du dessutom gömde dig bakom en signaturbokstav gjorde inte saken bättre. således, och det här är spännande, bjuder jag in dig till en förlängd dialog, men utanför den offentliga arenan. jag föreslår att du, med ditt riktiga namn, skriver till mig och berättar lite om dig själv och vad du sysslar med så att vi kan fortsätta samtalet på lika villkor.

du skriver till txt@skim.com, om du vågar

david Oregistrerad 2004-12-07 01:49
 

David, jag är sketatrött, klockan är tjugo i sex på morgonen och jag har suttit och skrivit ett dygn på en egen text. Jag vet inte om jag ska maila dig, tror inte vi kommunicerar så bra. Piss-, erektions- och dylika semantiska grepp är inte min grej. "Om du vågar" är inget som jag går igång på. Beträffande bussen har du vissa koloniala förhållningssätt till busschaffisar, även litterära sådana. Jo, det sticker mig i ögonen att du skiter i effekterna. Att du experimenterar är OK, men till experimenterandet hör att man får svar. Varför blir du så förvånad över det? Du skriker inte ut i cyberrymden, vi sitter ju här och läser och reagerar. Ditt experiment är inte något experiment förrän det har nått en adressat. En av dem var jag, och det här var mitt svar – ironiskt, det är sant. Men hunsa dig? Är du i ett läge där du kan bli hunsad?

Lite kul var det ju att du svarade en gång till, ändå. Lite uppmuntrande.

P Oregistrerad 2004-12-07 05:47
 

egen text? är det månne seniorscouternas vårprogram du suttit och filat på?

josué Oregistrerad 2004-12-07 08:26
 

Josués kommentar den bästa hittills, den manar till skratt. Och en kompletterande recension av Horla:
http://shorl.com/gastileprokebru

Piraten Oregistrerad 2004-12-07 12:21
 

Ja, just det, Jousé. Jag hade just suttit och filat i 22 timmar på seniorscouternas program. 317 sidor närmare bestämt. Men de blir nog lite förvånad över innehållet.

P Oregistrerad 2004-12-07 12:29
 

P, ett litet tips: shorla knasiga urlar.

Dvs använd gärna http://www.shorl.com för att skapa kortare länkar. Väldigt praktisk tjänst.

Men var ska man nu få den.

Pontus Oregistrerad 2005-05-17 12:56
 

Är P:s roman om seniorscouterna opublicerad, som jag lite misstänker den förblir?

& Oregistrerad 2006-07-01 12:59
 

Hm. Nå av utläggning:

http://www.hstrom.nu/f/content/view/130/70/

Stefan Oregistrerad 2007-09-12 00:06
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?