"Titeln utgången ur sortimentet" står det på AdLibris. Inte för att jag tänkt köpa den efter denna recension, men ändå…

#

Kom igen, David! Bättre kan du!

#

recensionen är helt okay, tycker jag

#

Av ovanstående skäl – språk som inte funkar och , som sagt, för att det är en recension och man inte får veta något om boken.

#

Provocerad? Nja… dels vill jag faktiskt veta något om boken av en recension. Gå i dialog kan man göra i en essä eller kulturartikel – det finns väl plats för sådana här också! Dels har jag respekt för språket, vilket inte betyder att man inte kan pröva nya tag, men det ska inte vara ofrivilliga vurpor på grund av bristande språkkänsla. Jag får opassande bilder av en magiker som studsar upp och ner som en duracellkanin och mera i den stilen. Och det var väl inte meningen?

#

Haha – menar du mig eller recensenten?

#

P. kan ju själv recensera boken så får vi det enligt koncept "P". Klart personen menar P. Och om Bonniers köpt AdLibris förvånar det inte mig om urvalet blir än mer massprodukternas.

#

För det första skrev jag inte det där om Maupassants konterfej.

För det andra – jag menar inte att dagensbok inte skulle ta in recensionen. Tvärtom!

För det tredje – jo, det skulle nog bli olika om jag recenserade, eller om M recenserade, eller om P. nr 2 gjorde det. Det är ju poängen.

Och sist – nej, jag tycker inte att vare sig Adlibris eller Sandrews ska köpas upp.

#

P: Jag tror jag vet var du kan hitta det du söker. Du får helt enkelt logga ut ifrån nätet och kolla in bokrecensionerna på TEXT-TV istället!

#

Där fick jag!

Faktum är, unge David, att jag skriver mina maniska kommentarer med en glimt i ögat. Men du har rätt, jag menar faktiskt allvar innerst inne. Jag tycker alltid det är trist med fjuniga och humorfria ynglingar som vill spela upp De löjliga preciöserna i verkligheten. Det du gör med din ambitiösa dykövning och kodupplåsning är att döda glädjen i läsandet, tycker jag. Dessutom är det ganska fräckt att jämföra en recension som berättar om boken med baksidestext. En baksidestext har ingen avsändare i en person som satt sig in i boken och vill förmedla vad hon/han sett genom sina speciella glasögon och genom filtret av sina egna erfarenheter.

Du får bokläsande att låta som en straffkommendering och recensionsskrivande som ett positionsbestämmande av den egna karriären. Jag minns när alla skulle skriva "raster". Alla som skrev om raster var inne, alla andra var ute. Mycket tråkigt. Jag har sett generation efter generation utföra samma dans – ofta på litteraturens bekostnad. Så därför står jag på min lilla dynghög och kuckelikuar och sprätter lite. Jag tycker jag är riktigt kreativ.

För övrigt – hur vet du att jag är a) maskulinum b) inte kreativ på andra områden?

"Har jag snott din flickvän?" var ett riktigt lågvattensmärke stilistiskt – men det var nog mera den riktiga David än tårtan till recension.

#

Det är riktigt festligt att bli så här fjärrdiagnosticerad av folk som inte har en aning om vem man är. Jag har alltså peniskomplex, är borgerlig, man, saknar en arena för mina kreativa behov och trakasserar därför oskyldiga recensenter på dagensbok, är manisk samt pissar på lyktstolpar.

Allvarligt talat – det finns en rubrik med uppmaning att kommentara under recensionerna. Alltså kommenterar jag med såväl ris som ros som allmänna frågor. Jag var inte särskilt snäll mot David, medges, han kanske hade bemödat sig som bara den och så kommer jag och är bitsk. Men hans slutord var ju rätt mycket grövre och rätt avslöjande, tycker jag. Jag ville sticka hål på en viss sorts uppblåsthet, han ville sticka hål på mig. Faktum är att jag helt ärligt undrade om recensionen var ett skämt. Kanske David, utan att nödvändigtvis ta till sig mina åsikter, skulle fråga sig varför?

I princip tycker jag att folk ska skriva precis som de vill (även David!) och andra sedan kommentera precis som de vill. Det är på så sätt kulturen och tänkandet går framåt, med olika åsikter som ställs mot varandra, med tankeutbyte och diskussion. Så gå du frejdigt på i ullstrumporna, David, och lyssna på det du vill lyssna på och strunta i resten. Men försök avstå från de mest primitiva rallarsvingarna – det ser så konstigt ut med denna störtdykning från parnassens mest esoteriska höjder ner i rena drängdyngan.

Och förresten – nej, vi har aldrig träffats.

#

Nog kan du väl hitta på en egen pseudonym, P namne? Inte vill du väl förknippas med en ointressant hermafrodit?

Svårt att veta om någon är intresserad av ens kommentarer. Kanske inte.

#

ooh, litterärt beef!! tror david vinner dock. p verkar ha fastnat i en rap av klyschor!!

#

Och återigen, kul rubrik på recensionen. Har David hittat på den själv? Jag har lite svårt att tro det – är det inte han som är textorcisten?

#

Icke sa Nicke. Jag går inte på Thomas Ledin-konserter. Hoppas du hade kul.

Tråkigt att du inte kan hänga med i svängarna, men det gör inget. Du är säkert bra ändå.

#

nu sätter vi p för pessimisterna. recensionen är annorlunda och tänkvärd. bättre än många andra helt vanliga sådana. får lust att läsa boken.

#

fast vänta lite, jag är trotsallt ganska nyfiken på ett par detaljer. om sanningen ska fram så finns det ett par sympatiska drag till och med i p:s hätska propaganda. jag beundrar, helt generellt, lusten i själva litteraturteoretiserandet och det verkar, alla skamgrepp till trots, som p ändå delar denna egenskap. det finns få saker som är lika spännande som att gå in på pixelnivå och spekulera i vari den textmässiga processen verkligen går igång, var gnistan föds etc. nu råkar det vara så att det oftast är med en sådan nyfikenhet som jag närmar mig en text eller en textsamling, och jag gör det oförberedd och blir liksom styrd av stämningen i språket. men det krävs en del talang för att kunna arbeta på den här nivån, att liksom komma åt alla finmekaniska delar. det kan måhända vara detta som sticker i ögonen på p; att jag tar mig rätten att skriva hur jag vill om vad jag vill och ge blanka fan i effekterna. är det vårdslöst? burdust? nej, det är skitspännande, lite som att balansera något obalanserbart på huvudet.

med tanke på all den tid som p lagt ner på att hunsa mig. jag menar: med den pisstrålen skulle man kunna tvätta bort graffiti, så känner jag mig nästan skyldig att komplettera recensionen med ett par korrekta, objektiva analyspunkter. problemet är bara att jag inte riktigt vågar satsa pengar på var gränsen går för att en recension egentligen ska vara ok. när innehåller den allt en recension bör innehålla? vi är uppenbarligen inte intresserade av samma språk eller närmande av språket.

p pratar om att bussens idé är att köra på en väg, att man inte ska dissekera kroppen för att besvara frågan om livet. det där säger oss ingenting, så jag kontrar. det räcker inte med stela objektsbegrepp (bussen är ingenting i sig, ingenting utan förare, passagerare eller destination, även om bussen råkar vara kapad). Jag förklarar min egen litteraturteori med påståendet att busschauffören skriver minst lika bra poesi som den bäste av oss, just genom att köra sin buss. han har ingen aning om estetiska teorier, han vet inte hur man formulerar sig i imperfekt; fan, han kan inte ens skriva med en skrivstil som inte är den gamla folkskolans: han är fast i normerna, låst till att utföra sitt förbannade jobb. men han skriver den vackraste poesin med sin ratt, det är med hjulen han åstadkommer en text som varken ni eller jag skulle kunna prestera. i dammet och leran skriver han!

så vad var det nu, texter om en död buss, om ett pubertalt närmande av den erigerade texten? det sitter i fingrarna, p, och det känns när du tar på det. det lossnar något från alla texter man rör och skitsamma om det är bläck eller sorokins blåa fett, eller en horlagestalt som pressar det ur mig: jag skulle inte vilja göra det på något annat vis. det är min rörelse, och lika mycket min rörelse när texten kollapsar.

och så har vi sortin: p, recensionen är sönderpratad nu. kan tänka mig att du har retat upp en del personer genom den här offentliga pajkastningen, och det hela kanske skulle kunna ha skötts lite snyggare från din sida. att du dessutom gömde dig bakom en signaturbokstav gjorde inte saken bättre. således, och det här är spännande, bjuder jag in dig till en förlängd dialog, men utanför den offentliga arenan. jag föreslår att du, med ditt riktiga namn, skriver till mig och berättar lite om dig själv och vad du sysslar med så att vi kan fortsätta samtalet på lika villkor.

du skriver till txt@skim.com, om du vågar

#

egen text? är det månne seniorscouternas vårprogram du suttit och filat på?

#

Ja, just det, Jousé. Jag hade just suttit och filat i 22 timmar på seniorscouternas program. 317 sidor närmare bestämt. Men de blir nog lite förvånad över innehållet.

#

Är P:s roman om seniorscouterna opublicerad, som jag lite misstänker den förblir?

#