Utgiven | 2020 |
---|---|
ISBN | 9789186497743 |
Sidor | 162 |
Orginaltitel | Du plus loin de l'oubli |
Översättare | Anna Säflund-Orstadius |
Först utgiven | 1998 |
En regnig dag i Paris möter en ung man två främlingar, Jacqueline och Van Bever. Alla tre har tagit sig till Paris med vilja att förändra sitt liv. Vad förändringen innebär är diffust, det viktiga för trion är att inte stanna upp, en otillfredsställelse i nuet är alltid närvarande.
De tre personerna uppehåller sig i Quartier Latin och rör sig obemärkt i studentkvarteren. I sina slitna kläder smälter de in bland studenterna från Sorbonne. Jacqueline i en tunn brun skinnjacka och med en ihållande hosta som bihang. En flyktig och disträ Van Bever i en fiskbensmönstrad knälång rock. Den unge mannen är klädd i en gammal regnrock och bär antikvariatböcker under armen.
Miljöerna runt Quartier Latin beskrivs med ett mörkt filter och karaktärernas dagliga promenader leder oss genom slitna kvarter, rökiga caféer med ljudliga flipperspel och opersonliga hotellrum där fukten från floden tränger in. De går in och ut på hotellen med en ständig oroskänsla, omyndiga med förfalskade identitetshandlingarna för att kunna hyra rum.
Trion umgås på caféer och barer, ovannämnda flipperspel överröstar allt tal, kaffet är starkt och gott.
Modianos beskrivningar är glidande och människor och miljö smälter samman till ett. Bekantskapen mellan de tre personerna är surrealistisk och drömsk. Andra karaktärer gör korta besök i berättelsen, ibland bara genom att nämnas, ibland genom att vara mer delaktiga.
Men ingenting varar för evigt, inte heller denna trio. Efter ett inbrott ger sig den unge mannen iväg med Jacqueline till London. Nytt land och ny stad. Historien upprepar sig i form av dåligt väder, för årstiden fel kläder och nya udda vänner. När sedan värmen kommer till London förändras relationerna, de löses upp och ändras drastiskt.
Boken bygger på oklara kärleksförbindelser och märkliga förhållanden mellan personerna. Behov och känslor uttrycks inte i klartext utan de finns invävda i texten. Det finns stråk av film noir i boken, en underliggande kriminalhistoria som tar sig uttryck i skuggningar, intrång och en tydlig suggestiv stämning.
Känslan är ofta surrealistisk och det konstateras även av huvudpersonen i boken. Han reflekterar över de märkliga mötena och ställer sig frågorna. Vad gör vi här? Hur hamnade vi på den här platsen med de här personerna?
När berättelsen förflyttar sig femton år framåt är vi tillbaka i Paris. Delar av trion möts igen. Historien och personskildringarna känns sannolika och förflyttningen i tid sker utan att det skaver i mig.
Trots bister väderlek och oglamorösa livsvillkor förtrollas jag av boken. Personerna och Parismiljöerna är så äkta. Att själv ha vistats i kvarteren runt Saint Séverin i Paris förstärker känslan av delaktighet i historien. Det finns något mycket charmigt i den litterära beskrivningen av att leva för dagen, ha lite pengar och gå runt i, en för årstiden, fel jacka och röka billiga cigaretter. Det handlar om att överleva och att inte låta någon annan styra. I själva verket anar nog de flesta att den charmen avtar betydligt när man är i samma situation, utan pengar och knappt har mat för dagen.
Förflyttningen till London ger mig samma ton inombords. Alla timmar jag har spenderat ensam till fots i olika kvarter utan karta med mål att gå vilse och tvingas fråga om vägen. En egen framkallad förvirring för att utmana den alltför välmående och bekväma personen jag var då.
Modiano har skrivit en fantastisk bok om att vara ung, sökande och orädd och boken fångar mig med stor kraft. Berättelsen är kanske till största delen en beskrivning av att leta efter något. Jag tror att det kallas livet.
Publicerad: 2020-03-26 00:00 / Uppdaterad: 2020-03-23 23:40
En kommentar
Har bara läst en bok av Modiano tidigare, men nu blev jag verkligen sugen på att läsa mer, t.ex. den här. Tack för intressant recension!
#
Kommentera