Artur Lundkvist blandar i sin Krigarens dikt fiktion och fakta. Efter att ha läst boken verkar det dock som om endast författarens skönlitterära berättarlust har hindrat honom från att skriva en mer renodlad historiebok. Undertiteln ”En sannolik framställning av Alexander den stores handlingar och levnadsöden” skvallrar om det. I stilen påminner den här framställningen om […][...]

Jag kommer på mig själv med att tala om huvudpersonen i boken som Birro och blir rättad av kompisen, det är ju en roman och det är det ju, huvudpersonen heter X. Och om du inte tror mig kan du kolla med vilken myndighet som helst, hör jag honom säga, som han gör i boken. […][...]

För mig är Paasilinna synonymt med trygghet – främst av två anledningar: han gör mig aldrig besviken rent litterärt och han väcker varma känslor inom mig i sina skildringar av det finska livet. Det enkla livet, det förflutna, det snart bortglömda. Tänker på min barndom. Alla människor och miljöer som korsat min väg som liten […][...]

Läs textutdraget och köp sedan boken. Läs den, sluka den, upplev den. En av de mest lyckade människoskildringar, livsskildringar, jag läst på länge. Jag steg in i boken på sida 1, drogs in, slukades av huvudpersonen, Anna B och hennes liv, ett liv som verkligen är, ett liv som känns och väcker känslor. Varje gång […][...]

Det börjar bra. Grannarna i ett villaområde vaknar av ett billarm, följden av ett av alla de inbrott som förekommit på sistone, och strax beslutar sig några mer eller mindre handlingskraftiga män för att ta saken i egna händer. Det heter att man lanserar "Grannar i samverkan", men initiativet ligger farligt nära ett medborgargarde. I […][...]

Jag tror inte att det hör till vanligheterna att bjuda sina ex på sitt bröllop. Det är nog snarare tvärtemot alla konventioner och dessutom förenat med en viss risk. Mina ex handlar däremot kanske inte helt oväntat om ett bröllop där de lyckliga tu passar på att bjuda in sina ex. De lyckliga tu är […][...]

Det är en konst att skriva om en osympatisk person så att läsaren ändå känner empati. Dessutom är det svårt att bygga upp en historia så att det känns meningsfullt att läsa vidare om huvudpersonen är ett kräk. Djup har en mycket osympatisk huvudperson. Han heter Lars Tobiasson-Svartman men det som gör att jag får […][...]

Många föräldrar oroar sig säkert över alla hemskheter på Internet. De ska inte läsa den här boken. Här lockas unga flickor in i döden av en trevlig avsändare som erbjuder dem chansen att bli modell för ett sminkföretag. Obehagligt enkelt utnyttjar han flickornas dåliga självförtroende. Tänk att få visa de andra i skolan att man […][...]

Den här romanen är en lögn. Frågan är bara om det är en elak lögn eller en snäll lögn. Blodsbröder handlar om vännerna Elling och Kjell Bjarne som lärde känna varandra på en psykiatrisk klinik. Blodsbröder är den andra boken i en trilogi om de två och tar vid i samband med att de flyttar […][...]

En uteservering i Kungsträdgården, Stockholm. Doktor Glas: God eftermiddag, pastorn. Gregorius: God eftermiddag, doktorn. Doktor Glas: Får det lova att vara ett piller? Gregorius: Varför det? Doktor Glas: Åh, ett nytt preparat. Bra för hjärtat! Gregorius: Ja, det kanske man behöver efter att ha blivit föremål för en egen roman. Doktor Glas: Minsann. Vem hade […][...]