Bagoas, kung Darius unge enuck, som efter dennes död hamnar i Alexanders tjänst, minns tillbaka sitt liv. Han minns den kärlek och vänskap som kom att råda mellan honom och den makedoniske kungen. Berättelsen är fiktion men mycket av det som beskrivs går att härleda historiskt. Bagoas öde finns dokumenterat, om än fragmentariskt. Att han stod högt i kurs hos Alexander verkar emellertid avgjort och han är den enda individ som faktiskt omnämns som kungens älskare.

Precis som så många andra skönlitterära skildrare av Alexander den store vilar Mary Renault sin berättelse på de antika källorna. Hon har också gjort ett val som inte heller är särskilt ovanligt. Hon skildrar kungens händelser genom ett andrahandsperspektiv, genom Bagoas ögon, eller som hon själv säger om boken att den ”är endast avsedd att vara som ett kameraskott, taget ur en sidovinkel, med vissa ting i starkare belysning”. Det som drar till sig mest ljus är inte, som brukligt, de enorma erövringarna, de krigiska bragderna eller det politiska spelet. Renault har satt fokus på den privata Alexander och hans kärleksliv utan att för den skull inte helt och hållet missa det politiska spelet.

Bagoas öde, i Renaults tappning, är både tragiskt och lyckligt på samma gång. Hans far mördas när han är mycket ung och han tvångskastreras av sina kidnappare. Han tvingas in i en brutal prostitution, vilket var vanligt för unga, vackra enucker, innan han till slut hamnar vid det persiska hovet och dess kung. Livet ter sig allt bättre men när Darius flyr undan Alexander och sedermera mördas hamnar han åter i kylan. Efter en tid hamnar han dock hos sin nye herre och kärlek uppstår. Det är ingen okomplicerad, romantisk kärlekshistoria som målas upp utan snarare ett komplext förhållande mellan en ibland underlägsen tjänare och hans kung varvat med perioder av förtrolig jämlikhet mellan de båda. Det visar sig inte vara lätt att vara förälskad älskare till en storkonung. Bagoas får ständigt brottas med sin svartsjuka till Alexanders barndomskamrat och älskare Hefaiston och till kungens gemål Roxane.

Genom Bagoas får vi alltså ta del av en något annan bild av Alexander än den som oftast är den gängse. Det känns som om man här på ett förnämligt sätt kommer nära, nästan under huden på den ofta uppifrån porträtterade kungen. Kungen åt faktiskt, han drack (om kanske inte så mycket som hans belackare påstått) och hans känsloliv framstår som helt mänskligt. Den utveckling som Alexander genomgår i boken är en stor mans utveckling och då inte bara på det politiska planet. Det är den unge, hetsige makedoniern som transformeras till en allt mognare och klokare individ som försöker ena det rike han erövrat samtidigt som han försöker vara en god människa och älskare. I Renaults livfulla, antika värld är Alexander helt och fullt en hjälte men han är inte en hjälte utan fläckar. Alexander segrar men han gör också misstag och han får betala för dem och det är just denna betalning som Mary Renault åskådliggör på ett så förtjänstfullt sätt. Porträttet får helt enkelt liv vilket gör att Bagoas älskare, den segrande storkonungen verkligen framstår som både Alexander och stor.