Det här är inte en bok som berör. Det går att lägga ner den tio sidor innan slutet utan att känna saknad. Den väcker inga som helst känslor. En hårt medicinerad depressionspatient skulle kunna läsa den med oförminskad behållning. Inte heller förmedlar den några intellektuella ståndpunkter. Den sår inte ett enda frö som kan lägga sig att gro och skava i vardagens bekväma tankar.

Boken avslöjar en inte helt oansenlig mängd bakgrundsfakta om huvudkaraktären June. Hon har läst humaniora på universitetet, tycker om att fotografera och har haft ett missfall. Numera lever hon ett bekvämt medelklassliv där hon – försörjd av sin make – äter naturell yoghurt med färska dadlar till frukost och dricker mineralvatten när hon är törstig. Men allt det här är bara fakta. Det finns inget som ger inblick i Junes egentliga karaktär. Hon blir aldrig mer än en sirlig kvinna som lever i skuggan av det missfall hon fick för närmare fem år sedan.

Alltså förblir June en endimensionell karaktär romanen igenom. Följaktligen kommer läsaren aldrig nära June trots att romanen är skriven i första person. Och det är väldig svår att bry sig om en helt främmande människa. Det sägs att riktig konst står med ena foten i döden. Kanske det kan stämma om det tolkas som att det i varje verk måste finnas en känsla av oundviklighet. Elias bok handlar visserligen om döden på många sätt men den blir mer som ett magplask ner i den naturella yoghurten.

Avståndet mellan författaren och läsaren förstärks ytterligare av att June ständigt pendlar mellan sin egen fantasivärld och verkligheten. Fast om förståelsen för June hade förmedlats på andra plan hade den pendlingen kunnat vara en tillgång för boken. Växlingarna i huvudpersonens sinnesstämningar är finstämda och välmotiverade, de sporras alltid av något utomstående. Dessutom är de snygga rent språkligt. Överhuvudtaget är romanen enhetlig stilmässigt och ger ett välgenomtänkt intryck. Problemet är att det inte finns någon innehållsmässig kärna. Efter all den språkliga bearbetningen återstår ett snyggt, men ekande tomt, skal.