Ångest. Ångest, ångest, ångest. Det har gått så fenomenalt mycket inflation i ordet ångest. Det finns folk som är sjuka på riktigt. Folk som inte kan lämna sina hem. Folk som hellre karvar djupa fåror i sina armar än tänker sina egna tankar. Folk som flera gånger i månaden är helt övertygade om att de […][...]

Bakom Jag vill leva finns en fascinerande historia. På 1930-talet levde en flicka vid namn Nina i Moskva. Hennes far var just hemkommen efter sju år i Sibirien, dit han utvisats till följd av sina politiska åsikter, då hon började föra dagbok. Stalintidens säkerhetspolis bevakade Ninas far hårt. Fem år efter faderns hemkomst hittade myndigheterna […][...]

Omega är inte Johannes Anyurus första diktsamling. Anyuru debuterade 2003 med Det är bara gudarna som är nya. Det har knappast undgått någon som intresserar sig för svensk samtida poesi. Debuten fick stående ovationer och handlade om Odysseus och hans bekanta förklädda till förortsfolk. Omega är annorlunda. I inledningsdikten finns visserligen lite förortskänsla frammanad genom […][...]

Elizabeth George är en deckardrottning. Hon är världsberömd, översatt till över tjugo språk. Elizabeth George är också lärare. Det har hon varit i över tio år. Nu har hon gett ut en handbok i skrivandets konst. Naturligtvis är handboken deckarorienterad, och naturligtvis kommer många exempel från Elizabeth Georges egna romaner. De allra första meningarna i […][...]

Eposens tid är här! Visst, de har redan haft en storhetstid och det går fortfarande att vältra sig i Dickens och Brontë. Fast när 1900-talet kom förde det med sig världskrig och industri och effektivitet. Det var på 1900-talet som människor splittrades och kände sig tvingade att uppfinna postmodernism. En postmodern människa är rastlös med […][...]

Sekten är som Dave Pelzers böcker fast sämre. I Sekten möter vi mamma, pappa och fyra barn som tycker om att meditera och aldrig äter kött. Ena dottern får en ögonskada som penicillin inte biter på och vips är familjen med i en totalitär sekt. Den leds av en husmor som njuter av att dela […][...]

Föreställ dig tre-fyra stycken dansande människor. De hoppar omkring utan skor på ett stenbelagt torg till takten av sina egna klappande händer. Klockan är kanske halv ett, det är inget särskilt med den här kvällen men de lyckas vara glada, ända tills en förbipasserande inte nöjer sig med att stirra eller skaka överlägset på huvudet. […][...]

Jag har bara läst 10 sidor av DBC Pierres mästerverk när jag skrattar högt. Huvudpersonen Vernon sitter i Pams Mercury. Han är på väg hem från ett polisförhör och misstänkt för att vara inblandat i ett skottdrama där arton av hans klasskamrater dog. Pam är Vernons mors bästa väninna och väger dubbelt som mycket som […][...]

Döden måste vara det vanligaste temat inom alla konstformer, fast ser man till antalet verk som behandlar livet efter döden skulle man tro att hela mänskligheten består av ateister. Frågan är varför livet efter detta genererar så lite konst men döden så mycket? Funderar man kring döden är det i princip oundvikligt att tänka på […][...]

Det finns många anledningar att testa knark. Men om dem står det inget i Josefine Adolfssons personliga knarkarexposé Kårnulf was here. Gissningsvis har Adolfsson stundtals haft vansinnigt roligt i sitt pillerpoppande. Om detta står det heller inget i boken. Istället är det total misär redan i första stycket: När jag och min tonårsbästis Anna är […][...]