Recension

: Vernon God Little
Vernon God Little DBC Pierre
2005
Alfabeta
10/10

Vernon och jag

Utgiven 2005
ISBN 9150104950
Sidor 304
Översättare Einar Heckscher

Om författaren

DBC i DBC Pierre står för ”dirty but clean”, men egentligen heter mannen Peter Finlay. Han föddes av rika Brittiska föräldrar men växte upp i Australien och Mexico. I Mexico rymde han hemifrån och levde på gatorna som missbrukare och pengasvindlare. För debutromanen ”Vernon God Little” vann DBC Pierre flera presigefyllda priser, bland annat Bookerpriset.

Sök efter boken

Jag har bara läst 10 sidor av DBC Pierres mästerverk när jag skrattar högt. Huvudpersonen Vernon sitter i Pams Mercury. Han är på väg hem från ett polisförhör och misstänkt för att vara inblandat i ett skottdrama där arton av hans klasskamrater dog. Pam är Vernons mors bästa väninna och väger dubbelt som mycket som hon borde. Hon äter kyckling från Bar-B-Chew Barn varje dag. Vernon förklarar situationen genom att beskriva hennes bil: "här osar som i livmodern på en demonhöna" berättar han. Och jag fortsätter skratta.

Nästa dag sitter jag på pågatåget mellan Malmö och Lund. Jag har inte med mig Vernon God Little. Istället lyssnar jag på medresenärernas konversationer. Konversationerna är surrealistiskt stereotypa; de handlar antingen om lipliner eller fotboll. Jag saknar bokens perfekta meningar och oförutsägbara handling. Jag saknar Vernon, men tänker att han är nog mer ensam än jag. Hans bästa kompis är död. Hans mor pratar bara om att renovera köket, dessutom ligger hon med journalisten som pekat ut Vernon som skyldig.

Vernon anklagas för mord trots att det inte finns några bevis mot honom och trots att han är oskyldig. Han lever i en ond och rutten värld. Vernon råkar illa ut för att han är loyal mot sin döda vän, för att han är känslig och reflekternade när alla andra är ytliga. Medierna styr. Polisen är bara intresserad av sin egen sanning. Rättssystemet dömer utan bevis. När jag promenerar förbi polishuset i Lund spottar jag på trappan. För Vernons värld är inte fiktion, den är identisk med den västerländska världen och dess kultur.

Två veckor efter att jag läst ut Vernon God Little har jag fortfarnade separationesångest. Enda trösten är att Vernon inte behöver mig längre. Medan jag läste hann han bli ett år äldre och tio år visare. Jag ligger i gräset på Roskildefestivalens camping. Solen steker min rygg och det luktar damm. Jag tänker på Vernon. Jag hoppas att hans dröm har gått i uppfyllelse, att han sitter i ett vitt strandhus i Mexico med sin flicka och mår precis som jag.

Textutdrag (Visa/göm)

Elin Bennewitz

Publicerad: 2005-06-29 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-13 21:18

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1673

2 kommentarer

Säker på att det inte är Roskildefestivalen du ger 10 av 10? Jag läste Vernon God Little strax efter att den fått Bookerpriset och tyckte ärligt talat inte den var speciellt bra. Nåväl, smaken är ju som bekant delad.

Jens Oregistrerad 2005-06-29 12:58
 

Säker på att det inte är en helt _annan_ bok du ger 10/10? F.ö. var jag också på Roskilde och kämpade mot solen. Jag förlorar visst aldrig, men mår heller aldrig bra.

?? Oregistrerad 2005-07-08 17:05
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?