Recension

: Sekten
Sekten Peter Pohl
2005
Alfabeta
4/10

Mode

Utgiven 2005
ISBN 9150105086
Sidor 256

Om författaren

Fotograf: Ulla Montan

Peter Pohl föddes i Tyskland 1940 men kom till Sverige redan som fyraåring. Idag är han lektor i numerisk analys vid KTH och känd för sina ungdomsböcker. Han har fått en rad utmärkelser och stipendier, bland annat Astrid Lindgren-priset och Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok.

Peter Pohl – En personlig sida där författaren presenterar sig själv.

Sök efter boken

Sekten är som Dave Pelzers böcker fast sämre. I Sekten möter vi mamma, pappa och fyra barn som tycker om att meditera och aldrig äter kött. Ena dottern får en ögonskada som penicillin inte biter på och vips är familjen med i en totalitär sekt. Den leds av en husmor som njuter av att dela ut örfilar och titta på när barn kissar i byxan. Efter några år har hon, helt enligt förväntningarna, förvandlat barnen till robotar och snott mammas och pappas pengar. Precis som David Pelzers böcker stillar Sekten vårt behov av att frossa i andras misär genom att berätta om barn som far illa.

Även om deras böcker är likartade verkar Pohls och Pelzers världssyn skilja sig åt. I Pohls Sekten är samhället oerhört naivt och inkompetent. Socialen ger ingen hjälp, polisen orkar inte fördjupa sig och barnens lärare rotar inte i onödan. Som barn var Pelzer också omgiven av folk som inte hjälpte men han gör inget stort nummer av det utan framstår istället som tacksam mot dem som till slut hjälpte honom bort från misshandeln. Vad som orsakat Pohls hyttande finger är svårbegripligt, speciellt som Pelzers böcker är självbiografiska medan Pohls bygger på tidningsartiklar och annan efterforskning.

Det faktum att Pelzers böcker är förstahandsupplevelser har också gjort dem engagerande på ett sätt som Pohl misslyckas med att vara. Pohl ger nästintill ingen insikt i varför mamma och pappa går med i sekten eller varför de inte lämnar den när de märker att barnen får stryk. Detta medför att Sekten inte är en trovärdig historia trots att den bygger på en sann historia. Den frammanar inget annat hos läsaren än en stilla undran: när ska ni ta er samman och lämna den där skogstokiga kvinnan?

Ändå är bristen på engagemang säkert inte största hindret mellan Pohls bok och tio-i-topp hyllan på Pressbyrån. Stela och oengagerande böcker kravlar sig förvånansvärt ofta upp till en hög placering – ta till exempel Katerina Janouchs Anhörig. Problemet är att idag när vi läser om religiös fanatism vill vi läsa om diktatoriska koranskolor i Afghanistan och inte om New Age-husmödrar med kontrollbehov på svenska landsbygden.

Textutdrag (Visa/göm)

Elin Bennewitz

Publicerad: 2005-08-01 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-13 21:03

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1712

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?