Det vore lätt att sätta etiketter på Marjaneh Bakhtiaris debut. ”Invandrarroman” till exempel, eller ”en svensk Vita tänder” kanske. Men redan titeln opponerar sig, och man kan lika gärna nöja sig med att det helt enkelt är en riktigt bra bok. Kalla det vad fan du vill innehåller en samling scener. Vi möter familjen Irandoust: […][...]

Jag har bara läst 10 sidor av DBC Pierres mästerverk när jag skrattar högt. Huvudpersonen Vernon sitter i Pams Mercury. Han är på väg hem från ett polisförhör och misstänkt för att vara inblandat i ett skottdrama där arton av hans klasskamrater dog. Pam är Vernons mors bästa väninna och väger dubbelt som mycket som […][...]

Zombies. De levande döda. På sätt och vis det slutgiltiga filmmonstret, den mest avskalade skräcken. Där varulvar ändå är människor 28 dagar i månaden, spöken är sorgliga och vampyrer sexiga, så är zombies bara ren förkroppsligad död. Halvruttnande lik utan egentlig tankeförmåga, som i stora arméer långsamt snubblar fram på ren instinkt för att äta […][...]

En ung kvinna hittas död i ett parkeringshus. Hennes gode vän försvinner i Kenya. Spritfester anordnade av ett stort läkemedelsföretag verkar vara den enda länken. Utredningen som följer blir kaotisk och svår, när press och multinationella bolag ger sig in i leken. Västvärldens sätt att se på afrikaner och Afrika får sig en känga, liksom […][...]

Av 176 164 personer som anmälts försvunna sedan 1965 saknas fortfarande 21 492 stycken, enligt statistiken som inleder romanen Försvinnarna. Den handlar om jakten på en av dessa saknade människor. Efter att ha fått höra talas om barndomsvännen Henriks försvinnande börjar huvudpersonen Jerker att göra efterforskningar på eget bevåg. Han besöker Henriks föräldrar, samtalar med […][...]

Sommaren har precis kommit till min stad och hela gårdagsnatten låg jag i min säng med öppna fönster i sommarbris och sträckläste En himmel för Elliot. Det är en liten nätt roman med ett brett känsloregister och gott slut. Vanligtvis brukar jag tycka att romaner som denna ger en något fadd eftersmak. Men inte den […][...]

Martha är en liten präktig kvinna i sina bästa år. Hon har en oklanderlig frisyr, nätt midja, förnuftiga men ändå kvinnliga skor, yllekappa, en framgångsrik man, två underbara små telningar och ett perfekt hem utan fingeravtryck. Eliza är Marthas syster. Hon har ingen frisyr alls i alla möjliga färger, modellfigur, tajta och trendiga kläder, en […][...]

Döden måste vara det vanligaste temat inom alla konstformer, fast ser man till antalet verk som behandlar livet efter döden skulle man tro att hela mänskligheten består av ateister. Frågan är varför livet efter detta genererar så lite konst men döden så mycket? Funderar man kring döden är det i princip oundvikligt att tänka på […][...]

En ung kvinna, Hanna, återvänder från sydostasien efter att hennes backbackerkompis Thora drunknat. Hemfärden är inte oproblematisk, i det längsta vägrar Hanna acceptera Thoras död och förvirrad tillbringar hon veckor därnere väntande på att Thora ska återvända. Det blir tillslut Hannas syster som kommer och för henne hem. Motsols kom ut i februari och skrevs […][...]

Jag är svag för författare som vågar använda ett snävt perspektiv i sitt berättande. Den hårda och konkreta avgränsningen är liksom själva förutsättningen för att något väsentligt ska kunna bli sagt. Oftast blir det både originellt och absurt på köpet. Så är det med Brummstein. Den handlar om en sten. I grottsystemet Hölloch i Schwiez […][...]