En förändring till det klart sämre smyger sig på. I Sara Grans Kom närmare gäller det både vad som händer huvudpersonen och romanen i sig. Det går utför. Utgångspunkten är klassisk. Amanda har allt hon kan önska sig. En karriär i uppåtgående, en man hon älskar, en ny, mysig lägenhet. Så kommer knackningarna. Eller är […][...]

En bok som blir succé hamnar förr eller senare framför kameran, något som Kapten Corellis mandolin tyvärr inte har undgått. Om du har sett filmen, där folk som ska dö överlever, skurkar blir hjältar, saker sker femtio år för tidigt, karaktärer är helt utbytta och man inte förstår vilka som skjuter på vilka, så vill […][...]

Anders mår inte alls bra. Sofia Karlsson har övergivit honom, han är strax över femtio och vandrar nu pilgrimsleden, på jakt efter denna sin tjugosex år yngre förlorade kärlek, sedan ängeln sagt att hon ska finnas där. Själva vandrandet fungerar som en ramberättelse inom vilken Anders håller sina inre monologer, ibland direkta tilltal till Sofia, […][...]

Marc Seidman vaknar upp på ett sjukhus efter ett skottdrama där hans fru dödats och halvåret gamla dottern förts bort. När så en utväxling ska ske för pengar mot barn så går allt åt skogen och istället riktar polisen misstankarna mot Marc själv allt enligt tesen att den skyldige rent statistiskt ofta är mannen. När […][...]

Tecknade serier är dålig konst, dålig litteratur och fåniga hjältar i osannolikt tighta kostymer. De är ett angrepp på den goda mänskliga kulturen och fördärvar ungdomars hjärnor. Ungefär så uppfattades ”Pulpkulturen” under det 1940-tal där Michael Chabons roman Kavalier & Clays fantastiska äventyr tar sin början. Bara månader innan Andra världskrigets utbrott lyckas den judiska […][...]

Det handlar om en ung tjej som är en del av en berättelse. Hon är förresten mer än det, hon ÄR en berättelse. Som alla vet är det andra regler som gäller för berättelser än för oss vanliga dödliga. Man kan till exempel slänga sig ut från fönstret på 10 000:e våningen och med rätta […][...]

Ni vet hur det blir när man tjuvlyssnar på folk på bussen. Allt låter helt outsägligt korkat och man sitter där med en häxblandning av svårdefinierad förtjusning och irritation i hela kroppen. Ni vet hur störande det är med det ständiga pipandet av nyanlända meddelanden och självbekännelser som ropas ut över dålig täckning till höger […][...]

Oavsett vem du är som läser detta kan jag slå vad om att du då och då tänkt tanken. Inte bara att världen tycks befolkas till övervägande del av idioter, utan också att idioterna verkar vara betydligt lyckligare. Det är utgångspunkten i Martin Pages Om konsten att bli dum. Antoine är en malplacerad grubblare som […][...]

Tre systrar lever tre helt olika liv. Lisbet är kvinnan med familjen och det ansvarsfulla barnmorskejobbet. Judith är fotograf och lever storstadsliv i Oslo. Carol är både alkis, tablettmissbrukare, snattare och allmänt misslyckad. De tre kvinnornas liv är tätt sammanvävda trots avstånden och tidigt i berättelsen förstår man att en av dem – eller flera […][...]

Vad skulle då en berättelse om lycka kunna vara? En berättelse om en besinningslös passion, så stark och smärtsam att endast döden kan tygla den från att spåra ur mot den förvridet sömniga och banala vardagen kanske? Första frågan är ställd av André Gide vid förra seklets början. Och Hesselholdt har en idé som är […][...]