Det finns många anledningar att testa knark. Men om dem står det inget i Josefine Adolfssons personliga knarkarexposé Kårnulf was here. Gissningsvis har Adolfsson stundtals haft vansinnigt roligt i sitt pillerpoppande. Om detta står det heller inget i boken. Istället är det total misär redan i första stycket: När jag och min tonårsbästis Anna är […][...]

En lyckad avrättning kräver minst två närvarande, den dömde och bödeln. I den händelse man nu betraktar dödstraffet som det yttersta av straff, har en oftast mycket omfattande apparat av händelser, utredningar, ställningstaganden och förberedelser här, i själva utförandeögonblicket, reducerats till en affär mellan två personer; någon måste finnas där med sitt liv till förfogande, […][...]

Att leva ihop med en missbrukare är ett helvete, men älskar man varandra och får hjälp kan det lösa sig till slut. Sisådär. Nu slapp du läsa den här boken. Det är vår, solen skiner, du har bättre saker att göra. Tro mig. För kort? OK. Anhörigs berättelse – jo, det är nödtorftigt utklätt till […][...]

Man ska inte titta vampyrer i ögonen. De lever på att övertala människor, och att övertala med ord är bara en liten del av det. Det är en kamp mellan viljor, och här, som i mycket annat, är vampyrer mycket starkare och helt annorlunda skapade än människor. Men det kan trots allt finnas de som […][...]

Tänk om du kunde tala med de döda. Och nu menar jag inte anden i glaset, ouijabräden och dansande bord. Jag snackar om att sätta sig på deras gravstenar och faktiskt föra en konversation med dem. Inte bara saknade familjemedlemmar, utan ALLA. Problem med matteläxan? Snacka med Pythagoras. Nervös inför dejten? Få tips av Casanova. […][...]

Ingenting börjar egentligen någonsin. Den första hönan föddes ur ett ägg. Den första människan hade föräldrar som inte längre såg ut som apor. Den första vampyren hade sina föregångare – myter, sagor, spökhistorier. Det går aldrig att dra ett obrutet streck med prologen på ena sidan och själva storyn på den andra. Men om vi, […][...]

Den fantastiska romanen använder sig icke sällan av extraordinära åtgärder när det kommer till narratologiska aspekter. Ofta räcker det inte med en berättelse i tredje person; läsaren kräver Ögonvittnesskildringen, dvs. någon som berättar vad han eller hon sett med egna ögon. Ännu bättre om denna vittnesbörd äger den giltighet som det skrivna ordet ofta skänker […][...]

New Orleans. Ett stycke av den gamla världen mitt i det moderna USA med sina TV-apparater och blänkande bilar. Byggt på slavarbete, jazz och voodoo, med grundvattnet så högt att de döda måste begravas ovan jord. Givetvis är det hit amerikanska vampyrer söker sig. För att festa, för att supa sig fulla, för att leta […][...]

Det här är en recension som handlar om en annan bok än den jag skriver om. Den handlar om I am legend av Richard Matheson, en oumbärlig bok för den som har det ringaste intresse av vampyrer. En klassiker som, upptäcker jag nu, hade viss betydelse när jag skrev Låt den rätte komma in. Tyvärr […][...]

Jag upptäckte Anne Rice i tonåren, råkade köpa ett ex av En vampyrs bekännelser på bokmässan i Göteborg för att det var billigt och jag ville veta what the fuss was about. Ganska snart var jag helt inne i boken, sträckläste den och de andra då utkomna i serien. Sedan dess har Anne Rice varit […][...]