Recension

: Om konsten att bli dum
Om konsten att bli dum Martin Page
2003
Isell & Jinert Bokförlag
8/10

För alla oss missförstådda genierÂ…

Utgiven 2003
ISBN 9185063045
Sidor 184
Orginaltitel Comment je suis devenue stupide
Översättare Ulf Gyllenhak
Först utgiven 2001

Om författaren

Martin Page är född 1975 och bosatt i Paris. Han är utbildad antropolog, men skriver numera på heltid. Med debutromanen ”Comment je suis devenue stupide” (2001) – på svenska som ”Om konsten att bli dum” – har han nått viss kultstatus. På franska finns också ”La libellule de ses huit ans” (2003). ”Comment je suis devenu stupide” har dessutom blivit seriealbum med teckningar av Nikola Witko.

Sök efter boken

Oavsett vem du är som läser detta kan jag slå vad om att du då och då tänkt tanken. Inte bara att världen tycks befolkas till övervägande del av idioter, utan också att idioterna verkar vara betydligt lyckligare.

Det är utgångspunkten i Martin Pages Om konsten att bli dum. Antoine är en malplacerad grubblare som kommer till insikt om att hans olycka och oförmåga att slå sig till ro i livet beror på hans intelligens. Därför beslutar han sig för att bli dum.

Och hur blir man dum? Tja, det står inte så himla klart för Antoine heller. Någon brist på idéer lider han inte. Alkohol är ju fördummande, så det första han ger sig på är att bli alkoholist. Han går mycket grundligt till väga, läser allt han kan få tag på i ämnet och skaffar sig en imponerande mentor på en sunkig kvarterskrog. Trots det lyckas han med konststycket att misslyckas kapitalt på fem minuter.

Han försöker ta livet av sig. Han bönfaller sin läkare att lobotomera honom. Men lösningen är både enklare och mer komplex. Antoine skaffar sig ett jobb. Antoine handlar med aktier. Antoine slänger sina böcker, samlar prylar och kollar på TV. Det fungerar. Över förväntan. Snart uppkommer frågan om man inte trots allt kan bli för dum och vad egentligen poängen med att vara lycklig är om det faktiskt inte finns något att vara lycklig över?

Om konsten att bli dum väcker en hel del frågor och slår åt två håll. Mest uppenbart mot mediabilden av lycka, kapitalismen, materialismen, et cetera, et cetera. Men också mot hela föreställningen om intelligens. Vad är det över huvud taget? Vilket förhållande råder mellan förmågan till abstrakt tänkande, filosoferande över världen, förändring och lycka? Det är onekligen tankeväckande.

Men framför allt är det roligt. Jävligt roligt faktiskt. Antoine är en verklig hjälte för det 21:a århundradet, eller snarare en klockren antihjälte. Kanske är han faktiskt deprimerad, kanske bara uttråkad. Skillnaden kan vara hårfin. Martin Page har lyckats skapa en huvudkaraktär som är både lätt att identifiera sig med och att skratta åt. Gärna på en gång. Och det är nyttigt.

Handlingen är vardagligt bisarr. Allt är extremt på ett mycket småtrevligt sätt. Om ingen gjort en film än vill jag skarpt rekommendera det. Vissa scener skulle till och med passa bättre som filmscenerier än som läsning (på vissa stället bli knasigheterna en smula tröttsamma). Jag tänker mig ungefär en kombination av Jean-Pierre Jeunet och hm… The Office? Många coola skådespelare kommer att ställa upp i de skruvade smårollerna. Dialogen är inte särskilt realistisk men kvasifilosoferande störtskön. Det blir skitbra.

Fast det skulle verkligen gälla att fånga tonen i boken. Allting är på en gång väldigt överdrivet och nedtonat, en utsökt väv av ironier. Och så, naturligtvis, en riktigt bra och lyckad berättarröst. För allvetande berättare växer inte på träd nu för tiden, och den här vill vi inte missa. Så mycket mer underhållande än den gamla vanliga individcentrerade subjektiviteten. Jag hoppas stort på en renässans.

Så: ignorera det trista omslaget, läs, skratta, känn igen dig och rannsaka. Och så skratta lite till. Jag är säker på att du förtjänar det. För after all, livet är inte alltid lätt för alla oss missförstådda genier.

Textutdrag (Visa/göm)

Ella Andrén

Publicerad: 2005-05-14 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-08 13:54

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1627

5 kommentarer

Fast är det inte konstigt att de inte kan tycka att både South Park och Simpsons är bra?

Daniel Oregistrerad 2005-05-14 12:09
 

(Daniel: ?)

Samma tanke ur Annie Hall:
A: You look like a happy couple, eh – are you? Yeah? So how do you account for it?
girl: I´m very shallow and empty and I have no ideas and nothing interesting to say.
boy: And I´m exactly the same way.

momo Oregistrerad 2005-05-14 17:34
 

Verkar otroligt skön, måste inhandlas!

jonn Oregistrerad 2005-05-14 19:23
 

Ah, fick boken med posten idag. Det här ska bli kul. Fint väder, en ny (förhoppningsvis) bra bok och ledigt från jobb. Kan det bli mycket bättre?

Niels Oregistrerad 2005-05-19 13:32
 

Påminner lite om Touissants (?heter han va?) bok "TV", där huvudpersonen istället för att skriva på sin avhandling helt går upp i tankarna kring vad som visas på TV. Rätt underhållande faktiskt. Den här boken ska jag också införskaffa tror jag.

hankypanky Oregistrerad 2005-05-19 18:09
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?