Jag minns fortfarande den där gryningen när pappa första gången tog mig med till De bortglömda böckernas gravkammare. Det är vad jag kallar prima inledning! En gravkammare för bortglömda böcker redan på första raden. Jisses! Det är inte svårt att förstå varför Carlos Ruiz Zafóns första roman blivit en sådan succé och redan översatts till […][...]

Föreställ dig tre-fyra stycken dansande människor. De hoppar omkring utan skor på ett stenbelagt torg till takten av sina egna klappande händer. Klockan är kanske halv ett, det är inget särskilt med den här kvällen men de lyckas vara glada, ända tills en förbipasserande inte nöjer sig med att stirra eller skaka överlägset på huvudet. […][...]

I Sverige har vi blivit bortskämda med författare som skickligt låter sitt språk spegla innehåll och karaktärer i sina böcker; språket har blivit en allt viktigare del i gestaltningen. Bland många andra kan man räkna upp Jonas Hassen Khemiri, Nikanor Teratologen, Lotta Lotass, Marjaneh Bakhtiari, Gabriella Håkansson som exempel. Inom dramatiken Lars Norén, Stig Larsson […][...]

Äntligen är den sista delen i sagan om Bean här. Tyvärr talar jag inte om det äntligen som man förknippar med spännande och bra utan snarare det äntligen man använde om sista delen i Star Wars-eposet. Äntligen är den här så man kan lägga det bakom sig. Skönt! Denna fjärde del lät dröja på sig. […][...]

Kritikerkåren har varit rörande enig. Härifrån till allmänningen har utnämnts till Augustpriskandidat på var och varannan kultursida. Det hade onekligen varit uppfriskande att tycka något annat, men tyvärr – Steve Sem-Sandbergs senaste roman är riktigt bra. Det är ett myller av karaktärer i villaförorten, medelklassens diskreta charm och mörka hemligheter. För att inte tala om […][...]

Fyra personer i ett odefinierat land flyr undan inbördeskrig. De kommer till en herrgård som märkligt nog är helt orörd av striderna. Där härskar en ensam kvinna som är ytterst förtegen om sin situation. Någon är borta, kanske död. Någon annan kommer på oönskat besök från det förflutna. De fyra slår sig ned på herrgården, […][...]

Stora förändringar i livet är aldrig lätta att hantera. Speciellt de som liksom helt omstöper de planer för framtiden som man smitt. Att bli gravid måste vara en sådan förändring där inget någonsin kan bli sig likt igen. Huvudpersonen i Förvandling är gravid. Hon bor i en andrahandslägenhet i Sundbyberg och har inte lyckats färdigställa […][...]

När prologen i en bok avslutas med meningen "Jag var fortfarande full, och jag hade skjutit sönder telefonsvararen i förra veckan" så blir jag lite nervös. Jag blir nervös att huvudpersonen ska ha ett skjutgalet finger och en svårförklarlig antipati mot telefonsvarare. Men mest av allt blir jag nervös för att huvudpersonen ska vara den […][...]

Frost är den åttonde boken av Roy Jacobsen som översatts från norska till svenska. I Frost berättar han om Torgest Torhallasson, vars namn senare halverades till Gest, ”främlingen”, på grund av att han var väldigt liten till växten och outvecklad. Gest föddes på en liten gård på Island som hette Jorva, år 993 e.Kr. Han […][...]

Älskar man skalbaggar älskar man det mörka, det mystiska, vår dunkla parallellvärld där det fortfarande finns tusentals oupptäckta arter som frodas och utvecklas. Det gäller bara att ha en skarp blick för att kunna se dem. Anja Snellman har det! På ett ytligt plan är det här kort och gott en berättelse om ett tältmord […][...]