Recension

: Hanteringen av odöda
Hanteringen av odöda John Ajvide Lindqvist
2005
Ordfront
8/10

Döden tänkte jag mig så

Utgiven 2005
ISBN 9170371164
Sidor 333

Om författaren

john ajvide lindqvist författarporträtt

Fotograf: Mia Ajvide

John Ajvide Lindqvist är född 1968 och uppväxt i Blackeberg. Han ville bli något hemskt och fantastiskt. Först blev han trollkarl, kom tvåa i Nordiska mästerskapen i korttrolleri. Sedan var han ståuppkomiker i tolv år. Till slut blev han skräckförfattare.

Hans böcker är utgivna i över trettio länder. Han tilldelades en Guldbagge för sitt manus till filmatiseringen av debutromanen Låt den rätte komma in.

Sök efter boken

Zombies. De levande döda. På sätt och vis det slutgiltiga filmmonstret, den mest avskalade skräcken. Där varulvar ändå är människor 28 dagar i månaden, spöken är sorgliga och vampyrer sexiga, så är zombies bara ren förkroppsligad död. Halvruttnande lik utan egentlig tankeförmåga, som i stora arméer långsamt snubblar fram på ren instinkt för att äta de levande. Var för sig är de mer motbjudande än skräckinjagande, men de är ju så många och jävligt svåra att ta omkål på. Och Döden vinner alltid i slutet.

Så där har det i alla fall alltid varit ända sedan George Romero återuppfann genren 1968. Gott om variationer, men grundtemat är alltid detsamma; de döda äter de levande. Allt färre människor som förtvivlat kämpar emot med atombomber, gevär, klubbor och till slut bara händerna. Medan vampyrer börjat lyssna på rock'n'roll och gå i terapi har zombierna fortsatt likadant, duktigt ätit upp sina hjärnor och en efter en tagit över jorden. Ibland med humor, ibland rentav med Michael Jackson i spetsen, men i grund och botten alltid desamma.

Tills nu. För när de döda vaknar till liv som kulmen på en tryckande värmebölja i Stockholm en augustidag verkar de inte alls intresserade av att skada någon. De som kan hasar sig fram på gatorna, knackar på sina änkors, barns eller föräldrars dörrar, inte för att göra dem illa utan bara för att få komma hem. Det är ett enkelt grepp John Ajvide Lindqvist tar till, men det vänder i ett raskt ryck uppochner på hela idén med zombies. För när man inte automatiskt måste försvara sig mot döden som kommer gåendestapplandekrypande emot en lyfts fokus bort från de döda och sätts i stället på hur de levande – från regering till enskild – hanterar döden, och inte bara rent praktiskt. Man inser hur lätt zombiegenren ofta gjort det för sig; oavsett hur otäcka några miljoner odöda kannibaler må vara så vet man åtminstone vad som gäller i det fallet. Men genom att ta bort den omedelbara livsfaran, paniken, kravet att försvara sig eller dö, tvingas personerna i Hanteringen av odöda att börja ställa sig de stora frågorna om liv och död, fasa och kärlek, saknad och behovet av att släppa taget. Hur lever man när man får reda på att döden inte är slutet? Vad gör man när man får order att lämna in sitt döda, men levande, barnbarn till myndigheterna?

Precis som i Låt den rätte komma in använder Ajvide Lindqvist skräckromanen för att säga något om verkligheten, döden för att säga något om livet. Han smyger in referenser till allt från uppenbarelseboken till Resident Evil, från Marilyn Manson till Bo Setterlind, spelar på genrens klichéer men vrider till dem så att de känns som nya; i en av många fantastiska scener låter han rentav ett antal zombies vara inlåsta på ett område omhägnat av stängsel, medan tusentals levande står utanför och försöker ta sig in – rakt av från varenda zombiefilm som gjorts, men tvärtom. Boken sticker inte under stol med att zombies är en spegling av vår egen dödsångest; precis som de levande reagerar på döden reagerar också de döda på hur de levande ser dem, och deras eventuella våldstendenser är bara en reaktion på våra egna. "Vi har sett fienden, och han är vi", som Walt Kelly uttryckte det. Den enda ondska som finns är den vi skapar – även när de döda reser sig.

Helt perfekt gör han det kanske inte; det finns ett par hål i historien, och några av huvudpersonerna känns smått klichéartade. Mästerverket Låt den rätte komma in är möjligen en aningen bättre bok. Men Hanteringen av odöda säger så mycket om hur vi hanterar både döden och livet, samtidigt som den är en sådan sidvändare att jag ibland får påminna mig själv att andas, att det faller mig väldigt lätt att bortse från eventuella brister. Det är för det mesta en briljant roman, och John Ajvide Lindqvist blåser liv inte bara i de döda, utan i en hel genre.

(Och jodå, fans av guck och klägg får sitt de också. Det är ju trots allt zombies vi pratar om.)

Textutdrag (Visa/göm)

Björn Waller

Publicerad: 2005-06-26 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 15:06

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1670

11 kommentarer

Jag har beställt den och väntar med spänning!

Martin Oregistrerad 2005-06-26 00:58
 

Verkligt bra recension som verkligen ger en lust att läsa boken. Synd bara att jag hör till dem som bara inte klarar kläggdelen av zombiekonceptet.

P Oregistrerad 2005-06-26 11:19
 

Detta är en MKT bra bok, precis som Johns första bok är, och som jag rekommenderar alla att läsa. Slutet är så enormt bra och jag grät en skvätt till och med.

Hasse Oregistrerad 2006-04-21 14:48
 

Fantasktiskt! tänk om man kunde skriva en bok så bra som John. jag lever hanteringen av odöda just nu..

Liza Oregistrerad 2006-04-24 17:09
 

Jag satt i evigheter och kramade om boken^^. Den är så himla läsvärd.

Coco Oregistrerad 2006-06-05 11:29
 

John är helt enkelt en av de bästa svenska moderna författarna.

ebboT Oregistrerad 2006-07-10 16:44
 

skönt att höra att jag inte är ensam om att gråta en skvätt p g a bokens slut. så himla fint och kärleksfullt. sambon och jag läste boken högt för varandra på sommarens bilsemester, men när vi kom till slutet (liggandes på en ö i sjön båven) klarade ingen av oss att läsa slutet högt! vi fick lov att läsa slutet tyst var och en för sig eftersom gråten satt i halsen. DET är bra betyg på en skräckroman.

för övrigt är jag en (av de få verkar det som) som faktiskt tycker denna roman är bättre än debutvampyrromanen – även om den också är mkt läsvärd.

ace Oregistrerad 2006-09-22 16:39
 

Boken är en magkittlande succé. Jag sträckläste den med lust och fasa och jag rekommenderar den verkligen!

Emma Oregistrerad 2006-10-17 10:06
 

Hanteringen av odöda är en jättebra bok tycker jag!! Jag är bara 13 år gammal, men jag älksar att läsa sånna böcker, och den boken var den bästa boken jag har nånsin läst, jag älskar den, så himla bra den var!!

Lola Oregistrerad 2006-11-21 20:11
 

jag har läst boken. den bästa som finns, faktist! väldigt verklig, trots allt!

Johanna Oregistrerad 2007-03-21 18:34
 

Jag tyckte att denna bok var fantastisk. Särskilt fastnade jag för skildringen av hur samhället hanterar saker, som när regeringen meddelar att ”de omlevande ska också ha en plats i samhället”.

mimmi Oregistrerad 2009-03-03 13:47
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?