Gästrecension

: Kameler dricker vatten
Kameler dricker vatten Erik Beckman
1999
Albert Bonniers förlag
9/10

Ordhat är också ett ord

Utgiven 1999
ISBN 9100570729
Sidor 195
Först utgiven 1971

Om författaren

Erik Beckman (1935-1995) föddes i Vänersborg och debuterade 1963 med ”Farstu”. Hans experimentella prosa rör sig som musik kring teman snarare än intriger, bland annat i ”Hertigens kartonger” (1965), ”Inlandsbanan” (1967) och ”Kameler dricker vatten” (1971). 1991 tilldelades Beckman De Nios pris.

Gästinformation

Sigrid Nurbo är född 1982. Hon har läst tre, nästan fyra terminer litteraturvetenskap vid Lunds universitet och är nyss avlutad elev vid Wiks folkhögskola, skrivarlinjen. I sommar håller hon till i hemstaden Karlskona, för att tjäna ihop lite pengar till mer studielån eller mer fritid, skrivtid. Inte ännu bestämt vilketdera.

Sök efter boken

Svårtillgänglig har han kritiserats för att vara, Erik Beckman.

På internetbokhandeln är boken slutsåld. Finito. Jag går till biblioteket, där står den förvarad långt ned i mörkermagasinet. Uppe i ljuset och Erik Beckman flinar upp sig på omslaget som en uggla, i de stora tjockbågade glasögonen ser han både skarpsint och rolig ut. Jag klappar lite på honom, han ska få följa med hem. På hemvägen går jag förbi Bokia, där rear de ut pocketböcker. Ofta är det svårt att leva. Där står den och trängs, bortsjasad, utskuffad. Skamligt billigt köper jag samma bok jag just lånat, "Kameler dricker vatten". När kassörskan, som förövrigt heter Terese tar betalt ser hon knappt upp. Jag skulle hemskt gärna vilja tala om för Terese vilken dundertabbe hon gör som säljer högkvalitetsböcker till vrakpris. Den här boken Terese, kommer inom kort att bli en kultroman! (De mer moderna näthandlarna har redan upptäckt den.) Vi skulle väl i alla fall kunna prata lite? Men det gör vi förstås inte. Sådant gör man inte. Vi känner inte varandra. Hon säger tack ska du ha och varsågod. Det är så man säger. Jag får ett kvitto.

Det här är livet tänker jag och svänger med kassen. Är det här livet?

"Kameler dricker vatten" är en fulländad antiroman. Den är arg, rebelliskt skriven i äkta Majokovkijanda, egensinnig och kanske förvisso svårläst. Livet är inte heller så lätt. För att vara skriven så tidigt som 1971 är "Kameler dricker vatten" märkvärdigt modern och nyskapande. Den rymmer en vildsint kritik mot alla slags överbyggnader, kapitalism, religion, överstatlighet samt språket som enda uttrycksmedel. Men språket är ju som sagt det enda vi har. Beckmans texter tvingar läsaren till en mångdimensionell belysning och kräver en autenticitet som är befriad från språket – detta gör han förstås tvunget med hjälp av språkliga strategier.

Sanningen är tystare och mindre och rymmer inte ett enda namn.
Se mig. Förstå mig. Som jag är, utan någonting.
Hör inte på rösten, den är inte den riktiga.
Titta inte på det som syns, inte på det avståndet. (ur "Katt och Sten – en mosebok")

Är berättelsen och karaktärerna trovärdiga? Det är förmodligen en av de första frågor man som läsare ställer till en bok. "Kameler dricker vatten" har ingen intrig i vanlig mening, inget berättarjag eller huvudpersoner och ingen egentlig berättarröst. Det är garanterat den mest trovärdiga bok jag läst.

På torget i Lindesberg sitter elva arabiska skrivare. De skriver brev på uppdrag och för försäljning. Ofta drabbas de av neuroser och tvingas ta tjänst i halvstatlig eller överstatlig tjänst. Då skriver de på order, den skrivare som har långa sjukdomsperioder kan till och med bli rik. Skrivarna känner inte varandra, deras språk är inte deras eget. Men de längtar efter sig själva och varandra. Av företaget WAC får skrivare Himin Fna Kristaf i uppdrag att sammanställa alla de arabiska skrivarnas brev till en antologi. Företaget förbehåller sig rätten att censurera fritt. Det är denna reducerade antologi jag just läst. Det som går att läsa är inte vad som står, vilket väcker en oerhörd frustration också i mig. Hur mår skrivarna, vad tycker de, vad känner de, vilka är de? Jag tycker mig ändå kunna avläsa saker om dem som personer i hur de skriver. Vissa är apatiska, skriver ingenting alls, andra hatiska, någon deprimerad och skriver bara minneslistor, kortare för varje gång. Jag kommer aldrig någonsin lära känna någon av dem helt och hållet. Känner du någon människa helt? Skulle du kunna beskriva någon av dina vänner och säga; det här är Kalle? Nej, livet är faktiskt inte så lätt.

Såhär skriver Mostaf Hieri som inte kan/förmår göra nya stycken, i ett privat brev till de andra skrivarna runt fontänen.

Vi (nytt stycke, nytt hopp) lever ju alla ett 37-gradigt liv. Jag fryser, men vem är jag som vågar påstå att vi inte alla lever samma 37-gradiga liv? Det är kallt på marken. Det är det, mycket kallt. Visst är det kallt. Det är visserligen mycket kallt. Måhända att det är så kallt som det är. Jag vill bestämt förneka att det är varmare än det är. Men skriv som så vackert är: vi lever alla samma liv.
Nytt stycke: fortsätt som förut!

Allting handlar om språk och "Kameler dricker vatten" är en metaroman av stora mått. Hatar du språket, känner du dig utelämnad, begränsad och styrd, insnärjd eller frustrerad av språkets omöjlighet? Når du inte dig själv? Då ska du läsa den här boken! Den är svår, men ge inte upp – fortsätt som förut!

Textutdrag (Visa/göm)

Sigrid Nurbo

Publicerad: 2005-06-25 00:00 / Uppdaterad: 2005-06-25 00:00

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #1668

9 kommentarer

Oj, så svår hon såg ut på bilden (recencenten alltså). Är det inte lite av en onödig ansträngning att se ut exakt som alla andra som läser litteraturvetenskap?

Orion Oregistrerad 2005-06-25 17:31
 

Det var visst recentionen man skulle kommentera. Den var ganska högtravande.

Orion Oregistrerad 2005-06-25 17:33
 

Oj, vilken relevans recensentens utseende har för recensionen. —
Det var visst recensionen man skulle kommentera. Den var spännande att lite svårtillgänglig, förbisedd svensk litteratur äntligen får komma upp till ytan.

Caroline Oregistrerad 2005-06-25 18:59
 

Oj, vad neggiga vi var här då. Jag förstår inte hur Orion kan tycka att recensionen var högtravande, jag tyckte tvärtom att den var riktigt bra. Fick mig att vilja kolla upp boken. Och inte är väl bilden så svår heller, ser du inte att recensenten ler?

Pontus Oregistrerad 2005-06-27 09:51
 

Visst, språkmatiralism å ena sidan… men skit i det jag ser den bara som en rolig bok. Jag skrattade som fan! Läs och skratta säger jag!

Knodden83 Oregistrerad 2006-02-13 01:49
 

Vilken härlig recension! Jag blev jätteintresserad av boken, såpass mycket att den innhadlades idag. Hoppas den klarar av mina nu höga förväntningar.

Jonatan Oregistrerad 2007-08-22 14:34
 

”Kameler Dricker Vatten” bör inom den närmaste tioårsperioden kunna bli så pass samtida att den kan filmatiseras (om någon begåvad människa orkar färdigställa ett manus).

Klas Lindelöf Oregistrerad 2012-04-30 13:05
 

Vilken fin recension! Ser fram emot att läsa boken och se teateruppsättningen som just nu går på UngaTur i Kärrtorp.

Ludvig K Oregistrerad 2016-12-11 17:23
 

En fantastisk recension Sigrid! Älskar boken sedan många år och kommer fortsätta läsa om den hela mitt liv.

Mathias K Oregistrerad 2018-06-01 15:07
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?