Om vi skulle avstå från alla yttre bedömningar av en människa för att i stället med mera vaket intresse fråga oss vad hennes eget inre rapporterar om hennes göranden och låtanden och förmåga: vad det kostar henne att genomföra sin dagliga gärning; hur åren får hennes hopp att blekna eller hennes fixering i självbedrägeri att […][...]

Rosen på Tistelön var Emilie Flygare-Carléns åttonde roman, den utgavs 1842 och blev hennes stora genombrott. Sedan dess har romanen utgivits på svenska 26 gånger, eventuella följetongsvarianter i tidskrifter och tidningar oräknade. Den allra senaste utgåvan utkom sommaren 2007 i pocket, i Bonniers klassikerserie. Under 1800-talet utkom romanen i 14 olika utgåvor i minst åtta […][...]

Vad vi kommit att kalla odyssé är äventyrets postludium. Det är vår hjältes långa väg hem till balans och trygghet efter fullgjort klimax, lastad med tunga bördor av förluster, segrar och nederlag, tunga lärdomar och ömmande erfarenheter. Vad världen beträffar är han meningslös eftersom hans hjältedåd redan är utförda. För honom återstår resan hem till […][...]

Nästan 120 år har förflutit sedan boken första gången nådde sina läsare och vad är det i den som gjort att den inte förpassats till glömskan? Berättelsens yttre ramar framstår som gammaldags: Marianne får som 16-åring ta ställning till ett friarbrev från Börje, en kanske tio år äldre förmögen bonde som hon endast träffat hemma […][...]

Buddenbrooks börjar med en rejäl tysk brakmåltid och slutar med ett dödsfall. Däremellan ligger drygt 40 år av en familjs liv i den fria Hansastaden Lübeck, från 1830-talet fram till det tyska imperiets tid och den industriella revolutionen. Krig, vetenskapliga framsteg, politiska omställningar… Och allt detta går relativt oförmärkt förbi den (åtminstone till en början) […][...]

”Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru.” Mer än många berömda inledningsrader slår den här fast ett antal av romanens viktiga teman. Det handlar om pengar och äktenskapstycke, och inte minst om vad som anses rätt och riktigt. Den ”allmänt […][...]

Det går inte att förneka att televisionens inträde har förändrat litteraturens villkor. Helt plötsligt kan våra hjältar få liv och stiga in i våra vardagsrum. Det här kan få oanade konsekvenser. Lika självklart som att Robin Hood är en gladlynt röd räv (för vissa kanske Kevin Costner, o hemska tanke) är Ivanhoe synonym med en […][...]

Någon sade en gång att Stephen Kings samlade verk kan sammanfattas i meningen "It was a nice day… THEN EVIL CAME!" Om det stämmer (och det är inte SÅ långt från sanningen) så är det definitivt en av de saker som skiljer honom från John Ajvide Lindqvist. För i Pappersväggar är det, precis som i […][...]

Brev- och dagboksromaner var som mest populära under 1700- och 1800-talen. Genren blomstrade och berömda verk som Den unge Werthers lidande och Dracula kom till. Många gillade den fiktivitet som medgavs då författarna lät läsarna ta del av händelseförloppen genom just personliga brev och dagböcker. Kanske var det intrånget i det privata som tilltalade, brev […][...]

Blanko är den unge flamländske författaren Peter Terrins andra roman, och utkom i hemlandet Belgien och i Nederländerna 2003. Nu föreligger den i svensk utgåva, i översättning av Urban Lindström. Den kliniska tomhet som titeln antyder smyger sig på läsaren och lägger sig som ett alltmer kvävande snötäcke över stämningen; som ett kolsvart sorgband flyter […][...]