Det är lite för enkelt att säga att Nicole Krauss har skrivit en roman om ett skrivbord. Liksom det är för enkelt att säga att hon skrivit om människorna kring skrivbordet. Jag kan sträcka mig så långt som att säga att skrivbordet länkar samman personerna i de fyra berättelserna i Det stora huset. Men i […][...]

Stora, avlånga bokstäver på framsidan och rentav en romersk etta i undertiteln – den här boken är tänkt att inleda en serie, så mycket förstår läsaren av att bara se omslaget. Det är tänkt att bli en trilogi, avslöjar texten på insidan, om Vera som upptäcker en fasansfull sanning om sig själv. Det är en […][...]

Victoria har sex med sin lärare. Lillasyster Isolde hamnar ofrivilligt i rampljuset. Stanley drömmer om att bli skådespelare. Dessa tre separata historier vävs samman till ett komplicerat drama där gränsen mellan verklighet och fiktion är allt annat än glasklar. Det är med höga förväntningar jag slår upp första sidan i Eleanor Cattons debutroman Repetitionen. Boken […][...]

För alla dem som i likhet med mig charmades av Erik Helmersons debutroman Blixthalka för några år sedan blir nya romanen, Den onödige mannen, lätt något av en kalldusch. Borta är känslan av romantisk komedi, borta den underbart referensspäckade dialogen. Om Blixthalka rörde sig kring isländska sagor, Tintin-album, Muminpappan och När Harry mötte Sally, så […][...]

Den tredje delen i Sara Shepards serie Pretty Little Liars är den bästa hittills. Man får svar på en del frågor, medan nya frågetecken tillkommer. Vi börjar med en liten resumé: Fem bästisar delar en mörk hemlighet. En av dem (Alison) försvinner under mystiska omständigheter, vilket leder till att vänskapen mellan de andra tjejerna (Hanna, […][...]

För ett tag sedan hjälpte jag en vän att flyttstäda och längst in i frysen hittade jag en av Katarina Wennstams böcker om våldtäkt. Min kompis hade helt enkelt tyckt att den var så vansinnigt obehaglig att hon anammat den gamla Vänner-strategin att sätta den i mental karantän i frysen. För det är obehagliga, fruktansvärda […][...]

En stor filmstjärna svävar mellan liv och död, huggen i magen med en avslagen flaska i sitt eget lyxiga badhus samma kväll som han inkasserat sin första, hett efterlängtade Guldbagge. Med ens börjar ryktena om Jack Rappes brutala förhållanden till kvinnor, gärna mycket yngre kvinnor, att flyta upp till ytan och kvällstidningarna håller förstås på […][...]

Joyce Carol Oates är en av de mest produktiva författarna i vår tid. Sedan 1976 har hon gett ut 32 böcker, om jag räknar rätt. Jag har tidigare börjat läsa Blonde, hennes bok om Marilyn Monroe. Jag började, tyckte det blev tråkigt och hoppade lite. Tappade sammanhanget, försökte igen. Slutade. Det var ett antal år […][...]

Lucy Dillon hör med sitt produktiva författarskap (en bok om året), till chic-lit-författarnas skara. När jag ska börja läsa hennes andra roman, Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, den första av hennes böcker som blivit översatt till svenska, ser jag att bokens omslag utlovar en feel good-roman. Jag läser ytterst sällan denna slags litteratur. Därför är […][...]

Jag är imponerad av Carolina Gynning på många sätt. Hon är den skandalomsusade före detta modellen, Big Brother-vinnaren och programledaren som har lyckats bli folkkär. Hon målar fantastiska tavlor och har publicerat tre böcker tidigare. 2005 kom den självbiografiska Ego Girl där hon beskriver hur hon som 17-årig modell blev indragen i en värld av […][...]