Recension

: Smuts
Smuts Katarina Wennstam
2008
Bonniers
7/10

Förfärande, folkbildande och spännande om smutsig handel

Utgiven 2008
ISBN 9789100116385
Sidor 409
Först utgiven 2007

Om författaren

Katarina Wennstam föddes 1973 och växte upp i Göteborg. Hon har bland annat arbetat som kriminalreporter på SVT och är numera bosatt i Stockholm. Wennstam har bland annat skrivit fackböckerna Flickan och skulden (2002), En riktig våldtäktman (2004) och Flickan och skammen (2016), liksom spänningsromanerna Smuts (2007), Alfahannen (2010), Stenhjärtat (2013) och Skymningsflickan (2015).

Katarina Wennstam – författarens hemsida.

Sök efter boken

För ett tag sedan hjälpte jag en vän att flyttstäda och längst in i frysen hittade jag en av Katarina Wennstams böcker om våldtäkt. Min kompis hade helt enkelt tyckt att den var så vansinnigt obehaglig att hon anammat den gamla Vänner-strategin att sätta den i mental karantän i frysen.

För det är obehagliga, fruktansvärda ämnen Wennstam rör sig med. Samtidigt är hennes båda fackböcker Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman några av de mest angelägna och viktiga – och ja, oerhört drabbande – böcker jag läst.

När hon nu för några år sedan gav sig in på att skriva spänningsromaner på liknande teman förhöll jag mig ändå något avvaktande. Hade läst en annan kriminalreporter med samma strategi – Christina Wahldén som gestaltade människohandel, sexköp och manschauvinism på en liten ort i Norrbotten i Till salu – och tyckte väl resultatet blivit en smula krystat.

Men om Wahldén i just Till salu (annars har hon skrivit flera riktigt bra ungdomsböcker på svåra teman) gjorde mig lite illa till mods genom att placera handlingen i ett stereotypt, kvinnofientligt Norrland, så förlägger Wennstam sin spänningsroman om sexhandel mitt i smeten, till Stockholms finare adresser, till villaförorter och glassiga advokatkontor. Det finns något lätt stereotypt över många av Wennstams karaktärer också, över stjärnadvokaten som kan köpa sex därför att han ser på kvinnor som horor eller madonnor, som kvinnor man ligger med eller kvinnor man gifter sig med; över hans hustru som anar att något är galet men dövar oron med heminredning och märkesshopping; över domaren som dör i sin avskilt parkerade bil med byxorna om fotknölarna. Ändå fungerar det.

Det fungerar därför att Wennstam ger ett så påläst och kompentent intryck, för att jag är övertygad om att hon om hon hade velat hade kunnat sätta fotnoter till varenda scen med hänvisningar till där sådana här saker faktiskt hänt på riktigt. Hon använder sig av stereotyperna på ett medvetet sätt, på ett sätt som känns liksom statistiskt säkerställt, och hon har förmågan att kringgå dem när det behövs, att visa att verkligheten ju faktiskt inte alltid följer stereotyperna heller.

Med Smuts debuterar Wennstam som skönlitterär författare och det är lätt att föreställa sig att hon läst på om hur man skriver spänningsromaner på samma samvetsgranna sätt som hon läst på om sina ämnen. Det är korta, lättlästa scener och mängder av perspektivskiften. Vi följer stjärnadvokaten Jonas Wahl, som anlitas som expertkommentator i teve för en välbevakad trafficking-rättegång, samtidigt som hans egna sexköp spårar ur allt mer. Vi följer hans hustru och barn, fruns journalistkollega och hennes feministiska aktivistgrupp, den där slemmige domaren och coola Madeleine Edwards, åklagare i traffiking-rättegången och vad jag förstår den röda tråden i Wennstams romantrilogi.

Lite mastigt kan det bli. Jag kommer inte ifrån en viss irritation över att många författare nu för tiden verkar skriva sina romaner i Excel snarare än Word, att det blivit viktigare med filmklippning än med djup och analys. Men jo, det fungerar här, både för att Wennstam besitter hantverksskickligheten och för att hon kan sitt ämne så bra. Inte minst drabbande är kontrasten mellan Jonas Wahl och hans läskiga kvinnosyn och tonårsdottern Emmas försök att navigera på samma minfält av kvinnlig sexualitet, utforskandet av den egna lusten och den ständiga skräcken för att stämplas som antingen för slampig eller för pryd.

Och visst är det spännande med en spänningsroman som inte är riktigt deckare, som undersöker någon annan brottslighet är spektakulära mord och utstuderade massmördare – litteraturens lätt mest överrepresenterade grupp?

Jag recenserar inte just deckare så ofta, delvis för att det helt enkelt är svårt. En roman kan vara hur spännande som helst, men ändå så förglömlig att det när man väl lagt den ifrån sig är svårt att minnas tillräckligt mycket av den för att få ihop recensionen. Smuts är något annat, på en gång lättläst och spännande och förbaskat tänkvärt. Wennstam har kanske inte riktigt hittat formen som skönlitterär författare ännu, men det här är en god bit på väg. Ska man läsa och förfäras kan man gott göra det över ett så här angeläget ämne.

Ella Andrén

Publicerad: 2011-06-23 00:00 / Uppdaterad: 2015-03-31 00:08

Kategori: Recension | Recension: #4192

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?