Det är en fantastisk liten pocketutgåva av Wicked jag lyckats lägga vantarna på. Den har omslag efter musikalaffischen, med titeln grönglittrande och upphöjd i relief och själva sidorna kantade av grönt, sådär som äldre böcker kan vara förgyllda. Knallgrönt. Man blir helt glad. Grönt är förstås den elaka häxan Västans färg från L Frank Baums […][...]

Mitt första möte med Johanna Nilsson var genom hennes debut Hon går genom tavlan ut ut bilden. Det var en stark läsupplevelse av en stark och viktig bok och det gick upp för mig vilka konsekvenser barns handlingar kan leda till. Därefter läste jag troget flera av hennes böcker, utan att riktigt hitta tillbaka till […][...]

Ett sår blev infekterat. Det hade kliat konstigt i några dagar och nu, framåt eftermiddagen, fanns det en svullnad i tennisbollstorlek på foten. Så jag ringde mamma. Inte så mycket för att få råd om hur jag kunde få svullnaden att lägga sig, eller hur jag kunde få bort infektionen, utan mer för att få […][...]

Sextiofyra sidor tunn. Svart omslag och en bild som ser ut som någon sorts akvarellteckning med svarta färgstråk som rinner in i varandra, som vatten, eller som någon sorts flytande själar. ”Till Lyosha och dom andra ensamma pojkarna” står det på sidan innan själva historien börjar. Jag har inte läst något om boken innan och […][...]

Ola Nilsson fick ett genombrott med romanen Hundarna som utkom förra året. Med ett knappt och kargt språk, kongenialt med trakten som skildras, berättade Ola Nilsson om ett antal vinddrivna existenser i en norrländsk by. Nu kommer andra delen i vad som ska bli en trilogi: Änglarna. Det handlar dock om en helt fristående berättelse […][...]

Anna Schulze är musikern som la violinen på hyllan och började skriva böcker. I mars 2011 kom hennes roman Att ringa Clara. Att ringa Clara är en roman om kvinnlig vänskap, ett fack som är ganska tunt. Jag söker i min bokhylla och finner inte många böcker om ämnet, å andra sidan har jag inte […][...]

Jag förstår betydelsen, kampen och styrkan i Norrtullsligan. Att skriva en bok om kvinnors arbetsförhållanden i början av 1900-talet, att göra det med all kritik och samtidigt behålla glimten i ögat. Det finns humor i både det litterära språket och mellan de fyra tjejerna som utgör Norrtullsligan: kontoristerna som sliter för mat och uppehälle. Jag […][...]

Feminism, vardagskamp och känslor man önskar att man inte kände. Det är en kort sammanfattning av Elin Wägners Norrtullsligan. En bok skriven 1908. Jag tänkte mig att språket skulle vara jobbigt, vackert, men svårt, kanske lite högtravande, lite mer som Strindberg. Men det jag läser känns inte gammalt alls. Jag skrattar som jag aldrig skrattat […][...]

Norrtullsligan utgörs av de fyra kontoristerna Elisabeth, Eva, Baby och Emmy. De bor tillsammans i hyrda rum vid Norrtullsgatan i Stockholm, det är tidigt nittonhundratal. Kvinnor får arbeta och betala skatt, men inte rösta. Och samhället ser det fortfarande som allra bäst om de snarast möjligt hittar någon att gifta sig med, och på så […][...]

I Juli Zehs framtidskildring Corpus Delicti beskrivs romansamhällets förflutna, tiden efter millenniumskiftet – vår tid – som en period av kris. Då hade man, som Zeh framställer det, avskaffat det mesta – religion, ideologi, nation, familj – men glömt att ge människor något annat att tro på istället. 1940, när Karin Boyes Kallocain gavs ut […][...]