I sista delen av Suzanne Collins Hungerspelstrilogi är Panem, det framtida nordamerikanska riket som styrs från den rika huvudstaden på den fattigare omgivningens bekostnad, skakat i grunden. För andra gången har deltagarna i Hungerspelen, symbolen för huvudstadens makt över de förtryckta distrikten, överlistat spelledarna. Mer än någon annan har Katniss Everdeen blivit symbolen för regimens […][...]

Mängder av upplagor, omslag prydda av rekommendationer av författare som Stephen King och Stephenie Meyer och naturligtvis redan en filmatisering i faggorna. Suzanne Collins Hungerspelstrilogi har i snabb takt erövrat världen, och på svenska finns lämpligt nog alla tre delarna i pocket lagom till sommarlovet. Hungerspelen utspelar sig i ett dystopiskt framtida nordamerikanskt rike vid […][...]

Det är härligt att direkt efter en bok bara kunna dyka ner i fortsättningen. Att få följa de där karaktärerna man lärt känna och få svaret på den där kliande cliffhangern. Därför njuter jag när jag slår ihop Vredens tid och i nästa andetag öppnar Nirvanaprojektet, som är del två av Stefan Tegenfalks ambitiösa kriminaltrilogi. […][...]

Det var kallt och hon låg med ansiktet ner i den leriga marken. Ögonen var täckta med lera. Benen och armarna spretade lealöst åt olika håll. Hon såg inget. Kände inget. Hjärtat hade för länge sedan slutat att slå. Det är tioåriga Cecilias liv som tar slut just som boken börjar. En höstmorgon dödas hon […][...]

Det finns en fantastiskt rolig och oroväckande scen i Christina Herrströms Glappet – eller, ja, det finns ganska många, men den jag tänker på är förstås den där tonårskillen Odin sitter hos skolsyster och säger att han blivit våldtagen. Hon är oerhört försiktig och förstående – ända tills hon inser att det ska ha varit […][...]

För ett par år sedan kom Caroline Malmberg Willfox självbiografiska bok Våldtagen – men jag är fanimej inget offer. Jag har inte läst den – och Andrea, som recenserade den här, tyckte väldigt mycket om den – men jag hade svårt att skaka av mig en viss irritation över titeln. När blev det så jävla […][...]

En sak gör mig illa berörd i Märta Tikkanens roman om den ensamstående tvåbarnsmamman och bibliotekarien Tova Randers som går på dansrestaurang på eftermiddagen på sin 40-årsdag och tar ett glas likör. Mer illa berörd, det vill säga, än den brutala våldtäkt som hon utsätts för av mannen hon följer med hem från restaurangen. Det […][...]

Rör dig inte i fel miljöer, på fel tidpunkter eller kring fel personer. Klä dig inte för provocerande, var för all del inte för full, eller kåt, eller pryd, eller naiv. Skyll alltid dig själv. Kvinnorna i Rädslans geografi har känt sig instängda i de där strukturerna hela livet. De har varit snälla döttrar, snälla […][...]

Det här är den femte boken i serien om Malin Fors och hennes kollegor vid Linköpingspolisen och den känns redan från början lite påhängd, krystad, på grund av titeln. Det är ju en risk man tar när man skriver böcker på ett tema- i Kallentofts fall de fyra årstiderna. Sue Grafton har ju lagt beslag […][...]

Den geografiska platsen har blivit allt mer viktig och framträdande i deckargenren. Vilken stad eller ort som mordgåtan utspelar sig i presenteras långt fram i baksidestexten och är ofta en av huvudanledningarna till att välja just den deckaren. Igenkänning borde vara den största anledningen, man vill läsa om platser nära en själv, eller platser man […][...]