Han är en nolla, läser jag i recension efter recension om huvudpersonen Joel i Henrik Bromanders roman Vän av ordning. Det låter för mig ganska märkligt. Visst ser Joel sig själv många gånger som en förlorare, som förbisedd. Betygen räcker inte för att komma in på datautbildningen han vill läsa i Lund; han hamnar i […][...]

Om jag är min älskades bortval, hur stor valfrihet har jag då? Till en början ser det ut som om karaktärerna i Inger Alfvéns roman Berör mig inte Berör mig bara har haft oturen att bli ensamma till följd av sjukdom, skilsmässa eller olika former av svek. Men ganska snart förstår jag att de innerst […][...]

Många filosofier och världsbilder har en uppsättning av klassiska element som sägs återspegla de väsentliga delar och principer som allt består av. Kallentoft har avhandlat vatten, vind, jord och nu är det dags för eld. Som vanligt planterar författaren skickligt det gällande elementet i berättelsen. Det brinner. I människohjärtan och i världen. Elden rasar i […][...]

Nigeria, början av 20-talet. Britterna har formellt koloniserat landet sedan flera decennier, men det går knackigt, och de flesta av infödingarna har trots en intensiv evangeliseringskampanj inte märkt någon större skillnad. Hur ska de bära sig åt egentligen? Det som fungerade så bra i Indien, att bara ersätta kungarna med lojala rajor och ta över […][...]

Titeln på Elin Grelsson Almestads nya roman Hundarna på huvudgatan är hämtad ur texten till Bruce Springsteens The Promise Land: The dogs on main street howl ’cause they understand If I could take one moment into my hands Mister I ain’t a boy, no I’m a man And I believe in a promised land Bokens […][...]

Nittonåriga Maj har ett särskilt förhållande till bokstäver. Hon vet vilka hon gillar och inte gillar, och det stör henne verkligen när hon får ihop det med en Marcus som stavar med C. Den enda bokstav Maj tvivlar över är sin egen. M. Bra eller dålig, fin eller ful? Gillar hon den eller gillar hon […][...]

Något gick förlorat när filmer började prata. Visst, många stumfilmer är hopplösa melodramer, överspelade och med nerdummade historier som kan berättas med ett par textskyltar. Men samtidigt kom det fram regissörer – folk som Sjöström, Murnau, Vertov, Lang, von Stroheim, Dreyer och förstås Méliès – som hittade en poesi i det, en frihet att gräva […][...]

Michelle Martin var fru till den belgiske pedofilen och seriemördaren Marc Dutroux och dömd för att ha varit delaktig i hans brott. Dutroux greps 1996 och dömdes för kidnappning, våldtäkt och mord på flera unga flickor. Två flickor överlevde i Dutrouxs källare. Fyra andra dog, blev mördade eller svalt ihjäl. Kristien Hemmerechts roman är ett […][...]

Polisinspektör Monica Blom anländer till sin hemstad efter ett par år utsocknes. Hennes föräldrar är döda och hon har inga syskon, men väl barndomsvänner som bor kvar. Vellinge tar emot henne med två mord. En man hittas död i en badhytt på stranden och en kvinna hittas strypt i sitt hem. Vi som kan deckare […][...]

På ett café i Tokyo sitter sextonåriga Nao och skriver dagbok med lila gelébläck men det är ingen vanlig dagbokstext utan riktad till en framtida läsare, en utvald okänd, ett du att möta i orden. Boken är en fransk volym av Prousts På spaning efter den tid som flytt där inlagan skurits ut och ersatts […][...]