Carrie Snyders roman Löparflickan är en dynamiskt och skickligt upplagd roman. Den är skriven i jag-form och skildrar ömsom nutid, ömsom dåtid. Snyder glider naturligt ut ur det som hänt och tillbaka i det som händer, och tvärtom. Det var på grund av temat löpning, som jag ville läsa denna bok. Löpning kan man ha […][...]

Det börjar på noll. Med ett manifest där sjuttonåriga Janne (döpt till Jane), Bita och Lilly bestämmer sig för att byta ut ordet tjej. ”Liksom bara radera det. Få det ur världen”: ”Tjejer låter som muffins. Du är sugen på the real thing, en kaka, en tårta, en kanelbulle, en äppelmunk. Men så får du […][...]

Blanca har förlorat sin mamma efter flera års sjukdom. Förhållandet dem emellan var komplicerat, men sorgen efter mammans död är ändå enorm. Efter begravningen bestämmer sig Blanca för att dra med sig vänner, barn, två exmakar, en älskare och hans familj till familjens sommarhus i Cadaqués, vid den spanska kusten. Med hjälp av alkohol, mat, […][...]

Vi vill gärna tro att litteratur, konst och intellekt är bålverk mot diktatur och förtryck. När demokratin vacklar är det historieberättarna som sätter upp ett varnande finger, det är de som kastas i fängelse som oliktänkande, det är de som i smyg skriver upprop på toalettpapper och sprider dem som underjordiska fotokopior, det är de […][...]

Jag måste säga att jag är något förbluffad av Peter Höegs Effekten av Susan. Inte så mycket av romanen i sig som det faktum att den faktiskt är skriven av Peter Höeg. Det har nu gått över tjugo år sedan han fick sitt fenomenala internationella genombrott med Fröken Smillas känsla för snö och det känns […][...]

Trots att Ian McEwans senaste roman Domaren kretsar kring komplicerade frågor som kärlek och rättvisa blir läsupplevelsen ändå märkligt behaglig. En av förklaringarna är att berättelsen i stora stycken utspelar sig via huvudpersonens tankar och observationer. För överrättsdomare Fiona Maye visar sig snart vara en sympatisk och intelligent kvinna som bibehåller lugnet även i de […][...]

Frikännandet efter misshandeln av Rodney King i Los Angeles 1992 är vare sig det första eller sista exemplet på hur uppenbar orättvisa, rasism och polisbrutalitet lett till våldsamma upplopp i USA (eller på andra platser). Det är nästan omöjligt att se bilderna av Kings allt annat är regelrätta gripande utan att begripa varför. Men det […][...]

Vem var Alice Salmon? Student. Journalist. Dotter. Hon som älskar sena nätter och hatar deadlines. Hon som dog förra året.   Den tjugofemåriga Alice Salmon hittas en vintermorgon drunknad i en sjö i Southampton. Professor Jeremy Cooke, Alice gamla lärare, blir djupt tagen av hennes död och börjar dokumentera hennes liv och undersöka vad som ledde […][...]

1912 reser författaren E.M. Forster på ett fartyg med anhalt Indien. Han är 33 år, okysst och utbrister ”Åh, kära nån” när den stilige officeren Kenneth Searight visar honom sin poesi, där ”varje gosseblomma / planterad i rastlös jord / genom sakens natur är redo att beröva / (eller bli berövad) någon”. Hemma i England […][...]

Hur man ska beskriva Malin Axelssons romandebut Anropa är inte helt självklart. På baksidestexten beskrivs den som ett ”surrealistiskt utbrott”, jag känner mig tveksam till det, deliriskt och hallucinatoriskt kanske, men inte direkt surrealistiskt. Huvudpersonen (en författare) bor på ett hotell någonstans i en icke namngiven stad, hon lyckas av nån anledning inte få något […][...]