Vem var Alice Salmon?

Student. Journalist. Dotter.

Hon som älskar sena nätter

och hatar deadlines.

Hon som dog förra året.

 

Den tjugofemåriga Alice Salmon hittas en vintermorgon drunknad i en sjö i Southampton. Professor Jeremy Cooke, Alice gamla lärare, blir djupt tagen av hennes död och börjar dokumentera hennes liv och undersöka vad som ledde till hennes död. Men Alice familj är inte alls förtjusta i hans besatta rotande utan försöker med olika medel få honom att sluta gräva. Det blir en berättelse som rör sig fram och tillbaka i tiden i jakten på att få reda på vad som fick Alice liv att sluta så tragiskt.

Det här är en historia som helt och hållet berättas genom olika medier. Vi har Alice dagbok där hon skriver av sig om relationer, främst de till männen i hennes liv. Hennes avtryck i sociala medier såsom sms, spotifylistor, twitterkommunikation och facebookcitat samt olika artiklar hon skrivit i egenskap av journalist bidrar alla till att göra Alice Salmon till en levande karaktär. Lägg därtill hennes pojkvän Luke Addisons laptopanteckningar, där han försöker bena ut vad som hänt med deras relation och bearbeta att Alice är borta. Alice bästa vän Megan Parker skriver en öppenhjärtig blogg där hon öser ur sig tankar och funderingar. Men hon skriver också:

Jag är också medveten om att jag inte borde skriva för mycket eftersom allt på internet numera blir ett komplement till ens CV; det försvinner aldrig helt även om man raderar det, informationen finns fortfarande i människors flöden och cacheminnen och Google kan fortfarande hitta den även om den inte finns kvar på nätet längre, precis som en amputerad kan känna att det kliar i tårna trots att benet är borta.

Det var fascinationen över detta som fick författaren att skriva den här boken. Internet och sociala medier har revolutionerat hur människor kommunicerar och relaterar till varandra. Vi lämnar alla spår och det har aldrig varit lättare att snoka reda på information på nätet. Men det gäller att vara källkritisk. Allt som står behöver inte överensstämma med sanningen. Och vad är egentligen sant rent objektivt?

Den ambitiösa professor Jeremy Cooke försöker samla ihop pusselbitarna och få ihop Alice. Han planerar att skriva en bok om hennes korta liv. Hans överdrivna intresse för den unga tjejen visar sig gå långt tillbaka i tiden. Mycket nystas upp i brevväxlingen med Larry, en brevvän han blev tilldelad i skolan för femtio år sedan och aldrig träffat.

Boken marknadsförs som en thriller, men jag tycker inte det är huvudsyftet. Det är en berättelse om en ung, sökande tjej som älskar att skriva och längtar efter okomplicerad kärlek. Det är också historien om en äldre man som fastnat i det förflutna och försöker reda ut känsloknutar. Alla dessa röster i olika medier gör att bilden av Alice Salmon blir ett av de starkaste porträtt jag läst på länge. Hon finns med mig liksom den åldrade professorn och hans patetiska men tappra försök att förstå sig själv och tillvaron. Även pojkvänner, väninnor och familjen blir bärande och levande genom sina skrivna ord. Alla kämpar de med att förstå att Alice är död.

Formatet är spännande och aktuellt. Det är svindlande att det kommer att kännas daterat om ett par år, men då blir det samtidigt ett tidsdokument. Förlusten av någon älskad kommer alltid att göra förjävligt ont.

Jag hamrar på tangenterna med mina absurda händer och de virvlande, taggiga tankarna i mitt huvud blir till text på skärmen. Rummet snurrar runt. Jag är inte berusad men skulle kunna bli.
Fortsätt att skriva, Alice… sluta inte.