Lustigt. Sitter på röntgenmottagningen och väntar på min tur, samtidigt som jag läser Kertész senaste. Har just passerat ett avsnitt där han funderar runt Wittgensteins Om visshet: Vad kan jag ha gjort den 9 april 1951? För fyrtio år och ett halvt år sedan? Jag tror jag arbetade i mekaniska verkstaden MÁVAG som sparkad intellektuell. […][...]

Lycklig kärlek. Är det normalt, är det seriöst, är det till någon nytta - vad ska världen med två människor som inte har ögon för världen. Ack, så klockrent det kan sitta ibland. Bara sådär. Som i inledningen till ovan citerade dikt, ”Lycklig kärlek”, där Szymborska beklagar sig över par som funnit introvert tvåsamhet. Det […][...]

I Fiasko är berättaren en ålderstigen man som bor i en trång lägenhet mitt i Budapest. Han försöker få sin första roman publicerad. Men vem kan tänkas vara intresserad av att läsa den? Allt är väl redan skrivet om detta uttjatade ämne? Romanen blir refuserad. Den är illa skriven utan litterär begåvning, tycker man på […][...]

I Imre Kertész’ tankesamling Galärdagbok som utgavs i början på nittiotalet (till svenska 2001) skriver han: ”Vad jag än tänker på, tänker jag alltid på Auschwitz. Allt annat tycks mig dumt jämfört med det.” Ja, det är klart, tänker jag själv och lägger Mannen utan öde ifrån mig. Med den erfarenheten i bagaget blir alla […][...]

Härförleden besökte jag Berlin. Jag kunde då likt alla turister som tar sig tid att se bägge sidor av den före detta kluvna staden, konstatera att delningen fortfarande bär sina tydliga spår, de fjorton år som gått sedan muren föll till trots. I västra Berlin är i stort sett alla märken från arméernas skoningslösa intagande […][...]

Kaddish är den bön som judarna ber för sina döda. Denna bok är en sådan, men för ett barn som bokens jag inte vill ha, ett således dött barn. Jag skulle vilja läsa boken i ett andetag, för den är ett enda långt mumlande, en bön, men eftersom längden, fast det är en kort bok, […][...]

När jag tar mig an ett storverk gör jag det med pennan i hand, för att stryka under och slå upp, lära mig saker. I Bergtagen hittar jag massor av nya ord och jag känner stolthet, när jag får deras mysterium förklarat och hjärnan sväller som en inlagd gurka. Det är ett arbete således att […][...]

Som vanligt när en författare belönas med Nobelpriset finns det människor som blir överlyckliga över att just den de har hoppats på äntligen får priset och andra som kritiserar Svenska Akademiens val. V.S. Naipaul är på så vis inget undantag. Hans uttalanden om och syn på islam och homosexualitet är två saker som framhålls av […][...]

Jag är säker inte ensam om att ibland inte kunna finna källan till en olust inom mig, något som smyger runt och biter utan att tillkänna ge sig. Beror det på tiden vi lever i, okända människor som ringer och söker oss för undersökningar, pensionsfondsval, att finna det rätta yrket, reklam som uppmanar oss att […][...]

Samuel Beckett kastade in handuken 1989 och han hämtade nobelpriset 1969, så var det, men priser var inte vad han väntade på, något annat var liksom mer angeläget, av större vikt åh, hjärta du är blott ett stort hål uppfyllt med lort men inte skrev väl Beckett dikter, dramatik och romaner, det glömmer man inte […][...]