Recension

: Dikter 1945-2002
Dikter 1945-2002 Wislawa Szymborska
2003
FIB:s Lyrikklubb
9/10

Poesi i allmänhetens tjänst

Utgiven 2003
ISBN 9189611047
Översättare Anders Bodegård

Om författaren

Wislawa Szymborska föddes 1923 i Bnin i Polen. Hon debuterade 1945 och har sedan dess gett ut flera samlingar. 1996 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur. Inbiten rökare. Szymborska dog 2012.

Sök efter boken

Lycklig kärlek. Är det normalt,
är det seriöst, är det till någon nytta -
vad ska världen med två människor
som inte har ögon för världen.

Ack, så klockrent det kan sitta ibland. Bara sådär. Som i inledningen till ovan citerade dikt, ”Lycklig kärlek”, där Szymborska beklagar sig över par som funnit introvert tvåsamhet. Det är ingen direkt poetisk stil hon tar till (ofta börjar dikterna med textrader som skulle kunna vara hämtade ur något prosastycke), utan något som mer liknar ett lyckat utkast, nedklottrat på kammaren.

Men ändå är det så raffinerat. Finessen ligger i närheten till den direkta men insiktsfulla tanken, det spontana men genomtänkta talet, den geniala men förnuftiga lösningen. Eller allt som oftast den detaljerade men betydelsefulla iakttagelsen.

Hon skriver en dikt om ett terrordåd på en bar. Förövaren står tvärs över gatan och ser människor gå in och ut, alltmedan klockan närmar sig tidpunkten för när bomben ska brisera. Någon glömmer handskarna och tvingas gå in igen. Den outgrundliga slumpen!

Hon skriver en annan dikt om kärlek vid första ögonkastet, och man undrar med henne hur de kan vara så säkra på att de inte setts tidigare. På någon trottoar kanske. Eller i en svängdörr. Den retande tanken!

Ingen poet har fått mig att le igenkännande som henne. Herregud, hon har ju tänkta exakt samma tankar som jag och hon hittar exakt rätt stil för att förmedla dom. Man slukar dessa dikter och märker att det mer är ett resonerande, som en dialog med läsaren. Ungefär: Vi tar upp det här problemet, okej? Sen talar vi om det, jag berättar om mina tankar och du om dina. Sen har vi kommit fram till något. Du och jag…

Hennes favoritmotiv är de små och stora förtreten. Slumpen som nämnts. Våndan av att inte veta, eller snarare vägen till förliknelse med att inte veta. Som hon skriver om poesin i sig:

Poesi -
fast vad är poesi för någonting
Månget vingligt svar
har getts på den frågan.
Och jag vet inte och vet inte och håller mig i det,
som i ett räddande räcke.

Den kanske bästa av Szymborskas kvalitéer är att hon som här har en lösning till hands; ekvationen går ut om man bara tar till några knep. Och det behöver inte vara så märkvärdigt. Så slutar ovan citerade ”Lycklig kärlek”, efter några stänkande bitterheter mot livet, med orden:

Låt människor som inte upplevt lycklig kärlek
påstå att det ingenstans fanns någon lycklig kärlek.

I den tron får de lättare att leva och att dö.

Textutdrag (Visa/göm)

Anders Edwartz

Publicerad: 2003-07-08 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-30 01:20

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #793

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?