I diktsamlingens förord konstaterar Agneta Pleijel att Wislawa Szymborska ”ärar ovissheten”. Särskilt tydligt blir det i dikten Ouppmärksamhet som inleds: Illa skötte jag mig i kosmos igår. Jag levde ett helt dygn och frågade inget, och förvånades inte över något.   Jag utförde mina dagliga göromål som om det var allt jag hade att göra. […][...]

Det blev rabalder när Svenska Akademin tillkännagav Nobelpriset i litteratur. Bob Dylan svarade inte för att ta emot beskedet. Det skrevs en kommentar på hans hemsida men kort därefter togs den bort. Sedan kom beskedet att han inte kommer till utdelningen av priset. Nu väntar världen på att han åtminstone ska hålla en Nobelföreläsning. Det […][...]

När jag läser Svartmålningen, den första texten i Tre vägar, vill jag åka till Hägerstensåsen. Inte så mycket för den litterära skylten som är textens utgångspunkt, som för att känna platsen, orten. Få återvända på samma sätt som poeten gör. Ja, Frostenson skriver om förorten – en ort – sin förort. Det är inte en […][...]

När Wislawa Szymborska fick nobelpriset 1996 fick jag hennes senaste diktsamling av min farbror, som brukade köpa nobelpristagarna till mig eftersom han visste att jag tyckte om att läsa. Jag var femton år gammal och blev glad över att jag för en gångs skull förstod något. Utöver Karin Boye och lite samlingar klassiker (”jag har […][...]

I dagarna har SvB:s höstkatalog kommit, tjockare än någonsin. Men när man slår upp den är det första man möts av: ”Överflödets tid är till ända”. Förklaringen kommer två rader ner: att katalogen är så tjock beror på en sammanslagning med barnboksutgivningen. På vuxenbokssidan däremot, ser det ganska skralt ut: få förväntade storsäljare, mindre översatt […][...]

Genom historien är mannen den som har skrivit in sig själv i första person. Då en kvinna talar om sina erfarenheter i lyriken finns det en tendens att kalla det ”kvinnlig poesi”. Som om man någonsin skulle säga ”manlig poesi”, det är ju ungefär som att säga ”herrfotboll”, begreppet känns liksom överflödigt. Kvinnan är den […][...]

Det är med höga förväntningar som jag ger mig på Bodil Malmsten. Nu efteråt så önskar jag att jag skulle ha låtit bli att läsa boken och sedan hyllat den till skyarna för att det är Bodil Malmsten. Det hade varit ganska lätt gjort, förpackningen är fantastisk, pappret tjockt och skrovligt, känns lyxigt och bilderna […][...]

I rymden kan ingen höra dig skrika, men väl läsa poesi, som det tycks. Ty nu är det dags för svenska poeter att göra sig hörda i de mörka djupen! 16 november kl. 19.00 sänds för första gången dikter på svenska ut i universum. Beräknad ankomsttid till Vega, den ljusstarkaste stjärnan i Lyran, beräknas till […][...]

Lycklig kärlek. Är det normalt, är det seriöst, är det till någon nytta - vad ska världen med två människor som inte har ögon för världen. Ack, så klockrent det kan sitta ibland. Bara sådär. Som i inledningen till ovan citerade dikt, ”Lycklig kärlek”, där Szymborska beklagar sig över par som funnit introvert tvåsamhet. Det […][...]

Polen äger ett flertal poeter som gjort sig namn på den internationella scenen, Wislawa Szymborska, Tadeusz Rózewicz, Czeslaw Milosz m fl., vilket under senare år renderat landet två nobelpris i litteratur, 1980 till Milosz och 1996 var det Szymborskas tur. Bakom denna äldre generation kommer en nyare, mer politisk medveten skara, och bland dessa är […][...]